Idag är då sista dagen då kråkorna är lovliga i norra delen av landet och därmed även sista dagen för kråkbloggen för Svensk Jakts räkning då kampanjen avslutas idag. För tidningen så kommer det att rulla på ett tag till med ett omfattande jobb att sammanställa alla inskickade bidrag men några fler kråkor fångas eller skjuts inte. När jag ser tillbaka på alla texter och bilder så måste jag säga att det inte är utan en smula stolthet, riktigt roligt att ha dokumenterat ett år så här! Ännu roligare hade det kanske varit om man varit mer noga med att dokumentera alla fällda kråkor, hade varit skoj att sammanställa något slags resultat men det känns helt omöjligt så det får vara.

Något som går att räkna är hur många besökare bloggen haft. Dessvärre haltar detta något, verktyget för att räkna besökare var inte helt installerat från början men lite siffror har jag lyckats få tag på. Sedan vi började räkna så har runt 30.000 sidor öppnats och tittats på och trafiken har fullkomligt logiskt varit som mest intensiv i starten och kanske framför allt nu under vårens kråkjakt. En dag här i början av mars var över 300 personer inne och läste på bloggen!

Jakten då, hur har det gått? Kan väl säga att det är som vanligt, det är jakt vi pysslar med och givet det så finns det inga förutsägbara resultat. Den här vårsäsongen snöade inne totalt, tror inte jag skjutit så få kråkor på säkert 10 år! Och detta då givetvis när man ska skriva om det.. Höll räkningen för två år sen en vår och konstaterade när sommaren kom att jag skjutit strax över 600 kråkor. Några sådna siffror är jag inte ens i närheten av denna säsong vilket helt och hållet tillskrivs den envisa och brutala vintern.

Bloggandet har varit otroligt roligt och tidvis väldigt intensivt! Vet någon eftermiddag här i mars där jag satt framför datorn och hade bloggbesökare som kontaktat mej via telefon, chattade med två olika besökare via facebook samtidigt och coachade folk via mail, bloggen och på forumet jaktsnack.se där jag finns under signaturen Hipshot. Otroligt och det har helt klart givit resultat för folk. Fått mail och pm där två saker varit tydliga, dels att det lönar sig att lägga ned energi och arbete på att få till en bra uv samt att uppmärksamhet på vindriktning vid jakt påverkar resultatet positivt!

Nu överlåter jag åt tidningen att förvalta bloggen, texter och bilder för kommande säsonger. Med så mycket text och bilder så borde det rimligen finnas ett och annat gott tips värt att fiska upp även framledes för hugade kråkjägare som söker vägledning i sin jakt. Bloggen kommer att ligga kvar ännu ett tag i alla fall även om möjligheten att kommentera stängs av. Mailen kommer jag nog även framledes att ha koll på i någon utsträckning.

Avslutar med att tacka alla som varit behjälpliga med denna resa, fått bra hjälp av ett flertal människor i samband med detta. Det har gällt nya marker, folk som ställt upp och låtit sig "hängas ut" i bloggen, tagit föredömlig regi i samband med fotografering och skytte osv osv listan kan göras lång!

Nu tar jag ned uven åtminstone i denna publika form och ser fram emot mässan på Tullgarn samt höststräcket!

/ Rikard Lewander

Det drar ihop sig till avslutning av Svensk Jakts viltvårdskampanj Kråkjakten! Kampanjen pågår bara några dagar till så länge kråkorna är lovliga i norra halvan av landet och sen behöver tidningen lite tid att sortera och sammanställa alla resultat. Såvitt jag förstått så har det skjutits och fångats rejäla mängder småpredatorer till gagn för vårt småvilt, det hade varit riktigt spännande om vi kunnat mäta den viltvårdsnytta som detta genererat! Min tro är att den är påtaglig och jag vet att det gör stor nytta. 

Bland annat så har man på Öland sedan en tid haft ett samarbete med flera aktörer i syfte att begränsa stammarna av predatorer då man konstaterat att ett flertal arter haft stora problem med boplundrare vilket satt sina spår i vikande stammar. Nu är jag inte uppdaterad på några resultat av detta projekt men såvitt jag förstått så kommer det att fortsätta flera år för att få ett säkrare resultat. Redan nu märks dock en positiv utveckling för markhäckande vilt men då har man haft hjälp av rävskabb som brutit ut på ön. Man har i alla fall kunnat konstaterat att det med hjälp av jakt och fällfångst går att påverka kråkstammarna! Sen är det givetvis svårt att värdera vad som orsakat den påvisade framgången för de häckande fåglarna, det är inte bara kråkor och korp som plundrar reden utan de har en del grävling i området även. Ska helt klart bli spännande att se hur det går med projektet, hittade en del spännande information på länsstyrelsen i Kalmars hemsida. 

Svensk Jakts kråkkampanj kommer officiellt att avslutas på Tullgarns mässan 28-30 maj där vinnarna kommer att erhålla sina välförtjänta priser. Vidare så kommer tidningen att arrangera Tullgarns Kråkan, en tävling där man har möjlighet att skjuta till sig ytterligare priser! På mässan kommer även jag att vara och hålla till i Svensk Jakts monter där det kommer att pratas kråkjakt. Har under våren filmat lite så jag tänkte visa detta samt lite annan utrustning.

Foto: Magnus Rydholm

Så välkomna att titta förbi montern!

Noterat att fågeln hittat in i de olika sopstationerna igen, varit ett vakum där när snön försvann då all fågel sökte föda där de ska dvs ute i åkermarken. För att försöka förhindra en del sopspridande så har jag dels en fälla ute i en anläggning och dels har jag testat en morgon med snurran där i syfte att plocka bort lite trut och någon kråka. 

Fällan med lockfågel


Snurran och 6-7 riggade trutar 

Fällan fungerar ok, vid två tillfällen så har en fångstlucka varit stängd utan fågel i men vid några tillfällen så har det suttit kråka där med! Det blir sällan några mängder men nöter man på så här innan häckningssäsongen sätter igång på allvar och fällorna ska in så blir det några stycken kråkor i alla fall.

Sista morgonen med snurran var mysig utan tvekan. Man står så fint i en ungskog invid en askhög precis bredvid snurran och trutarna singlar in på kupade vingar ned mot kompisarna som verkar ha hittat något smaskens i askhögen. Enkla och säkra skott på gråtrut och havstrut som annars kan vara rejält svåra att lura. Man har dessutom all tid i världen att se så det inte är några fridlysta silltrutar som singlar in mot bulanerna. Vet inte varför just det här stället är så trevligt att jaga på, tror det har att göra med att man har riktigt god uppsikt över hela anläggningen och ser i god tid då fågel är på väg in. 

Enbent gråtrut påväg in

Annars är det stiltje här nere i Roslagen nu, vi nöter på i byarna och skjuter kajor som bygger bo för fullt. Desto fler vi kan skjuta nu på våren desto lugnare blir det förhoppningsvis i höst då ungarna är ute på allvar. Har ett litet experiment på ingång när det gäller just detta med. Beställt en 17HMR pipa till min 22-studsare, tror att den kommer att underlätta hanteringen en del. Dels en lättare kula som löper mindre risk att ställa till med något om den skulle landa på fel ställe och dels en rakare kulbana. Kajorna har nu lärt sig att bilar som stannar inom ett visst avstånd är farliga så jag räknar med att kunna ta dem på 60-100 m håll med den här pipan givet att den skjuter som den ska. Blir ruskigt spännande att testa bara licensen kommer.

I ett tidigare blogginlägg avslutade jag med lite funderingar kring borrningen på bössan vid kråkjakt. 

Blogginlägget

Tanken var att testa full choke i bössan under en säsong för att se hur det skulle fungera. Risken med det är att man gör skyttet onödigt svårt, man riskerar bom/dålig träff vilket kan vara nog så irriterande och tidskrävade om man tvingas iväg på eftersök.

Har nu skjutit något hundratal kråkor och säkert över det med fullchoken i och jag kan bara konstatera att det har fungerat ruskigt bra! Visst, kan tycka att det tidvis blir onödigt svårt speciellt om man står och skjuter kajor en dag, men när man jagar kråka så har det fungerat över förväntan. Fram till sista helgen när jag var till Högby Torp så tror jag inte jag tappat en enda kråka på grund av borrningen faktiskt, vet att jag vid tidigare försök upplevt att det tidvis kunnat bli en och annan obegriplig bom men det har fungerat väl. Tror i och för sig att det har mycket att göra med att jag är rejält kompis med min halvautomat men även med den så har jag tidvis tagit fåglar som jag känt att jag legat fel på.

Vinsten med full choke är att man har lite bättre effekt med klena hagel och att man faktiskt skjuter säkert på något längre håll än med öppnare borrning. Några antal meter vågar jag mej inte på att spekulera om då det inte kan bli annat än en uppskattning men visst når man längre. Sen handlar det i vanlig ordning om att träffa, hagelskyttet på dessa kråkor inom 20 meter är sällan speciellt svårt. När hållen börjar bli längre så blir skyttet så påtagligt mycket svårare och detta oavsett borrning. Får man bara kläm på det så tycker jag att jag har en klar vinst av trängre choke än brukligt.

Så nu har jag beställt en lite bättre choketub, sportskyttarna använder ofta Briley, några av de olika Beretta tuberna samt Teague och det måste finnas något skäl till det. När jag själv testade berettas förlängda tuber så upplevde jag en klar förbättring faktiskt jämfört med standard tuberna så nu har jag beställt en förlängd och portad fullchoke från Teague på skoj.

Teagues hemsida

Tror den kommer att bli rejält välanvänd!

Den vanliga jakten är över nu sedan några dagar i södra delen av landet och då kommer funderingarna på hur det gått och vad man kan göra annorlunda till nästa säsong. Krasst sett så känns det inte som man jagat över huvudtaget på sträcket, de gånger jag varit ute har varit lätt räknade på grund av snöeländet. Vet inte om jag nämnt det tidigare i bloggen men min tanke har ju varit att så länge vi har haft denna mängd snö så har fåglarna inte kunnat flytta över huvudtaget då det inte funnits mat för dem på vägen. Konstaterat ett flertal gånger att jag haft fel, det måste helt enkelt ha sträckt och vi har sett det själva då vi varit ute på andra övningar.

Så sträckjakten har nog aldrig varit så här usel, kan ärligt talat inte påminna mej om något liknade år. Har man kunnat jaga så har man även fått utdelning så länge man hållt sig mellan 15 mars och 15 april. Visst, vissa dagar så har de inte flyttat, så kan det vara, men då har man oftast haft en del bra jakter trots det på lokala förmågor eller på fåglar som gjort uppehåll i flytten för att äta.

Många gånger så tror man att de första fåglarna som kommer på morgonen är just hemmakråkor och visst stämmer det ofta men inte alltid. Minns en morgon för två år sen då jag skrev ett reportage för Svensk Jakt. När uven var uppe så formligen öste det in fåglar som rimligen borde ha varit hemmakråkor. Men mängden stämde inte, hade jagat där någon vecka innan och kanske skjutit något knappt 10-tal på morgonen innan sträckfågeln kom och den här morgonen var vi närmare 20 och över det till och med innan första sträckfågeln singlade in. Alltså måste det ha varit flyttfåglar som valt att stanna några dagar i den miljön då där fanns föda och möjlighet att ta det lungt innan de fortsatte norrut.

Men i år så har det inte blivit något vettigt uträttat över huvud taget. Gav mej på att rigga en koja på ett nytt ställe och den är jaktbar nu även om den inte är färdig men vad hjälper det då de inte är lovliga längre? Det får bli premiär där i höst då kråkorna ska söder ut för att övervintra. Ska bli intressant att se hur det ser ut, jakttrycket torde ha varit obefintligt denna vår på dem. I gengäld så har de nog haft svårt att finna föda så en hel del har nog strukit med.

Jag kommer i alla fall att nöta på här ett tag via skyddsjaktparagrafer. Vi var ute i norra delen av kommunen i morse och jagade i samhällena, rätt knepigt i den friska vinden men det blev en del fågel i alla fall. Sen har vitfågeln hittat in i våra sopstationer har jag noterat så jag tror det blir en sväng där så fort schemat medger det.

Var ut för några dagar sedan på en gård i närheten av Älmsta och syftet den morgonen var väl främst kajor. Visade sig på plats att det flög en hel del kråka även så i morse var vi tillbaka för att försöka lura dem med bulvaner i stället för uv. En serie återbud strulade till det lite, hade gärna sett att jag haft ytterligare en eller två bössor med ut men jobb och annat gjorde att det hela slutade med att jag och kära far gav oss iväg strax före 03 på morgonen.

På plats riggade jag två kråkor i varsin vagga och monterade i toppen av en torrgran. Far petade ut några plastkråkor i en hög ensilage och förhoppningen var då att vi skulle lyckas lura in kråkorna och kajorna över oss och det måste jag säga att det fungerade. I dag flög det dessvärre inte lika mycket fågel kring gården men väl runt om, sett en bit över 100-talet sträckkråkor på väg norrut! Här tappade vi mycket fågel just på grund av brist på skyttar, hade vi varit två eller tre till så hade någon kunnat hissa uven någon kilometer bort utmed havet och det hade idag givit +20 kråkor lätt så pass mycket flög det!

Hur som, fixade ett skydd som vart helt ok åt far och alternerade själv mellan att skjuta och ta bilder. Detta var svårt dels fibblade ena objektivet och dels greppade man i regel fel instrumet varje gång det kom fågel. När det kom kråkor nedifrån ängarna där jag hade som bäst möjligheter att fota så stod man med Comforten i näven medan andra kråkor bomsköts och klarade sig då en Nikon inte förmår städa bomskjutna kråkor.

Sen är det här ett annat skytte, man får i princip bara en chans på dem och den måste man ta oavsett hur de flyger så det är tveklöst svårare. Far vevade på med sin gamla Berettabock i alla fall och när vi gav oss så hade vi lagt ett knappt trettio-tal fågel varav ungefär hälften var kråkor. Vart en hel del hundjobb även, en kråka sprang helt enkelt ifrån Far och innan jag fick veta detta så hade den hunnit långt. Såg på inflygade kråkor hur de reagerade över något nere på en äng och drog slutsatsen att fars springare måste ha tagit sig så pass långt. Väl där så plockar Snaps mycket riktigt kråkan. Kändes bra att få tag på den!

Men konceptet fungerar helt klart! De här kråkbulvanerna ser efter lite pyssel med stripes riktigt bra ut och då drar de bättre än vad plastbulvanerna någonsin kommer att göra. Egentligen så tror jag att man ska investera i 3-4 uppstoppade kråkor, tror det skulle göra en rejäl skillnad vid såna här tillfällen. Tesen är att har man hittat ett bra ställe att jaga på så gör redan 2 bra bulvaner större nytta än tjugo felplacerade!

Var iväg i lördags till Älmsta med tre andra kommunjägare och tanken var att vi skulle röja i kajbeståndet där men tyckte vinden var lite för frisk för att skjuta klena 22-kulor så jag drog till en gård i anslutning till byn. Det är samma kajor men det känns lite tryggare att ta dem där med hagel i stället för med kula i byn. Visade sig att det flög en hel del kråka så helt utan hjälpmedel, varsig bulvaner eller uv, så sköt jag en helt ok hög med kråkor samt en massa kajor. Detta gav mersmak, kommer att återvända för ett bulvanrace där på onsdag morgon om min planering stämmer.

Söndagen tänkte jag ägna åt ett eventuellt kvarvarande sträck men efter telefonkontakt med jakträttsinnehavaren som rapporterade noll fågel så hamnade jag tillsammans med Pigge på Högbytorps tippen. Var på plats i god tid, skulle köra ett för mej nytt ställe så inget var förberett men det fixade sig galant!

Argo på sin vakt


Skyddet utifrån

Visade sig när det det började röra sig att vi hamnat i princip mitt i trutens inflygningsväg men att kråkorna gärna höll 300 m till höger om oss. Raskt beslutades att Pigge skulle rigga sin uv på annat ställe så vi fick slag på dessa fåglar med. Tog inte speciellt lång tid innan det började smälla hos honom så han hamnade helt rätt!

Pigge på plats

Problemet denna morgon stavas kråkbrist. Där fanns trut, mås och kaja och korp i mängd men kråkorna hade flyttat sitt födosök ut på åkrarna. Trots att vi bet oss fast orimligt länge så blev det inte fler än 14 kråkor för oss tillsammans och det är ett genuint uselt resultat på den här platsen.

Kråka med förvuxen undernäbb

 
Eller för kort övernäbb, ser konstigt ut.

Så nu får uven vara, de få dagar som är kvar av kråkjakten här i södra delen av landet kommer jag att jaga med bulvaner med start onsdag morgon som sagt. Uvarna är inburna i garaget och får nu vänta tills i oktober tror jag.

Onsdagens upplägg tror jag stenhårt på förövrigt! Har en anordning inköpt från England avsedd för att montera skjuten duva i så den ser levande ut. Denna "cradle" eller vagga tänkte jag montera kråka i samt dra fast med stripes i lämpligt träd. Inbillar mej att jag inte behöver fler än två bara de ser riktigt bra ut så lär vi kunna lura varenda kråka som passerar. Är det samma mängd som i helgen så borde vi rimligen kunna skjuta ett riktigt bra resultat bara vi fixar att gömma oss och träffa det som är inom håll. Ska bli kul!

Vad mer?

Säsongen är som sagt över snart i den södra halvan av landet. Tid att plocka revirkråkorna med Trolle-Ljungbyfällan alltså, just de här kråkorna som på allvar gör nytta för fältviltet att få väck! Min fälla som jag tänkt köra vidare med nu på vårvintern börjar väl först nu titta fram från snötäcket som den legat begravd under. Ludde som hade fällan sist har gjort ett antal försök att ta sig ut och hämta den men misslyckats, inte ens fyrhjulsdrivna traktorer har tagit sig fram här. Så vi får väl se hur det blir med fällan, har lite tankar på att rigga den i en anläggning utanför byn.

Var ut med kompisen Ludde här om dagen på marken där han jobbar utmed Norrtäljeviken. Ludde hade piskat upp både sina egna och mina förväntningar då han beskrev mängden fågel som provianterade på strandängarna. Till saken hör att platsen där vi jagar är en synnerligen strategiskt placerad kulle ur sträcksynpunkt så tanken var även att få se om det sträckte något.

Uven på plats och halvdana skydd riggade, vi förlitade oss på våra lövcamojackor och hade väl inga riktiga skydd. Singlade in en och annan fågel, var väl inget större drag direkt och Ludde var lite lätt missnöjd med mängden fågel. När den femte kråkan skulle dräpas så vinglade jag till det och lyckades skamma den. Tog mina två spanieler för att gå över isen till skogsdungen där jag sett kråkan flyga in och i huvudet ekade Luddes utlåtande att isen minsann skulle ligga några veckor till samt att den lätt höll att gå på.

Kom 50 meter innan isen brast!

Ropade på Ludde samtidigt som jag började försöka kravla mej upp, hade kniven som jag kunde använda som isdubb men behövde inte använda den. Smecket som låg på isen gick att få tag på så jag var snart uppe. Kröp någon meter innan jag reste mej för att genast gå igenom igen. Proceduren upprepade sig men väl uppe denna gång kröp jag lite längre innan jag reste mej och gick iland. Väl där hör jag Ludde undra om jag ropat på honom? Kul kille :-)

Givetvis singlar det in ett flertal kråkor när jag står där under uvgranen och fryser så jag hoppar. Ludde var på väg upp för att ta ned uven men beviljas tillstånd att avbryta för att skjuta kråka i stället och han hinner med två innan jag känner att det nog är läge att ge sig.

Inga bilder för dagen dessvärre, förutom badet så fanns inte så mycket minnesvärt med denna resa så det kan kvitta.

I morgon far jag ut i skärgården men kommer inte att jaga nere vid havet, tänker inte ens gå i närheten av is på ett tag, utan det blir på en gård någon knapp km från vattnet och jag förmodar att det blir huvudsakligen kajor skjutna.

Pratat med Wäppling idag även. Han rapporterade att flyttkråkorna nått så pass högt upp i landet som Sveg för han hade haft sträckfågel där nu i två-tre dagar. Emotser rapport på söndag eller måndag morgon då han kommer att jaga!

När jag äntligen fick möjlighet att ge mej ut här i veckan så inföll påsken. Det gjorde att de tilltänkta ställena sprack, skrev om det tidigare. Vill ogärna smälla på i närheten av sommarstugeägarna ute i skärgården speciellt inte under påsken då jag vet att varenda stuga är full av folk som kört ut för att få lugn och ro.

Så det fick bli en ny resa till Huddinge och Tobbe.

Den här morgonen valde vi att prova ett nygammalt ställe där uven inte kommer fullt så högt som sist. Sen tog jag en annan uv för att se om det gick att se någon skillnad i kråkornas reaktion. Den här morgonen var så ruskigt skön om man bortser från klättringen upp på berget i snön med all utrustning, bloggandet kostar på då man måste baxa runt på kameror och stativ och elände.Hur som, vi var på plats och klara i god tid innan fåglarna började röra sig och äntligen så fick man uppleva den här känslan som jag försökt förmedla tidigare i bloggen. Allt klart, bössan laddad, masken samt hörselskydden på och så spiller man upp en mugg kaffe och NJUTER!

Resultatet vart helt ok givet förutsättningarna. Snön börjar försvinna vilket gör att kråkorna finner föda på fler ställen än på tippen. Detta gjorde att det var påtagligt färre fågel i omgivningen. I gengälld så fick vi in betydligt fler fåglar, tappade några direkt på morgonen men då gick jag upp och sänkte uven något. Därefter fick vi in dem bättre. Tobbes skytte är rejält skolat, de få gånger han skjuter bom så ser det faktiskt ut som det egentligen skulle varit ett paket men att just dessa två skott saknade hagel. Nedan kråka är ett utmärkt exemel :-) 

Bom bakom..


Bom bakom :-)


Ny chans..


..med sedvanligt resultat


Mor och son skötte hämtandet.

När vi bröt vid 11-tiden så hade vi 32 kråkor nere.

Detta känns helsurt men jag undrar om jag inte missat sträcket totalt här i Roslagen?

Varit inne på det tidigare i bloggen, att snön skulle trassla till det och nu undrar jag om man inte kan dra slutsatsen att så är fallet. Då jag varit ute själv så har sträckfåglarna varit lätt räknade och när man sen har kontakt med kompisar runt om i landet så verkar allt peka på att sträcket för denna säsong är i princip helt över i södra och mellersta delen av landet. Detta borde rimligen innebära att kråkjägarna längre norrut nu har primetime? Håller på och söker få det bekräftat.

Trots det sura i att ha missat årets sträck så kan man faktiskt dra vissa slutsatser av detta. Funderat och diskuterat lite med kompisar om vad som styr sträcket och min självklara gissning innan var att snödjupet och den födobrist som detta innebär hejdat sträcket... med facit i hand verkar det som detta var fullkomligt fel! I detta sammanhang står det klart hur smarta dessa så kallade kulturgynnade arterna är. Saknas brist på föda pga snö så finns alltid våra soptippar..

Innan snön försvann var det lika mycket kråka!

Alltså är det ljuset som styr, då det börjar våras och dagarna blir längre så drar fåglarna oavsett om de kan få tag på mat eller ej.

Vi var ute en morgon för två veckor sedan och sköt kajor på en gård och när jag for på morgonen var det 12 grader kallt och ett snödjup på 60-70 cm ute. Trots detta såg vi sträckande kråkor!

Apportören för dagen, Zacko.

 Nu har äntligen snön givit upp, de bara fläckarna ute på åkrarna blir större och större och det är rätt kul att se faktiskt. På väg till jobbet har jag en vall som ligger i en sydsluttning, när vallen kom i dagen så flockades gäss, svan, duvor, vipor, lärkor, starar, kajor och kråkor kring de torra stråna likt en knottsvärm som funnit en oskyddad nacke på norrlänsk blötmyr!

Oavsett brist på sträck eller ej så ska jag ut i veckan efter påsk, har ett flertal riktigt bra ställen som är helt ojagade denna säsong och det har inte hänt på tio-talet år kan jag lova. Vid den här tiden brukar man snarare se tecken på att ens favoritplatser är utnötta, de lokala förmågorna förmågorna tenderar tagga ned sina ambitioner att bråka med uven. Nåväl, återkommer om detta i veckan!

Haft en del pyssel hemma och kanske framför allt arbetat. Det i kombination med uselt väder har gjort att kråkorna haft det ovanligt lugnt och skönt då de passerat Roslagen på sin väg norrut i år. Var ut en morgon i veckan här, satt i bilen och såg hur kråkorna flög medan regnet smattrade på vindrutan. Frustrerande.. Men då fanns möjlighet att lägga upp ny strategi för jakten där inför kommande manövrar.

I morgon bär det av i alla fall! Mina planer på att köra ut i skärgården gick om intet, känns olustigt att börja skjuta tidigt på morgonen där ute då båda mina favoritställen ligger mer eller mindre mitt i sommarstugeområden. Så jag kör in till Huddinge och Tobbe igen i morgon, vi tänkte testa ett nygammalt ställe där på skoj. Ska bli spännande! Snön har äntligen börjat ge sig nu, går att röra sig utanför de plogade vägarna nu så det underlättar.

Hela nästa vecka är ledig, ska sova lite på måndag efter att ha jobbat söndagnatten men sen är det full fart! Hoppas Madeleines chef kan ha lite överseende med att Madeleine anländer sent till sitt arbete på tisdag morgon, hoppas hon kan lämna Wilda på dagis.

Hoppas det är många som passar på att jaga nu under påsken då ni är lediga, riktigt trevligt väder ute nu!

De av er som läst igenom bloggen vet att jag ältat detta med uppmärksamhet på vindriktning och att man ska planera jakten med vinden som en faktor att ta hänsyn till. Detta oavsett om man jagar med åtel, bulvaner eller uv. Fåglarna närmar sig åteln/uven mot vinden alltid osv det känner ni med all säkerhet igen.

Helgens jakt har fått mej att fundera på detta och dra frågan ett steg längre, hur göra vid frisk vind? Lördagens upplevelser med frisk vind, osäker på hur många sekundmeter men gissningsvis 6-8 m/s trasslade till det för oss då vi inte fick in fåglarna tillräckligt nära. Söndagens jakt gav även den fog för funderingar, morgonen inleddes med ingen vind alls ärligt talat. Provade med att tända pipan och jo visst drog det men det var det lilla. När sen kråkorna började flyga så var de helskeptiska, ville ogärna sänka sig ned till uven. De som var ner och vände flög kring uven utan någon som helst ordning. Min första tanke var att detta förklarades av kråkan i uvens klor som för dagen försetts med en rävlocksbulvan, en spillkråka med flaxande vingar. Spillkråkan hade fått sig ett fint kråkskinn med en flaxande kråkvinge i uvens klor. Det såg verkligen ruskigt realistiskt ut! Idén och all ära för detta tillfaller Mattias, en av jägarna på marken där jag var i söndags. Hoppas förövrigt kunna återkomma till detta då det såg *riktigt* bra ut...

Men kråkorna kom, arga som f-n, och snurrade..uppåt! De tog höjd mer och mer. På de 15 första anfallen lyckades jag skjuta två kråkor eller något.

Sedan började det blåsa och då vart det skillnad. Fick plötsligt in bra många fler fåglar på rejält mycket bättre håll. Synd bara att morgonen då i princip var över för de sista fåglarna jag sköt kom riktigt fint. Skyddet hamnade maximalt fel visade det sig då vinden satte fart varför jag ställde mej under uvträdet och sköt kråkorna igenom trädet då de kavade in mot uven. Fungerade utmärkt men som sagt, synd att det lossnade försent.

Så jagar man i stark vind så ska man inte vara rädd för att kliva ur skyddet och ställa sig så man får fåglarna i de här mysiga motskotten! Har man en ansiktsmask och står hyfsat i skydd fungerar det och har man sen en lövcamo jacka så är det inga problem, då kan man stå ganska öppet så länge man står stilla tills det är dags att lyfta och skjuta.

Vad är det som avgör om en kråkjaktsmorgon varit bra eller dålig?

Är det antalet fällda fåglar? Antalet skottillfällen? Eller har det att göra med huruvida man lyckats överlista dessa varska fåglar över huvudtaget? Upplevelserna?

Ung havsörn spanar in uven

Var ut tillsammans med kompisen Torbjörn Jägerup på lördag morgonen. Han är med i det jaktlag som arrenderar jakten kring en större avfallsanläggning söder om Stockholm och har därför en oförskämt bra kråkjakt! Jagat där ett flertal tillfällen tidigare innan jag lärde känna Torbjörn och då skjutit riktigt mycket kråka några mornar. Förväntningarna var därför höga då vi klättrade upp för det höga berg som kråkorna gärna landar i innan frukost bland soporna. Strax var uven uppe och skyddet modifierat och kråkorna började singla in. Konstaterade omedelbart att den friska vinden ställde till det, kråkorna hamnade snurrandes 30-50 meter ned i vind från uven. Många valde att ignorera uven till och med, osäker på om det kan ha med uven att göra faktiskt. Haft anledning att misstänka att den uv jag hade med för dagen inte var riktigt så bra som man kan förvänta sig. Oavsett vad så konstaterade jag snabbt att jakten för dagen inte fungerade. Visst, vi sköt kråkor men de där svavelosande anfallen som knappt upphörde förekom inte. Vid i princip varje tillfälle som vi fick skjuta så sköt vi singelfåglar, sköt en endaste kråkdubblé på hela morgonen. Med tanke på den mängd fågel som rör sig kring anläggningen så är detta helt otroligt konstigt men jag misstänker som sagt dålig uv och för mycket vind.

Skydd och uv, man ser hur vinden kommer hårt från höger

Torbjörn skjuter ytterligare en singelfågel


Helt fel tillfälle att greppa kameran, ett av få dubblélägen.

Min känsla av dagen var tveklöst att det inte fungerat och att det varit en dålig dag men Torbjörn höll inte riktigt med och då vi räknade ihop antalet skjutna fåglar så fick han vatten på sin kvarn. 48 kråkor i säcken som vart för tung för att man skulle kunna bära den!

Gossarna hade det tungt i snön och fick jobba en hel del


Trut ständigt i luften kring oss

Som något luttrad kråkjägare börjar tankarna genast fladdra.. hur hade det sett ut om allt fungerat? Vi hade fått in alla fåglar kring uven, smällförbannade. Skyddet något högre och mer patroner med? Jo vi sköt faktiskt slut på skott den här morgonen. Hur många fåglar hade vi då haft med oss hem? Jag vet inte men vad jag vet är att det är just det som driver åtminstonde mej när det gäller den här jakten, jag vill att det ska fungera! Visst är jag nöjd över resultatet den här morgonen men det hade tveklöst varit roligare om det fungerat som det skulle! Därför blir det helt tveklöst ett nytt försök eller vad säger du Torbjörn?

Efter att ha träffat Henrik Svensson som jobbar som viltmästare på Wittskövle så fick vi ytterligare marker att söka intressanta platser på. Detta resulterade i att vi hittade en minkfarm insprängd i de marker vi hade och denna minkfarm hyste en hel del fågel och detta var synnerligen intressant. Efter ett telefonsamtal med en markägare så fick vi tillträde till farmen (stort tack för det!) och vi gav oss in i en 15-20 år gammal tallplantering där det satt några hundratal fågel.

Riktigt svårt! Tallarna planterade samtidigt dvs alla var lika långa och alla saknade grenar en bit ned på stammen vilket är en förutsättning för att jag ska ta mej upp. Fågelmängden gjorde att vi sökte grundligt för nu hade vi rätt höga förväntningar på måndagmorgonen. Fann tillslut en tall som såg ut att fungera med hjälp av lång stege och vi fixade snabbt ett skydd. Högarna med tomhylsor som vi hittade piskade upp ännu mer förväntningar och snart hade vi fixat ett riktigt bra skydd faktiskt!
 

Skyddet utifrån


Skyddet inifrån där Anders ville prova en Benelli

Måndagmorgon börjar med strul. Tallen visade sig vara en utmaning för 90 kg kråkbloggare stegen till trots. Dessutom visade det sig att varenda kråka valt att övernatta i "vår" plantering vilket gjorde att vi körde väck varenda fågel när vi kom. De är inte dummare än att de fattar vad som komma skall så det vart dessvärre en ganska lugn morgon. I den bästa av alla världar övernattar fåglarna långt bort och flyger in mot maten portionsvis så man hinner med att få så många som möjligt men så icke här. Medan jag krigade med uvstången så fick jag glada rapporter från marken om kråkor som snurrade kring uven vilket rörde till det ytterligare. När allt var klart och kråkbloggaren var åter på jorden började det ösa in vitfågel återigen och de första som kom höll trevlig höjd vilket kostade några gråtrutar livet. Har som ambition att direkt på morgonen hålla igen på kajor och annat i syfte att få in just kråka men trutarna var svåra att låta bli ärligt talat.

Uvtrassel


På plats! 

En ensam kråka dök i alla fall ned på uven. Avgjort irriterad och flög flera varv, vi hade milt sagt straffsparksläge på den! Men vad gör man inte för konsten? Gav mej fan på att kråkan skulle skjutas över uven för att göra sig bra på bild och såna ambitioner brukar inte sällan straffa sig. Alltså flög morgonens absolut finaste kråka iväg och lever än idag förmodar jag för vinden gjorde att den snurrade på sidan om uven precis över oss men inte vid uven.

Ytterligare en kråka skulle filmas. Filmaren, ska inte nämna några namn, meddelade efter att jag skjutit kråkan att.. "jag fick det på film"! Kul!! När filmaren kollade filmen senare upptäckte filmaren att denne inte tryckt igång kameran då jag sköt utan kameran startades då filmaren trodde sig stänga av den efter skott. Så vi fick i alla fall ett glatt "jag fick det på film"..på film!

Madeleine och Fancy påväg åter efter ett eftersök

Kråkor i mängd fortsatte att tjoa i vår omgivning, vi såg rätt stora mängder men de höll sig runt anläggningen på alla sidor utom där vi stod. Med all säkerhet så hade vi fuskat i förberedelserna, de måste ha haft fler vägar in i området där de flög. Morgonen var dock inte på något sätt bortkastad! Solen började värma och vi hade det riktigt trevligt i vårt skydd och ett antal kajor och några kråkor fick vi skjuta i alla fall.

Som ambitiös kråkjägare så har man stenkoll på vädret och det är bara att konstatera att nu händer det något. Den dominerande nordanvinden har givit upp äntligen och i morse var det plusgrader när jag körde hem från jobbet. Enligt yr.no, smhi samt foreca så är det nu sydvästvindar som dominerar södra halvan av landet.

Skulle vilja hävda att säsongen startar nu!

Vädret är helt rätt och det verkar som snöläget till trots så sträcker fågeln faktiskt. Så ett frustrerat tips från en som inte har möjlighet att jaga på grund av jobb är kör så det ryker!! Det enda som kan strula är om det är dimma på mornarna nu, annars så är det riktigt bra förhållanden.

Kommer att jaga både lördag och söndag morgon, har riktigt höga förväntningar.. som vanligt.

Söndag morgonen jagade vi precis utanför Nymölla, tanken var att kunna dra lite nytta av den fågel som rör sig konstant runt byn. Vi hade förutom detta sett rejält med trut som drog in från havet strax intill så tja det var intressant helt klart. Skyddet var iordningställt dagen innan så det var bara att gå upp med uven och krypa in samt greppa fikat. 

Nu skulle vi då på allvar börja pröva tesen med att kråkorna i Skåne är ointresserade av uven. Kan väl redan nu avslöja att förutsättningarna för detta var minst sagt usla, en ruskigt kall vind från norr gjorde att fåglarnas vilja att slåss med uv var starkt begränsad. Det här vädret fungerar inte speciellt bra någonstans känns det som.

Vi hade en hel del vitfågel kring uven och över oss men de fick oftast vara av olika skäl, silltruten är fridlyst och jag har lite svårt att motivera mej att skjuta fiskmås om det inte finns skäl för det. Lite nu och då var det dock gråtrut med i flockarna av fågel som flög förbi och de hade inte samma gräddfil över oss. Morgonens behållning var en ung gråtrut som redan på inflygningen mot oss vinklade nedåt rätt mot uven och dök. Rikard tänkte väl inte helt klart där, sköt försent, så truten smackade i uvstången bara någon halvmeter under uven! Det hade kunnat gå riktigt illa då de kommer med hyfsad fart i dyket. Men helt tveklöst så skulle uven få sig en duvning av truten som sedermera visade sig vara ringmärkt i Finland någonstans.

Kråkor då? Jodå visst såg och sköt vi kråkor. Och visst reagerade de på uven men inte mer än att de tog en sväng över den vilket i och för sig räcker. Vågade inte låta dem snurra och bli arga för risken är då att de bara dragit. Vi hade någon på morgonen som var lite på G men när den var hos oss så var varken jag eller Madeleine klara med bössor och hörselskydd så där hann vi inte med. Sen hade vi både råkor och kajor runt uven ett flertal gånger, för oss upplänningar är det lite kul med de där helpuckade råkorna. De flyger väldigt nära uven och skränar så olikt kråkorna.. Hur som, osäker på jakttiderna där har för mej att det bara är skyddsjakt på dem så oavsett vad så fick de vara. Kajorna däremot sköt vi på och Madeleine avslutade morgonen med ett riktigt snyggt skott på en kaja. 

Dessvärre så hade jag lyckats tappa min MID-pipa och jag hade ingen annan lockpipa med ut så där tappade vi en del fågel. Det fanns tveklöst fågel i närheten som jag är helt säker på att jag dragit in men icke. Jag förmodar att lockpipan ligger under något träd som jag klättrat runt i för borta är den.
Vädret ville inte riktigt ge sig, kallt och blåsigt så vi bröt efter några timmar. Är fullkomligt övertygad om att man kan jaga hela dagen för oavsett vart man tittar så är det fågel i rörelse hela tiden.

Tvingades även revidera lite tankar kring förberedelser i jakten. Konstaterat att Skåne saknar gran i princip helt och hållet. De fåtal granar man såg stod oftast inne på tomter och där kan man varken såga uvstång eller hänga upp uven. Henrik Svensson på Wittskövle som fick i uppdrag att fixa uvstång inför måndagens jakt såg lite lätt plågad ut då Kråkbloggaren beställde gran som uvstång. När vi körde runt och rekade där så insåg jag varför. En annan lite försvårande omständighet är att väldigt mycket av den skog som finns är planterad. Det gör den lite tråkig och svår att göra något vettigt av men mer om det när det gäller måndagmorgonens äventyr.

Lördagmorgonens planerade äventyr sprack på grund av snöfall samt dåliga förberedelser, hann helt enkelt inte reka i mörkret då vi kom ned på fredagkvällen.

På lördagen då solen och värmen kom så gick jag ned rakt bakom Anders och Mirjams hus för att kolla. Hade studerat satelitbilder så havet 500 meter bort lockade utan tvekan men förhandsbeskedet från Anders var att isen låg så jag var hyggligt skeptisk. På väg ned stannade jag under en tall och greppade MID-pipan samt satte labben Snaps i skydd ordentligt. Blåste på och fick en fullkomligt omedelbar reaktion!

Inom en minut hade jag ett flertal ruskigt taggade ormvråkar som snurrade tätt kring tallen jag stod under. Inom ytterligare en minut så landade ett flertal skator runt mej varav jag sköt en. Ytterligare lock gav en kaja som kom farande. 

Fortsatte ned igenom en remsa med alskog och hamnade då i strandkanten. Konstaterade genast att trots att det låg is invid stranden så var det öppet vatten kanske 100 meter ut! Såg inte så mycket för jakten intressant fågel men mängder av gäss, örn och annat kul. Sökte upp en albuske som stod en bit ut från alskogen och drog på igen med MID-en. Två kråkor kom kavande utmed strandlinjen och en av dem kom in fint. Dessvärre så låg de 20-talet meter ifrån varandra annars hade det varit en upplagd dubbléchans nu fick jag bara den ena.

Kollade in potentiella platser för uven och återvände sedan upp till huset, Anders och jag skulle kolla in markerna och bestämma vart vi skulle jaga nästkommande morgon. Var runt och tittade på Trolle-Ljungbys marker som ställts till förfogande av Linus som jobbar där, fanns en del intressanta platser men den kalla vinden gjorde att det var rätt lugnt med fågel i alla fall. Tog lite bilder på rådjur som stod och käkade i en halmhög invid vägen samt gäss och korp.  

Hittade tillslut i utkanten på Nymölla på Anders egna marker en kulle som såg intressant ut. Lättfattat beslut då det dessutom snurrade en hel del trut i omgivningen. Riggade nät och en säck bröd östes ut i anslutning till kullen. Var upp i trädet och kollade att det skulle gå bra att hissa uvstången där varpå vi for hem. Återkommer om söndag morgonen!

Trasslar mej in på nätet för att kolla vädret, var ut idag och sköt säsongens första kråka. Gick sisådär men jag får återkomma om det när jag kommer hem.

I morgon är förväntningarna högre utan tvekan, rekat och gjort iordning ett skydd och uvträd och det ser positivt ut! Det var bra med fågel där, riktigt bra till och med för att vara i denna byggd men det återstår att se om vi kan lura dem.

Jagar i morgon måndag och kör sen hem, ska försöka påbörja rapporteringen från resan på tisdag men då ska jag hinna ut på morgonen och jaga först även..

Skåne är i mångt och mycket som vanligt det vill säga helt jävla underbart! Ruskigt trevligt umgänge med uppfödarna till våra tikar Anders och Mirjam som har www.carmals.se. Hoppas att både Anders och Mirjam är med ut i morgon bitti!

To be continued!

Undrar om jag någonsin haft en så pass tung start på säsongen?

Får rapporter från kompisar som varit ute på andra platser i landet. Intrycken är rätt likartade, sträcket är igång! Våren är här helt tveklöst, plusgrader på dagarna nu rätt konstant men jag undrar ja hur går det för sträckfågeln nu? Snödjupet gör att det är helt kört för dem att finna föda, ser det vid tipparna. Rejält med fågel där. Var ut till en gård där vi jagat nu i rätt många år och där hade de en formidabel invasion av kråkfågel. Rätt säker på att min premiär här i Roslagen blir där ute, de var verkligen utsatta. Mjölkproduktionen riskeras då fåglarna söker föda i gårdens foderhantering med risk för smittspridning. Kan nog bli en både nyttig och rolig morgon när jag nu hinner ut dit.

Var ut och skulle rigga ett nytt ställe inför jakten i veckan men vart helt bedrövad, var bara att ställa in alla planer på att bygga skydd. Sjönk tidvis ned runt en meter i snö, helt omöjligt att ta sig fram där! Den upplevelsen gjorde mej påtagligt bedrövad, tanken på att ta sig till de ställen där jag har skydd och allt klart kändes avlägsen på grund av snödjupet. Så jag hoppas verkligen på rejält med plusgrader och gärna en dag med spöregn även, hade inte gjort något.

En kompis från Halland pytsade in bilder på forumet där jag håller till och där stod han och poserade med en fin knippe fågel. Han stod i anslutning till skyddet och man såg tydligt att även om det var snö så verkade det inte på något sätt onormala mängder. Så jag hoppas att kråkjägarna längre söderut i landet är ute nu för nu är det riktigt bra jakt i sydsverige!

Förra helgens inställda planer på Skåne blir då nu i helgen. Chefen trollade bort ett nattpass för mej så vi kör på fredag. Går av fredag morgon från jobbet så det kommer inte att bli helt lätt men motivationen finns så förhoppningsvis så blir det bra ändå. Hoppas kunna jaga lördag-söndag samt måndag morgon sen är det nog dags att fara hem. Rätt säker på att jag ger mej ut tisdag morgon här i Roslagen med eller om det blir onsdag morgon, vi får se hur pass mör man är efter helgen!

Kan man ha mer otur?

Först fick vi in kennelhosta i hundflocken, har 2-3 jyckar nu som hostar helt galet och dessutom en eller två som är på gång att få det. Givet detta så kunde vi inte ta med egna jyckar till Skåne och hur kul är det då? Jaga utan hund är trist.

Sen har jag som jag tidigare skrivit om haft stenkoll på alla vädersiter som finns och tvingats konstatera att det är jättemycket vinter nere i Bromöllatrakten där vi tänkt jaga. Minusgrader hela helgen och det brukar sällan generera någon bra jakt. Fåglarna brukar finnas där men vara hyfsat ovilliga att fajtas med uven.

Detta sammantaget gör att vi ställer in Skåneresan denna helg och hoppas att min kära chef fixar väck ett arbetspass som jag har kommande söndag natt. Den helgen ska vädret vara bättre och då gör vi ett nytt försök att fara söderut!

Fått lite problem här, våren var i antågande med plusgrader helgen som var. Dessvärre hade min kära mor fått för sig att flytta den helgen så alla ambitioner och planer på att jaga gick omintet. Riktigt surt, hade kontakt med flera kompisar som passade på och sköt rätt ok med kråka.

Men det var bara att bita i det sura äpplet och greppa flyttkartongerna, tanken var att jaga i början av denna vecka. Tjena! Snön öste ned och rejält med minusgrader. Verkar bli en sen vår iår.

Haft lite mailkontakt med bloggläsare och Anders strax utanför Borås rapporterar att de haft sträckande fågel helgen som var. Har inga som helst skäl att ifrågasätta Anders intryck, han har jagat kråka  länge och verkar ha bra koll på detta. Funderar lite på vad som styr fåglarnas flytt norrut givet detta? Tror att man med gott samvete kan stryka detta med födotillgång, det finns helt enkelt inget att äta för dem ute i reviren nu. Rimligen borde då sträckande fåglar flyga norrut och mellanlanda där det finns mat dvs runt djurbesättningar och kanske framför allt avfallsanläggningar.

Så frågan är om man ska jaga vädret till trots? Kan inte med bästa vilja i världen säga att det är lockande att ge sig ut nu, för dagen minus 9 grader i Roslagen. Som flitig besökare på yr.no, smhi samt foreca så kan jag konstatera att något väderomslag ännu inte är i sikte heller. Hur frustrerande är inte det då? Anders rapporterar sträck och möjligheter till bra jakt medan vintern biter sig kvar..

Blir till att behärska sig och sikta in sig på kommande helg i Skåne. Minusgrader även där såvitt jag kan se men då spelar det ingen roll, då ska jag prova i alla fall!

Så har det öst ned ytterligare några decimeter snö. Herregud vad våren och kråkjakten känns avlägsen, är det inte nog snart?

Börjar bli allvarligt orolig för den stundande säsongen. När det väl slår om så kommer det fortfarande att vara ett så pass stort snödjup att det blir svårt att ta sig ut till de olika ställena och jaga. Har tex ett ställe utmed havet som alltid innebär en promenad på en knapp kilometer, det är bara att glömma det stället. Den promenaden skulle tveklöst ta livet av mej i detta snödjup. Hoppas det blir väldigt varmt fort då det slår om så det sjunker ihop och smälter bort fort.

Nåväl, åter till förberedelserna!

Något som är full möjligt att trots allt pyssla med är att söka rätt på nya marker inför den stundande säsongen. Har man varit ute några gånger så har man en ungefärlig uppfattning om hur och vart det flyger, det finns kanske någon större gård i närheten där det rör sig mycket kråkfågel? Någon dunge som man spanat in som ser så där extremt fin ut med låga träd och någon gran som är marginellt högre? Snoka rätt på jakträttsinnehavaren och fråga om det är ok att beskatta kråkbeståndet! Såvitt jag minns så har jag nog aldrig fått avslag när jag ställt frågan, den här jakten är generellt tämligen lättillgänglig bara man hittar rätt person att fråga. Viktigt är att man verkligen får tag på rätt människa, jordbrukaren som arrenderar marken är inte per automatik jakträttsinnehavaren.
 

Ett av de absolut bästa ställena jag har

Något som är viktigt när man rekar nya platser är hänsyn till närboende. Får man till det bra på den nya platsen så kan det bli en hel del smällande tidigt någon helgmorgon vilket kanske inte alltid uppskattas av kringboende. Upplever att det då är bättre att ta ett snack med folk som bor i närheten där man fått jakträtt på kråka och förvarna dem, de kanske har skotträdda hundar eller något annat? Tror man vinner på att ta kontakt, presentera sig samt berätta vad man ska göra och kolla så allt är ok med de som bor där. Inte sällan så blir de glada, det är rätt vanligt att folk tex boendes runt gårdar hårt ansatta av kajor blir jätteglada då man säger att man ska skjuta just kajor och kråkor där på mornarna. Jag brukar ofta när jag ser att jag har folk i närheten av jaktstället lämna mitt mobiltelefonnummer så de kan höra av sig om det skulle uppstå något problem, tror det är en bättre väg att försöka ha en dialog med folket hellre än att burdust hävda sin rätt. Har man funnit ett riktigt guldkorn till ställe så vill man gärna behålla det en god tid framöver och då vill det till att verksamheten är förankrad i omgivningen som utsätts för smällandet och kanske en och annan hagelkärve som trillar ned.

Över en mil utsikt åt två håll från den toppen

Just detta med nedfallande hagel brukar jag försöka förvarna om då jag ser att behovet finns. Målsättningen är givetvis att undvika att lägga hagel på kåkar men det är inte alltid det fungerar att ha den disciplinen då det är jakt, man kanske har en skammad kråka som kräver ett skott extra.. åt fel håll. Då är det bra om man fått möjlighet att förklara att haglen inte är farliga osv innan det inträffar.

Ett ställe där jag har en riktigt bra kråkjakt är även ett populärt tillhåll för sommargäster, det ligger i omedelbar närhet till ett större sommarstugeområde. Där försöker jag undvika att jaga på helgerna och tex påskhelgen visar jag mej aldrig där med bössa.

Granen står perfekt i på kanten till en dalgång 

Vinsten av att ha fler ställen är att man har valfrihet, vissa dagar i veckan funkar inte på vissa platser, vädret och framför allt vinden gör att man väljer lite vart man ska åka. Är det sedan huvudsakligen fågel som övervintrat som man jagar på så nöter man lätt ut ett ställe, de lär sig snart att ens uv eller bulvaner innebär fara. Då är det bra att kunna rulla lite och inte tvingas nöta på samma platser hela tiden. Det är som sagt inte svårt att fixa nya ställen så ut och spana!!

Då kör vi igång början till den stora finalen i Svensk Jakts viltvårdskampanj kråkjakten!

Februari månad och vinter i hela landet. Jaktligt stiltje och full fokus på att stödutfodra viltet så de får en smula större möjligheter att överleva en riktigt svår vinter. Nu är även tid att börja förbereda samt piska upp förväntningarna inför varje kråkjägares högtidsstund..

VÅRJAKTEN!

Målet är att komma ut i den tidiga morgonen med skyddet klart på den i förväg rekade platsen. Uven har fått en rejäl dos kärlek gestaltat av fjäder och lim. Kaffet smakar gott och labben är på tå när första kråkan singlar in över uven. Starkt förknippat med kråkjakten är även talgoxens speciella vårsång, på många platser är kråkjägarna först att höra lärkan samt se tofsvipan. Snömängden och klimatet i stort talar för att vi i år kan få en normal vår med ett klart och tydligt omslag från minusgrader och kyla till plusgrader och varmare vindar. Jag tror att det underlättar för jakten, vi får en tydligare signal om när det är dags att ställa klockan på ringning och bege sig ut i skyddet. Framför allt så slipper vi förhoppningsvis bakslagen, de där mornarna då vi aldrig skulle lämnat sängen..
 

Lärkor som har det svårt

Men innan dess så finns en hel del pyssel!

Det kommer jag att skriva om samt fundera runt fram tills det är dags att omsätta strategier och planer i praktiska försök och förhoppningsvis lyckade jakter. En helt given del av förberedelserna är att försöka få ordning på uvbulvanen för de jägare som använder uv. Krasst sett så kan en bra uv generera två-siffrigt antal fler skjutna fåglar en bra morgon så ge er själva chansen att lyckas med detta, fuska inte med uven!

Skrev om uvbulvanerna i höstas redan, klicka på länken och läs hur man kan göra för att få till en väl fungerande uv.

Min kråkjakt ser ut att inledas morgonen den 6 mars nere i Skåne men vi får väl se, blir det väderomslag och våren dyker upp även här i Roslagen så kan det nog bli en tjuvstart redan innan dess. Jag har ofta siktat på 15/3 som officiellt datum här för jaktstart men för två år sen vet jag att jag sköt bra resultat redan i mitten/slutet av februari. Så allt styrs av vädret, vinter innebär tid för förberedelser och vår innebär jakt!

För nytillkomna kråkjägare rekommenderar jag att ni tar er lite tid och läser igenom höstens texter, finns en hel del matnyttigt där!

Hösten har övergått i vinter och kråkjakten känns tämligen sval i dubbel bemärkelse. Tveklöst så syns det i trafiken kring bloggen att just kråkjakt inte hör till de hetaste ämnena nu så därför blir det nu ett uppehåll här en tid framöver. Planerar att bråka vidare med kommunens fågelbestånd, ska göra en raid i ett antal lador som hyser tamduvor och lite annat småpill men någon vettig jakt blir det inte mer nu.

Däremot så har jag börjat fundera på vad som ska göras i vår!

Dels så tog jag hem snurror av en ny modell för test i höstas. Anton, en ambitiös kråkjägare i bekantskapskretsen, har testat den men det är ett för klent underlag för att skriva något om det så det lär vi återkomma till i vår.

Sen ska jag köra vidare med de här lockpiporna som jag har hemma. Har stora förväntningar på den här MID-pipan, tror den kommer att göra riktigt stor nytta i vår. Vidare så har jag den här Nordik Crow som fungerat sämre så här långt, möjligt att Wäppling får hålla ny kurs med mej för han skjuter väldigt mycket kråka tack vare den pipan hemma hos sig.

Vidare så planerar jag en turné söderut. Lite beroende på vädret så kommer jag i februari/mars att möta sträckkråkorna nere i sydligaste Skåne och testa hur uvjakten fungerar så pass långt söderut. Har hört det så många gånger nu, uvjakten fungerar INTE långt söderut i landet... ofta så brukar såna där utsagor mer kunna härledas till tveksamma uvar och annat trassel men samtidigt så har jag hört det lite för många gånger för att det ska kunna förklaras på så sätt.

Måste alltså testa själv.

Sen har jag lite tankar på att bygga uv även och då utgå från en plastuv. Vi får se om jag kan sy ihop det, lim och fjäder i mängd blir det i så fall.

Fällor är efterfrågat även. Just fällor är svårt, är helt klart för okunnig i detta ämne. Ska montera och köra den här stora fällan jag byggde ihop i somras och köra den här utanför byn i vinter då det är dåligt med föda för kråkfåglen. Hoppas kunna få det att fungera. Ska se om jag kan hitta på något mer i den vägen.

Bloggen kommer dock att ligga tillgänglig för läsning och kommentarer samt mail under hela uppehållet. Kommer att hålla koll på den och planerar att köra igång med lite förberedelser i mitten av februari. Så väl mött i vår igen då sträcket sätter igång!!

/ Rikard Lewander

Trasselteknik!

Filmat lite under hösten för bloggen på skoj, rätt roligt att ha dessa filmklipp och visa i olika sammanhang. Vet att jag haft två filmklipp där jag lockat men har inte lyckats hitta dem! Ett kan ha raderats, upplägget med filmandet den morgonen var rent uselt, men det andra klippet vet jag att jag suttit och tittat på. Givetvis så har jag fått många förfrågningar både i bloggen men även via mail om olika lockpipor och hur jag använder dem och så vidare. Hade varit fint att kunna lägga ut, så otroligt mycket lättare att visa lock med hjälp av film än att försöka förklara i text!

Ska i alla fall leta vidare, det SKA finnas någonstans på hårddisken.

Fått ett annat mail från en kille som fixat sin uv men han var väl inte helt nöjd med den. Som jag förstod det så skulle han ut och testa den i alla fall. Riktigt kul att det finns eldsjälar som nöter på trots att sträcksäsongen är över sedan länge och resultaten vid jakt nu knappast kan ses som någon hyllvältare. Hoppas jag får ett nytt mail när han jagat med resultat och allmänna intryck av projektet.

Avseende mina egna projekt så är jag lite osäker, jagat rätt mycket den här hösten och börjar bli lite mätt eller vad jag ska säga. Har en plan, en tanke om en eller två svängar till men när och om det blir av är jag i nuläget osäker på. Måste kolla först hur mycket fågel det finns på de här två ställena innan jag lägger ned någon energi på det.

Det som nu tar vid är planering för kommande höjdpunkt dvs då vårsträcket sätter igång! Har lite planer på att köra söderut i landet och jaga några dagar, avsatt tid för det i schemat, nu ska det bara bringas att fungera med de ställen jag tänkt jaga på och logi och annat praktiskt. Tror det kommer att fungera utmärkt!

Gjorde ett nytt försök på stortippen tillsammans med kompisen Anton samt Grabbarna Grus, Henrik och Mattias som ingen vet vem det är men däremot namnet Pigge är mer bekant förmodar jag. Strategin var att rigga en snurra för trut uppe på deponin samt två uvar på andra platser i anläggningen. Planen var väl rätt ok rent teoretiskt men Anton fick inte riktigt fart på kråkorna nere där han satt, de var för höga och för dagen inte speciellt griniga på hans uv. Henrik och Pigge hade inte riktigt flyt med snurran heller. Fågel fanns i mängd men något gjorde att de inte gärna ville lämna sina trygga höjder.

Själv hade jag spanat in en talldunge mitt i anläggningen till vilken jag trodde att alla länets kråkor skulle för att sitta och fundera innan de började söka föda i anläggningen. Tror jag hamnade helt rätt även om länets kråkor inte hittat dit riktigt denna morgon men de som kom höll mej dock sysselsatt. Två positiva saker och det var dels att kråkorna för dagen var rätt sura på uven tillskillnad mot de två-tre sista svängarna då de varit lite svala och loja och dels att locket fungerade tillfredställande. Platsen var som sagt ny för dagen för mej och jag insåg snart att jag kunde lämna alla mina 28 grams plugg i bilen, fick in kråkorna på ruskigt fina håll. Hittade en kartong med div 32 grams skeet samt 24 grams trap och det räckte gott och väl för det var inga svåra skott denna dag.

Morgonens första anfall var hyfsat läckert. Det kom ett 60-70 tal kråkor och landade i en mast 150 meter från uven där jag, Pigge och Henrik stod och surrade innan fåglarna drog igång. Någon fågel snurrade lite runt masten och strax gick larmet. Meddelade eldförbud på den ensamma kråkan och inom 2 minuter hade vi hela gänget ilsket vrålande kring uven! Makalös upplevelse, synd att man inte riggat filmkameran.. När jag tyckte att vi hade tillräckligt många fåglar inom bra håll tände jag på Comforten och pekade ned två kråkor och jag tror Henrik och Pigge fick ned några de med. Men sicket liv de förde, inte helt vanligt att man får in så pass många fåglar kring uven!

Något senare när jag lockade med MID pipan så plockade jag in anläggningens hela skatbestånd kring uven. Förstod att deras tjatter ganska snart skulle dra in kråka och mycket riktigt. Innan kråkan kom och dessvärre innan jag började filma så testade jag att locka lite försiktigt med MID pipan medan skatorna levde om som värst.. Helt galet, fick skator att landa i samma enbuske som jag stod i! När kråkan som anlänt började slå på uven med klorna så vart jag tvungen att stänga av kameran och greppa automaten för att freda uven och det gick bra för uven men inte för kråkan.

Tror att den här platsen är ett toppenställe utan tvekan så där ska det monteras en uvstång samt stege så man tar sig upp snabbt och lätt på morgonen. Ser redan fram emot nästa sväng!

Morgonens hög, strax över 50 fågel tror jag

Har ett antal lockpipor som jag håller på och testa och framför allt lära mej använda. Den enda som jag lyckats bemästra så här långt har jag redan skrivit om, Sam Neyts MID, Magpie In Distress. Den är riktigt mångsidig faktiskt, man lockar nötskrikor, kajor, skator samt både kråka och korp ofta. Nu i söndags sköt jag nog något 10-tal kråkor som jag tror hade passerat uven utan att bry sig men med hjälp av locket fick jag in dem och väl nära uven så tappade de humöret. Otroligt viktigt är att försöka få till ett så mörkt ljud som möjligt, för ljust kan skrämma fåglarna. Ser man kråkorna på inflygning mot platsen där man sitter så underlättar det något helt otroligt, så länge de har rätt kurs så gäller det att blåsa dovt och försiktigt när man väl fått deras uppmärksamhet.

När de sett uven och börjat dyka mot den så lägger jag oftast av alt blåser knappt hörbart, inte riktigt fått kläm på vilket som är vettigast. Tappar kråkorna humöret rejält så ser jag till att ha lockpipan mellan tummen och pekfingret i vänsterhanden för att omedelbart efter skott locka hårt som skadad kråka. Är kråkorna hyfsat förbannade på uven så vänder man dem i de flesta fallen med locket då!

Jag använder uteslutande ljudet av skadad kråka/kråkfågel medan kompisen Wäppling har testat en lockpipa som P-A Åhlen tagit fram som låter mer som en frisk lockande kråka.

Nordik Crow och MID

Jag har haft Nordik Crow på prov här rätt länge men inte lyckats få till det över huvudtaget med den. Detta då samtidigt som Wäppling rapporterat att den fungerar ruskigt bra. Han var ut för några veckor sen uppe hos sig och sköt 25 kråkor. 8 av dessa fåglar var kråkor han lyckats vända om efter påskjutning med hjälp av lockpipan.

Igår var han ut i ett skydd han har runt 150 meter från en välbesökt åtel beväpnad enbart med sin lockpipa och automaten. Han lyckas då med, i mina ögon sett, konststycket att skjuta 18 kråkor ENBART med hjälp av lockpipan!

Det är imponerande utan tvekan, fattar inte hur han bär sig åt riktigt men jag anar att det kan vara som så att kråkorna är lite mer lättlurade av någon anledning uppe i norr. En grej som jag listat ut är att locket fungerar avgjort bäst de dagar då kråkorna är urförbannade på uven. Har man två-tre fåglar runt uven som mest bara snurrar utan att skrika och så skjuter man och direkt efter skott blåser skadad kråka så lyckas man sällan vända de fåglar som överlevt. Om man däremot har samma antal fåglar runt uven kraxande och superarga så lyckas man nästan varje gång dra in dem en gång till.

Tror det är en stor del av förklaringen till att Wäppling har så stor framgång med locket kring sin uv faktiskt. Av någon anledning så är kråkorna så otroligt mycket mer arga på uven där uppe där han jagar än här nere i Roslagen. Varför har jag ingen aning om ärligt talat men det bara måste vara så. En sak som talar för det är att Wäppling på 5 timmars jakt uppe där han bor skjutit +100 kråkor medan jag måste lägga minst dubbla tiden för att nå tresiffrigt resultat. Och då jagar jag tidvis i en miljö där antalet kråkor överstiger hela Hälsinglands kråkbestånd!

Fick i alla fall en intensivkurs av Wäppling kring användandet av Nordik Crow som pipan kommer att heta då den kommer ut till försäljning någon gång i december -09. Tekniken att blåsa är som vanligt lite speciell för att få fram ett vettigt ljud. Blåser man bara på så blir ljudet lite skränigt och inte speciellt effektivt men om man använder stämbanden med och vrålar KAAAA i lockpipan med ett väldigt dovt uttal så låter det vettigare. Vidare så håller man sin hand stängd över pipans utblås och öppnar handen i slutet av serenaden så får man till ett ljud som är ok. Nackdelen som jag ser det med Nordik Crow är att det går åt väldigt mycket luft, krävs lite träning för att få till en lite mer aggressiv kråka. Man blir lätt lite yr i huvudet och får för mycket syre i blodet då man lockar intensivt..

Handen stängd i början..

..för att öppna på slutet av kraxet..

Var ut i morse, hade planerat att köra bulvaner och testa en ny snurra, men så fick jag inte tag i rätt markägare så då vart det stopp där. Kan inte riktigt ta sovmorgon så då vart det en raid med uven i stället.

Gick sisådär, väldigt högt uvträd, har nog nästan 25 meter till uven så det vart knepgit skytte med några bom som följd. Det var rätt kladdigt väder även disigt och dålig sikt så kråkornas ambitioner att fajtas med min uv var rätt begränsade. Skrapade i alla fall ihop 12-14 fågel så det var väl ok. Det sura är att i stället för att vara nöjd med ett ok resultat så är man sur pga bomskott och annat vingel..

Nu är väl inget spikat ännu men som det ser ut så bär det iväg igen på söndag. Har en plan återstår bara att se om jag kan verkställa den!

Kanske inte så hysteriskt kråkjaktsrelaterat även om vi faktiskt sköt en kråka den här morgonen.. Har alltså varit ned i Östergötland och jagat en helg i Tåkern tillsammans med min far samt två ytterst goda vänner.

Höst och ekollon är det samma som ett ypperligt tillfälle att beskatta nötskrikorna!

Fin ekbacke


Ekbacken inifrån.

De gnor dagarna i ända med outtömlig energi med att samla ekollon som de sedan gömmer i skogen för kommande behov. Har för mej att jag läst någonstans att fåglarna glömmer bort sina gömställen tämligen konstant men de bidrar tveklöst till att sprida ekarnas frön på ett finurligt sätt, ja de till och med planterar dem. 

Fritt fram?

Full fart! 

Hur som, nötskrikan ingår i Svensk Jakts kråkfågelkampanj och detta på grund av att de är rätt hårda på ägg och ungar bland våra skogshäckande fåglar jaktbara såsom icke jaktbara. Nu är då ett perfekt tillfälle att komma åt dem då de nu exponerar sig flitigt. 

Vi såg att den landade men vart? 

Jakten i sig är tämligen okomplicerad och helt fenomenal för inskolning av nästa generation jägare. Man behöver inte sitta speciellt stilla och inte heller vara tyst utan man kan sitta och zippa på en mugg kaffe/o´boy och prata samtidigt som man spanar efter skrikorna. Varit iväg en sväng och vittjat en ekbacke och ska iväg igen då vädret är bättre. Det måste ha blåst kulingvindar då vi försökte och runt 15 sekundmeter gör det hela onödigt svårt. Dels påverkas kulbanan i en klen klass 4 studsare och dels är grenarna fåglarna sitter på aldrig helt stilla. Men tre nötskrikor blev det i alla fall och vi hade bud på ett antal till men där vinden stod på fåglarnas sida. 

Såg även en rejäl ansamling sträckkråkor som ätit färdigt och drog vidare på sin flytt. Hoppas de biter sig kvar en stund till, om några dagar planerar vi att hänga upp uven på den där marken och med den förekomst av kråkor som vi såg igår så torde det kunna bli rätt roligt!

Att jaga kråka med en allt för bra uv har vissa uppenbara nackdelar. Förra helgen hade vi under lördagen ruskiga problem med ormvråk som slog på uven ett flertal gånger. Vi vrålade, vinkade, sköt och levde om men just en speciell vråk var totalt terapiresistent, den gav sig bara inte! Märkligt nog så kom vråken farande som en idiot ofta precis efter att vi fällt kråkor. Den borde då rimligen bli skrämd av att vi skjutit men icke.

Vidare så hade vi då havsörn som slog mot uven men de höll trots allt lite avstånd, var väl aldrig närmare än 3-4 meter kanske och den gav sig när vi vrålade..

På söndagen var vi på ett annat ställe. Där hade vi först en ung havsörn som slog mot uven. Även den nöjde sig med att avbryta anfallet några meter innan uven... 

Men så kom farsan eller morsan till ovan örn..  

Och den var inte lika snäll.. 

Uven hade tveklöst en av de hårdare helgerna på väldigt länge. Under lördagen och söndagen så fick den mer stryk än vad den i normala fall får under en hel säsong! Vet inte om örnarna var ovanligt sura eller hungriga men något var det i alla fall. Trots denna brutala uppvakning så höll den faktiskt förvånansvärt bra! Detta trots att den sista havsörnen faktiskt greppade hela uven och försökte lyfta med den.

Morgonens planerade äventyr ställde jag in, för trött helt enkelt. Var upp och jagde kråkor i går morse sen var vi iväg Madeleine och jag och jagade rapphöns hela dagen. Igår kväll vrålade kroppen efter sömn och fingrarna vägrade ställa mobilen på väckning 04 i morse :-/

I söndags provade Wäppling och jag ytterligare ett nytt ställe i en större avfallsanläggning strax söder om Bålsta i Uppland. Jag har varit där flera gånger förut och då man får till det så kan man skjuta väldigt stora mängder, tror jag sköt strax över 70 fågel första morgonen. Men efter det så har det mest gått dåligt. Provat runt i anläggningen men nja, det har inte fungerat. Nu skulle vi prova ytterligare ett nytt ställe där fåglarna flög bra sist vi var där och stod på fel ställe.
 

Uven uppe i god tid!
 

Trädet som vi skulle använda var helt oförberett så vi var där i god tid för att ragga uvstång och förbereda allt. Kråkor brukar inte saknas så förhoppningarna var på topp! Vart delvis ett antiklimax i vanlig ordning, vi såg stora mängder fågel men dels så flög de i en annan del av anläggningen och dels så var de som vanligt i denna anläggning inte speciellt sura på uven.

Kan för mitt liv inte begripa varför.. Förra gången vi var där så flög de rejält där Wäppling och jag nu valt att testa, denna morgon så flög de i en annan del av anläggningen. Detta är våndan av att jaga i en för stor anläggning helt klart.Vi fick i alla fall skjuta en hög kråkor även om vi tappade rysligt mycket fågel.

Kråka i motskott, Wäppling gör anläggning..


Trots att kräven ligger väl långt fram så blir det en kärnträff!


Kråkan faller.

Tror vi lyckades skrapa ihop 25 kråkor tillslut men det var mindre än en tiondel av vad vi såg. Det som förbryllar mest var att de inte var det minsta sura på uven, tror vi sköt 3 fåglar som skrek på uven innan skott, resten singlade mest in för att kolla. Påfallande många hade ambitionerna att landa i träden runt uven även vilket inte är speciellt vanligt. Vi funderade på om detta hade med väderomslaget att göra, denna morgon var påtagligt kall och stilla.

Givetvis triggade detta igång planeringen inför nästa jakt i anläggningen, den där jakten då allt stämmer och himlen blir svart av galna kråkor och automaternas pipor glöder. Jag vet nu hur jag ska göra nästa gång, det ska riggas uv på minst två olika platser. Vi har förberett med uvstång på ett ställe och när denna plan sjösätts så skjuter vi tresiffrigt antal kråkor.. eller inte :-)

I söndags fick vi se sträckfågel på allvar. Vår planerade raid ute i skärgården gick om intet dessvärre, på tok för mycket blåst och risk för regn gjorde att vi valde att jaga på ett ställe närmare hemmet. Även där blåste det lite för mycket vilket gjorde att vi valde ett lite mindre hett ställe ur sträcksynpunkt ihopp om att det skulle flyga lokala förmågor där. Visst sköt vi kråkor, vart 7 kråkor och en nötskrika, men det vart ruskigt tydligt hur valet av plats sänkte vårt resultat. Var ur skyddet vid några tillfällen och stod då och såg hur det flög fåglar konstant över den andra kanten där jag velat att vi skulle jaga. Där är dock uvträdet rejält högt och det var inte speciellt lockade att gå upp där i så pass hård blåst som det ändå var. Vi sköt som sagt 7 fåglar och fick allt vi sköt på i princip, under 5 minuter då jag stod och spanade på den andra kanten så såg jag säkert något 10-tal sträckfåglar som passerade andra stället. Duktigt frustrerande, lite mindre vind och vi hade med lätthet skjutit över 20 fåglar på söndagmorgonen!

Så nu är sträcket igång även här i Roslagen så ut och jaga kråka!!

Inlockad nötskrika.

Morgonens kråkor.

Jobb hela helgen, gått av 07 varje morgon och har därför inte hunnit ut på morgonen. Varit iväg på andjakter både fredag och lördag och just lördagen var lite spännande. Vi jagade då på en mark där det brukar sträcka rätt bra med kråka då de är igång med höstflytten. Under hela dagen då vi var där såg jag inget sträck över huvudtaget.

De har alltså inte börjat flyga här i Roslagen ännu även om jag sett att de börjat flocka ihop sig. Med tanke på väder och årstid så borde det rimligen flyga tycker jag. Har fixat en ny mark ikväll, hade en tanke att jaga där i morgon bitti men nej, vill inte fara ut och jaga utan att först ha spanat in exakt vart jag ska sitta. Ska försöka ta den marken någon dag senare i veckan och när det blir jakt så blir det med bulvaner faktiskt. Bulvaner, någon form av snurra samt lock.

Får dagligen rapporter från kompisen Wäppling som nu befinner sig i Hälsingland. Han sköt idag på morgonen 26 kråkor! Så där uppe är de i rörelse minsann.. Han kommer ned hit kommande helg för att jaga, ska bli otroligt kul för han har nämligen fått till det med en av de lockpipor som jag har men ännu inte fått att fungera!

Lägger in ett videoklipp som jag skurit ihop här ikväll från en morgon förra hösten då Wäppling och jag var ute med uven.

Söndagens äventyr vart en praktskandal på ren svenska! Förutsättningarna var goda, otroligt fint berg, uven högt och fint och lite vind vilket ger lättare skott samt mycket fågel i området.

Men vad hjälper det om kråkorna inte bryr sig ett skvatt om uven? Vi hade väl något 20-tal kråkor som passerade oss rätt över, hälften snurrade några varv men lämnade ytterst sällan de mer trygga höjderna. Tre sköt vi på men de klarade sig, ett läge missade vi helt på morgonen då vi fortfarande trodde att de skulle bli rejält förbannade och komma närmre. Det var tre fåglar som var inne på riktigt fint håll men jag ville ha alla tre skjutbara när vi sköt men det fick vi inte och plötsligt så drog de bara. När vi mer eller mindre givit upp kom en ensam fågel och singlade in över uven och den fick följa med hem.

Något senare upptäckte jag skälet till att de inte brydde sig om uven. Nere på en platta där de sorterar och komposterar organiskt avfall fanns uppskattningsvis 300 fågel nere och käkade. Dessa fåglar syntes väl för de kråkor som passerade över oss och när kråkorna valde mellan 300 polare nere vid maten och uven så förlorade uven.

Så kan det vara ibland och jag har redan rekat ett nytt ställe i omedelbar närhet till käket. Nästa sväng i den anläggningen blir i en gran precis invid käket och då vore det väl f-n om det inte skulle fungera!? Fåglar finns där och det blir bara mer och mer nu när vi får igång höststräcket. Pratade precis med en kompis som bor uppe i Hälsingland, han hade trots en massa strul i början på morgonen en 30+ morgon. En hel del av dessa fåglar är såna som är på flytt och de torde singla in här vilken dag som helst tycker jag.

Helgen som kommer består av arbete för min del så nu tar det nog några dagar innan det blir något vettigt gjort här för mej.

Inne i en ganska intensiv period med mestadels andjakt på schemat. Jag och hustrun hjälper till på några ställen med andjakterna och på lördag ska vi iväg på en kombinerad and och rapphönsjakt med våra hundar. Förutom det så har jag hunnit med att skjuta 5 rävar tror jag det är nu hos en kompis här i närheten. Gillar rävjakten, sitta och vakta i ett torn alternativt locka lite försiktigt.. spännande!

Eftersök dagen efter kvällssträck på änder

Men kråkorna då? Var iväg för två veckor sedan till ett ställe utanför Bro och jagade kråka. Det gick väl inte helt bra tycker jag så vi ska prova igen. Söndag morgon far vi iväg till samma ställe men på en ny plats i den anläggningen. Förhoppningen är att vi ska kunna skjuta lite mer fågel då än sist. Denna gång ska jag ta med kameran och fotografera lite så får vi se vad det blir av det.

Nu är det dags att tagga upp ambitionerna med kråkorna!

Fotograf: Roland Östermark

Denna tid på året börjar fågeln röra sig söderut eller i sydvästlig riktning såvitt jag förstått efter att ha läst detta synnerligen intressanta dokument!

http://www.nrm.se/download/18.2476e3d911dfbb97d418000631/Kr%C3%A5ka.pdf

Det är data från Naturhistoriska riksmuseet hämtat från forskningen kring ringmärkta kråkor. Om man studerar dokumentet så ger det en hel del intressant information om vart man kan förvänta sig bra kråkjakt och även när på året. Fåglarna påbörjar nu flytten och här i Roslagen sträcker det som intensivast i oktober. Det lynniga med höststräcket är att fåglarna flyttar bara då de har gynnsamt väder, var de än befinner sig då vädret är dåligt så har de mat där på grund av barmark och ett ännu så länge aktivt jordbruk. Jag har trots många års jakt ännu inte lyckats förstå mej på just vilken typ av väder de föredrar så jakten nu under hösten är lite lotteribetonad. Prickar man rätt så brukar man kunna skjuta riktigt mycket kråka och ha otroligt trevlig jakt. Temperaturen är behaglig och mornarna behöver inte bli så där hiskeligt tidiga då ljuset inte kommer förrän runt 5 på morgonen och senare på säsongen blir det givetvis ännu senare. 

 Hur ska man då jaga dem? Tidigare jagade vi intensivt med hjälp av åtel här i Roslagen. Ute i kusten hade vi riktigt stora mängder fågel som passerade och de låg ofta på lite för hög höjd för att vi skulle nå dem med uven. Tillgång på åtelmaterial och annat har dock försämrats så nu återstår bara två alternativ, uv och bulvaner. Just bulvaner är spännande, var ute och jagade duvor på Hargs Bruk för två år sedan och hade då en duvsnurra ute på en stubbåker. Under den eftermiddagen sköt vi lika många kråkor faktiskt som duvor! Kråkorna gick ned högst påtagligt på snurran, förmodar att de tolkade det hela som att om duvorna finner föda på denna åker så fanns föda för kråkorna med. Så vet man med sig att man har kråksträck i odlingslandskapet där man har jakträtt eller kan skaffa sig jakträtt för just kråka så är snurra och några bulvaner ett hett alternativ. Jag kommer att prova det senare när det är helt påtagligt att de flyger, nu har jag bara sett sporadiskt sträck ännu så länge så här finns egentligen inget underlag för att jaga på sträck enbart ännu.

Såvitt jag sett så flyger fåglarna dels en period på morgonen för att sedan slå sig ned och vila samt söka föda. Strax efter lunchtid så fortsätter de flyga så har man jakträtt där man har kråksträck så tror jag definitivt att det kan löna sig att jaga även efter lunch och en bit in på eftermiddagen. Det som gör höststräcket lite svårare än på våren är att de verkar flyga lite mindre regelbundet eller vad jag ska säga, man kan se dem komma kavande lite var som helst. Det gör jakten svår, man måste komma nära sträcket oavsett vilken metod man använder för att kunna lura dem. Trots att Roslagen där jag bor är en sträcklokal så innebär inte det att man kan hänga upp uven eller rigga en snurra på vilken plats som helst utan man måste helt enkelt hitta rätt ställe. Här har jag vid några tillfällen haft stor hjälp av älgjägare faktiskt, vet ett jaktlag som jag hade kontakt med som rapporterade att de såg stora mängder fågel under älgjakten. Luskade runt i omgivningarna där och hittade snart ett antal riktigt bra platser att jaga på och just det jaktlaget hade inga som helst bekymmer med att man stod mitt i deras jaktmark och sköt något 30-tal kråkor vid några tillfällen under deras älgjakt. Dit ska jag några mornar i oktober!

Hela Jägareförbundet har bytt server och verktyg för administration av hemsidan så jag har under några dagar haft problem att komma åt bloggen. Har dock haft bättre tillgång till jakt lyckligtvis så i söndags morse var det väckning 02.45!

Var iväg till en otroligt stor sopanläggning en bit inåt landet för att jaga kråka. Hade kompisen Viktor med och sammanstrålade vid 4-tiden med två glada herrar som är med och håller efter fågel i den här anläggningen. Mattias och Henrik skulle rigga en snurra uppe på en deponi medan jag och Viktor skulle jaga med uven i en annan del av anläggningen. Drabbades dock av det faktum att denna miljö är otroligt föränderlig, en ny liten deponi hade gjort att kråkorna flög in 200 meter fel i sida från oss sett så vi stod mest och såg på då stora mängder kråkfågel flög förbi.

Hade med några olika lockpipor och som vanligt så genererade den här MID pipan bäst resultat. Av de 21 fåglar vi sköt så skulle jag tro att 15 var ett direkt resultat av lockandet med MID pipan. Enda smolket i bägaren var att vi sköt mest korp, de 100-tals kråkor vi såg flög in fel och på för hög höjd.
Var iväg och rekade nytt ställe för nästa raid i anläggningen. En kompis hade tipsat om ett berg på en plats som jag fann efter viss möda och det såg verkligen lovande ut. Inte helt säker på att vi når inflygningen optimalt därifrån men det såg så pass bra ut att det tveklöst är värt att försöka. Då, när vi har premiär på den här platsen, ska jag ha kamera med och göra något lite mer seriöst för bloggen tänkte jag.

När vi tagit ned uven så for vi upp till gossarna på deponin, av smällarna så drog vi slutsatsen att de hade en hel del fågel igång. Väl på plats så visade det sig att det stämde väl, vi kom lagom till en rejäl anstormning av ungtrut. Vi sköt och skrattade rätt friskt där, Mattias och Henrik är två synnerligen roliga jävlar på ren svenska!
En ensam ungtrut dök mot snurran och det vart jag som skulle skjuta den. En trut på gott håll hängandes i vinden påväg ned är inget komplicerat skott men Henrik satt och surrade hela tiden medan Mattias och Viktor låg dubbelvikta av skratt vilket gjorde att truten plötsligt vart en rejäl utmaning! Det gick lyckligtvis bra tack och lov, kan bara tänka mej vilket garv det blivit om jag skjutit bom..

När vi gav oss så samlade vi ihop totalt 90 fågel och det var ett ok resultat. Borde dock varit bättre, vid tidigare tillfällen så har jag kunnat skrapa ihop nästan 90 fågel enbart för uven så om nya platsen fungerar så kan det bli en bra morgon nästa gång vi far dit, rolig lär den bli oavsett :-)

Haft en del problem med att få lockeriet att fungera. Lockpipor som kompisar rapporterar fungera utmärkt har ännu inte resulterat i en endaste skjuten kråka! Ett tips jag fick var att prova att locka i en annan miljö, de kommunala sopanläggningarna kanske är fel plats enligt en expert som jag tveklöst hyser stort förtroende för.

Alltså drog jag och kompisen Ludde ut i skärgården till ett ställe som brukar kunna bjuda på bra kråkjakt så här i augusti. Upp med uven och rodda med det nu mera fullständigt fallfärdiga skyddet. Ganska snart hörde vi kråka och jag provade med kråklock några omgångar. Nada! Greppade en lockpipa för skator som jag själv faktiskt tycker att jag får till bra ljud med och som jag dessutom faktiskt skjutit för tidigare.. Vinst direkt!

Inlockad kråka
 
Given dubbléchans!

Fick in fåglar över uven och Ludde jagade en av dem i backen. Nummer två hann iväg lite väl långt eller så pekade han på sidan om fågeln, oavsett vad så vart kråkan kvar i luften. Drog direkt på med skatlocket som då låter som skadad fågel och fick in dem återigen och Ludde kunde ta ned ytterligare en kråka!

Ungkråka innan skott..

..i skott..

Påväg ned. 

HA! Den här lockpipan är gjort för lockmässigt tondöva klåpare som jag uppenbarligen för vi lyckades vid ett flertal tillfällen faktiskt få in kråkorna ytterligare en gång efter påskjutning. Nu tror jag knappast att man gör om den bedriften på våren med vuxna mer rutinerade kråkor men det ska bli gruvligt spännande att testa det.

Den pipa som så här långt fungerat och dessutom hyfsat bra trots att jag nog har en del mer att lära mej avseende teknik är Sam Neyts Magpie in distress eller "MID" som den heter. Dessutom är den mångsidig, är helt övertygad om att jag kommer att kunna skjuta räv i vinter med hjälp av den. Man tar in kråkor, nötskrikor och skator med den rätt bra tycker jag men bäst är den utan tvivel om man blåser på rejält direkt efter skott.

Fram på morgonen så hörde vi en kull nötskrikor bakom kullen vi stod i varpå jag greppar Sams pipa och blåser lite försiktigt. Tog ingen tid alls så hade vi dem alla runt oss och de var duktigt sura på uven! Sköt en skrika, lockade, sköt, lockade och sköt en till. Effektivt!
När vi summerade morgonen så hade vi 17 kråkor och 2 av 3 nötskrikor i snaran. Den tredje nötskrikan sköt jag sittande på knappa 10 meters håll och vi kunde inte hitta den efter skott så jag förmodar att den är kvar i granen där den satt.

Ludde med uv och morgonens fåglar

Har man god tillgång på åtelmaterial så kan man fundera på om man inte ska ha en fast åtel eller foderplats för kråkorna?

Mat är ett bra sätt att styra fåglarna på och har man möjlighet att underhålla en ren foderplats för dem så kan det ge lite möjligheter till uthållig jakt. Ren åteljakt som jag beskrivit redan är rätt kortsiktig, man kör ut åtelmaterial i mängd och låter kråkorna äta i några dagar beroende på hur mycket åtelmaterial man har och sen jagar man. När jakten är över så är just den åteln död eller vad jag ska säga, kråkorna hade lärt sig att maten på just det stället var ruskigt ohälsosam. Där vi jagade mest med åtel hade vi ett milt sagt intensivt sträck så en åtel kunde aldrig ligga mer än 2-3 dagar, knappt det för sen var maten slut. Några hundra kråkor, något hundratal korp, trut, örn, vråk och räv sätter i sig enorma mängder åtelmaterial så det var inte ovanligt att vi kom ut tidigt på morgonen för att jaga och upptäckte att all mat var slut. Vi hade ofta med oss en liten omgång så vi kunde pytsa ut när vi skulle jaga så inflygande fågel såg att där fanns mat.

En fast foderplats kan man då använda under en längre tid men den gyllene regeln är då att inte under några omständigheter jaga på foderplatsen på morgonen då fåglarna äter där. En annan vinst med det är att man under dagtid med en finkalibrig studsare kan skjuta bort en hel del nötskrika och skata samt passa räv på kvällen.

Fåglarna använder ofta samma väg in till maten och där kan man både ställa sig och skjuta på rent sträck eller hänga upp en uv. Åteln gör att man får en större ansamling av kråkor än vad man annars skulle ha haft och jagar man säg 200-300 hundra meter från platsen så blir kråkorna inte rädda för att äta där. Man ska dock vara lite försiktig, låt foderplatsen vila minst en vecka mellan jakterna för blir det för intensivt så lär sig kråkorna ändå att där är farligt.

Man brukar ofta se hur pass mycket fågel som rör sig kring maten och efter att man jagat så brukar det vara lite färre. När det återigen är bra med fågel så är det bara att ge sig på dem igen.

Signaturen Martin undrade om åteljakt i en kommentar till ett tidigare inlägg så jag tänkte försöka mej på att skriva något om det. Dessvärre så hade inte digitalkameran blivit ett stående inslag i min jakt då vi höll på med detta så jag har dåligt med bilder från det tror jag.

En morgon med åtel på Väddö. Orginalfoto Peter Östermark.

Nu var det länge sedan vi jagade med åtel här, blev för mycket resor och bök kring åtelhantering samt en del lagstiftning kring åtelmaterial som satte stopp för den hanteringen. Men har man bara tillgång på bra åtelmaterial så är jakten både effektiv och kul! Har för mej att vi sköt några fåglar mer per morgon med åtel än med uven faktiskt så visst är det effektivt.

Krasst sett så är det ganska enkelt, vräk ut massor med käk för till kråkorna, låt dem äta några dagar beroende på hur pass mycket åtelmaterial man har och kör dit och kryp in i skyddet i god tid den morgon man ska jaga.

I samband med att man lägger ut åteln så bygger man ett skydd så fåglarna vänjer sig vid det. Bäst funkar jakten i åkerlandskap tycker jag så något dike gärna med lite busk i brukar fungera utmärkt att gömma sig i. Skyddet är viktigt, man får inte synas alls så vi använde ganska mycket camoflagenät och även gräs, halm och busk som förstärkning till nätet. Vi såg till att ha tak på skyddet ifall kråkorna singlade in bakifrån men en rejäl öppning framåt för att kunna skjuta bra. Man styr fåglarna med maten så lägg åteln på runt 15 meter kanske från skyddet för att få bra håll på fåglarna.

Testade även att gömma mej i grop vid några tillfällen, ruskigt effektivt och framförallt roligt att komma så nära fåglarna! Hade då åteln 3-5 meter från hålet.. ruskigt kul att ha två kråkor nere på käket så pass nära samt en tredje på väg in. När den inkommande var inom lämpligt håll sköt man den och reste sig sedan lugnt och sköt de två som lyft från åteln!

Fick vi in fler än två fåglar så försökte man släppa ned dem för att få lättare skott men var det singelfåglar eller två kråkor på väg in så sköt man när man tyckte sig säker på att ta dem. Här fanns en risk som kunde förstöra en hel morgon! Ibland fick man in flockar på 40-60 kråkor direkt på morgonen. Otroligt obra, man sköt på dem och så var alla de fåglarna väck resten av morgonen.

Bulvaner eller ej?
Jagar man under sträcktid höst och vår och har sträck där man åtlat så kan bulvanerna ge några extra fåglar men saknas sträckfågel och man skjuter på hemmakråkor hela morgonen så skippa bulvanerna. De här plastkråkorna gör att fåglarna skyggar ibland, tror det kan bero på att de blir blanka och plastiga om det är dagg eller blött ute. Är sedan kråkorna vana att äta på åteln och den ligger bra till så får man in dem fint ändå. Med bra till så menar jag åkerlandskap så platt som möjligt. Finns träd i närheten är risken att fåglarna landar där och sitter och funderar innan de flyger in och då tappar man dem ofta. Sitter det kråkor i en trädtopp en bit ifrån så tenderar alla som flyger in att dras till dem. Kan man åtgärda fåglar som landat i närheten med en 22:a så är det ett gott alternativ. Har hänt att vi skjutit i luften för att få väck fågel som landat fel faktiskt så pass viktigt är det. Men detta kan man styra genom valet av plats för åteln. 

Foto: Peter Östermark 

Man kan sen åtla och jaga på lite olika sätt men jag får nog återkomma till det för att det inte ska bli för mycket tung text. Sen förtjänar ämnet åtelmaterial ett eget inlägg.

...men inte i morse!
En av de segare tillställningarna på länge faktiskt. Hade tänkt köra ut i skärgården men den karamellen vill jag suga lite på och framför allt få med någon till bössa så man kan ta lite bilder förhoppningsvis. Hamnade således på en kommunal omlastningsstation för sopor där det tidvis i augusti kan vara riktigt mycket fågel. Dock inte idag som sagt men det var kul, fick tid att bekanta mej med kamerans olika funktioner.

Hade en del besök både i skyddet och kring uven trots lugnet..

Denna gynnare kom klivande och kollade in de skjutna fåglarna


Ytterligare en insekt på besök


En hackspett kollade så jag inte fuskat med montering av uv


Den här kritiska gästen fick bita i gräset


Denna gynnare var som närmast 20 cm från uven! Ung havsörn.


En kaja som fick följa med hem.


En av dessa likaså, kajor på besök.


Nötväcka som hade stora bekymmer kring fjäderhögen högst upp på stången.


Riktigt arg kråka!

När jag bröt så hängde det trots lugnet en acceptabel mängd fågel i snaran hur märkligt det än verkade. Tycker det är så rätt ofta, man tycker inte det flyger någon fågel men trots det så upptäcker man då man bryter att man faktiskt fällt en del.

En förutsättning för att få upp uven bra är en bra uvstång. Att finna den kan ibland ta lite tid men med tålamod och en bra såg så brukar det lösa sig. Alla mina uvstänger är av gran då de flesta andra trädslag ruttnar eller likt tall smäller av otroligt lätt. Tanken är att bruka samma uvstång rätt långe så jag är omsorgsfull när jag hämtar ny stång till ett ställe.

Söker alltid efter undertryckt gran dvs de granar som stått tätt ihop och därmed skjutit iväg på höjden för att få ljus. Dessa granar är sällan några problem att få ta heller för markägaren då de i alla fall kommer att gallras bort. Har man riktig tur så kan man hitta någon undertryckt gran som självdött redan, då är den redan torr och fin samt lätt att handskas med. När jag funnit rätt gran så tar jag ned den och kvistar den otroligt noga för minsta kvist gör att det tar stopp när man hissar eller tar ned uven framledes.

Hur man sen väljer att resa sin uv är lite olika, några väljer lägre träd där man med en lång stång når att få upp uven bra från marken. Andra väljer att bygga diverse anordningar för att hissa uv med hjälp av block och talja och huvudsaken är att det fungerar. Själv klättrar jag upp och har gjort iordning uvträden så det är lätt att ta sig upp, röjt bort lite grenar som suttit ivägen samt fixat en bekväm och säker plats att sitta på när jag monterar och hissar uven.

På väg upp


Sitter säkert med båda händerna fria
 

I varje uvträd där jag jagar så har jag en uvstång på plats redan. På så sätt så behöver jag bara hänga uven i säck med snöre över axeln samt klättra upp. Väl på plats monteras uven och därefter lösgör jag spännbanden och hissar upp uven. Jag kan då justera riktning och se till att uven inte lutar åt något håll. När jag är nöjd med placeringen drar jag fast stången mot stammen eller i någon gren och fixerar därmed uven på det sätt som jag vill ha det.

I väntan på nästa jakt


Uven hissad


Resultatet

Signaturen Fransson ställde en fråga som en kommentar till ett tidigare inlägg kring apporterande hundar kontra kråkjakt och då i synnerhet unghundar.

Tyra med en enkel apport då husse skött sig
 

De här fåglarna som vi jagar ställer riktigt stora krav på våra apportörer då de alltid försvarar sig om man vingskjutit en fågel. För en orutinerad apportör kan det ställa till det ganska rejält, sett många hundar som faktiskt helt och hållet ignorerat en nedskjuten kråka eller trut då den funnit den vid liv.

Tydligast var en labbehane som jag och en kompis lånat en morgon när vi skulle ut, ägaren var en ambitiös hundmänniska som startat på ett flertal jaktprov och även deltagit i praktisk jakt i någon utsträckning. Vi konstaterade dock rätt snart att hunden aldrig tidigare varit med och jagat kråka. Jycken som såvitt jag vet faktiskt hade några jaktprovsmeriter fungerade bra initialt men fick sig väl någon törn under morgonen varpå hunden helt krasst slutade att ta fåglarna. Så den morgonen fick vi lösa dessa apporter själva.

Den här hunden hade några år på nacken, minns inte men 5-6 år var han i alla fall och trots det så fick han problem. De måste alltså lära sig att handskas med dessa fåglar oavsett om de är äldre och rutinerade eller om de är unghundar.

Otto tog kråkorna oavsett

Fransson undrar lite om hur länge en hund ska ha apporterat innan man ska ställa den inför kråkjakt med dess utmaningar? Tror ärligt talat inte att det finns något facit för den frågan, när hunden är stabil i sin apportering samt har varit med och lärt sig ta duvor och änder som är skadade så torde man kunna prova med kråkfågeljakt.

För att få lite mer grund att stå på i frågan så ringde jag upp Anders Carlsson som har Carmals kennel (http://www.carmals.se) och är uppfödare till vår tik Fancy. Anledningen till att jag ringde just Anders är att jag vet att han är en minst sagt flitig jägare samtidigt som han är en otroligt framgångsrik hundförare. Anders rekommendation var att vara försiktig i början när det gällde skadad kråkfågel innan man sett och visste hur just den egna hunden löste det. Många hundar tar skadad fågel även om de var elaka men att det finns helt klart hundar som behöver hjälp i någon utsträckning.

Ser Anders att en kråka är pigg och inte gärna låter sig apporteras samt att hunden skyggar eller helt ignorerar fågeln så kallar han in hunden, skjuter kråkan, för att omedelbart skicka hunden igen. När hunden då kommer fram till kråkan så rör den sig oftast fortfarande men är inte i skick att göra motstånd varpå hunden kan greppa och leverera in fågeln. Sitter apporteringen som sådan bra genom tidigare träning och jakt så vet hunden mycket väl vad som krävs av den men behöver lite tid och framför allt erfarenhet för att lära sig att lösa problemet självständigt utan att husse ska behöva assistera varje gång.
 

Med tiden så lär sig hundarna dock detta. Antingen så lär de sig att uthärda den smärta som kråknäbben eller klorna åsamkar dem eller så utvecklar de diverse olika tekniker att greppa fågeln så fågeln inte kommer åt att göra dem illa. Fancy som jag nämnde ovan uthärdar det onda utan tvekan, vet inte hur många gånger jag sett henne komma in med fågel som tagit ett fast tag i skinnet runt nosen eller på halsen.

Fancy med bra tag om arg kråka!
 

När man tar emot en hund med en levande kråka eller trut i munnen så måste man vara försiktig! Inte sällan så har fågeln tagit tag i hunden med näbb eller klor och då man har tag om fågeln och kommenderar loss så gör sig hunden illa då den lösgör sig från fågeln. Här brukar jag försiktigt lösgöra hunden från fågelns grepp innan jag kommenderar loss för att helt enkelt skona hunden.
 

Hur de handskas med elakt vilt är olika från hund till hund och det är otroligt viktigt att man kommer till rätta med det om hunden har problem. Krasst sett kan man faktiskt själv gå och hämta de döda fåglarna, det är de skadade som måste in fort och säkert och då fungerar det inte i längden att jyckarna vägrar ta dem just då när de så väl behövs!

Argo med gott grepp om pigg korp

Vår labbehane Argo verkar inte bry sig det minsta om det han apporterar lever eller ej han bara greppar och kutar in oavsett. Ibland kan han tvingas släppa men söker då genast ett nytt grepp om fågeln och löser i princip alltid uppgiften. Hans bror Snaps är precis tvärtom, han behöver stöd ännu men jag är helt övertygad om att han kommer att lära sig handskas med dessa fåglar inom kort.

Det är som sagt väldigt olika från hund till hund. Både spanieln och wachtel kan bjuda på kortare eller längre ståndskall innan de greppar kråkfågel som är vid liv och det är helt ok tycker jag huvudsaken är att de markerar fågeln och inte kutar vidare och söker på andra ställen där det är lite mindre obehagligt.

På sikt så tror jag problemet löser sig ändå, hunden får mer och mer rutin och vana att få bra grepp. Många hundar utvecklar diverse märkliga metoder att lösa det på. En labbetik som jag såg för många år sedan som skulle apportera en vingad trut på vattnet lyfte helt enkelt upp en framtass och tryckte ned truten under vattnet och tog den där. En annan labbetik som jag hade under min uppväxt la ned huvudet och halsen på fågeln tryckte ned den mot marken för att sedan greppa när kråkans näbb pekade åt något annat håll. Huvudsaken jycken är inställd på att viltet ska in till husse oavsett, hur de sedan löser det är lite upp till hundens egen problemlösningsförmåga.

Så här hade jag det en morgon i förra veckan.

Uven på plats


3 ungkråkor singlar in


Det spartanska skyddet duger när det gäller ungfågel

Rätt trist morgon på ett sätt, sköt 8 kråkor på 15 minuter. Strax efter 05 på morgonen upphörde de att flyga. Därefter kom några omgångar med kajor, blev 8 skjutna. Rätt ok morgon skyttemässigt, 16 fåglar på 17 skott. Pekade fel när jag skulle ta den tredje av fåglarna på bilden ovan..

Labbarna hemma, spanieln Hamilton och wachteln Fimpen fick sköta hämtandet av fåglar vilket de skötte riktigt bra faktiskt.

Fimpen


Hamilton

Jag och Madeleine var iväg till ett ställe där vi hjälper till lite med jakterna under höstarna på ett uppstartsjippo inför säsongen. Vi var väl ett 25-tal hundförare som samlades och fick en rejäl genomkörare på lerduvor, 22-skytte samt en tipspromenad. Just skyttet var kul, rätt svårt, men riktigt roligt! En station var vanliga frånduvor, tre kastare levererade först tre dubbléer och därefter 2 skottdubbléer dvs andra duvan skickades då man sköt mot första duvan.

Frånduvor är väl inga problem tänkte jag.. Jo tjena! Kastarna var maximalt uppdragna hastighetsmässigt och mitt i duvornas flygbanor stod en gammal död asp. Tog kanske hälften av de totalt 10 duvorna, ruskigt knepigt faktiskt!

En rabbitstation var svår med men jag var för dagen väldigt god vän med min automat så det vart maxpoäng, alla 6 duvorna tagna på första skottet.

En annan station var först 4 singelduvor från en trapkastare som pendlade både i höjd och sidled framför oss. När de 4 duvorna var avklarade så kom fyra dubbléer och då var det 4 olika kastare igång slumpmässigt. Riktigt skoj, där hade man kunnat stå en hel dag och skjutit faktiskt!!

Tror det märks att man håller igång skyttet året runt för skyttet gick riktigt bra måste jag säga, tror det var en och annan som led svårt av att inte ha tagit i hagelbössan sedan förra hösten.

Madeleine gör sig klar för att skjuta rabbitduvor.


Det var få som klarade sig!


Duvan under min högra arm vart flis något ögonblick senare.


Sådärja!


Klar..


Duvan gick igenom lövverket på björken, inte helt lätt..


Hagelskytte när det är som roligast!


Lerduvor är ett utmärkt självmarkerande mål för 22-skytte.


Madeleine spintar lerduvor.

Går det att göra ytterligare justeringar på en redan med fjäder modifierad plastuv?

Kompisen Ludde är rookie när det gäller kråkjakt med uv och vi hade en intensiv kontakt i samband med att han gjort i ordning sin plastuv. Han undrade en dag om det kunde vara en idé att helt enkelt vinkla om huvudet? Wäppling, en gemensam kompis och ambitiös kråkjägare har en uppstoppad berguv som en natt vart av med sitt huvud efter en attack från någon sur uggla. Han limmade resolut på skallen igen vilket gav uven en ställning där den sitter och stirrar stint rätt upp i himlen nästan. Just den uven, skabbig och trasig, är tveklöst den bästa uv jag någonsin jagat med så kunde detta vara ett koncept även för en plastuv?

Ludde fick det självklara rådet att testa. Han sågade och monterade tillbaka huvudet på ett lika enkelt som genialt sätt och limmade därefter på skinn och vingar från två-tre fasanhönor. Hans uv som han innan dess hunnit jaga med några gånger utan något speciellt bra resultat fick nu ett helt annat utseende och resultatet lät inte vänta på sig..

Första morgonen men vinklat huvud på uven sköt han 14 kråkor och det sammantagna intrycket var att alla i stort sett var fullkomligt vansinniga på uven!!! Platsen var den samma som tidigare, bara någon dag skiljde jakttillfällena åt, men nu var uven modifierad och resultatet vart hur bra som helst. Någon dag senare provade han igen och sköt då 5 kråkor vilket för dagen var ett bra resultat för det flög helt enkelt inte några fåglar. Samma upplevelse med dessa fåglar, de var rejält förbannade på hans uv.

Alltså fick det bli samma resa för min uv vilket jag då dokumenterade i bilder för att åskådliggöra hur lätt det faktiskt var.

Uvens huvud sågas av strax ovanför hålen för de rörliga vingarna.

Huvudet förses med bättre ögon.

 
De rörliga vingarna dras fast med najtråd för att slippa framtida bekymmer.

 
Huvudets vinkel provas ut.

 
När vi var nöjda med vinkeln så borrades två hål i nacken på uven rätt igenom rygg samt huvuddel med någon centimeters mellanrum.

 

Viktigt att huvudet hölls på exakt rätt plats vid borrningen. Därefter tog vi najtråd och formade som en märla som sedan petades igenom hålen inifrån. Viktigt att INTE låsa skallen när tråden är igenom utan det måste kunna röra sig.

Därefter upprepades proceduren på sidorna för att låsa bra. När alla tre märlorna var på plats drog vi fast skallen och då sitter den rejält fast!

Jag valde att ha huvudet rakt fram samt då tittandes snett uppåt. Glipan som uppstår i halsen är ingen fara, den täcker man med fjäder sedan.

Skälet till att jag vill ha uven tittandes rakt fram är att jag brukar rikta uvens front mot kråkorna dvs uvens front i den riktning från vilken jag vet att sträcket kommer. På så sätt så får de maximal retning, de ser den döda kråkan i klorna, ögon och hela fronten. Inbillar mej att det fungerar bäst på så sätt.

Efter detta så har jag använt skinn och vingar från 3 fasaner tror jag det gick åt till att klä uven. Måste ärligt säga att slutresultatet känns något överarbetat på något sätt men den ska tveklöst provas så får vi se hur det fungerar!

Det färdiga resultatet i sällskap med den uppstoppade som jag använt nu i tre säsonger.

Att de ser helt olika ut behöver på intet sätt innebära att plastuven är så mycket sämre. Tror att det är svårt att nå upp till samma effektivitet med en plastuv som med en äkta uv men på något sätt så har jag klarat mej i väldigt många år med plastuven så visst fungerar den ändå!

Hur ska man få en uv att fungera? Det beror lite på vad man har till att börja med. Vad jag vet är att det runt om i landet i garage och förråd ligger ett rätt stort antal plastuvar inköpta för kråkjakt. De är provade några gånger för att sedan bli förpassade till diverse förråd efter ett antal tidiga mornar utan något som helst resultat avseende skjutna kråkor.

Hyllvärmare i förråd

Går det då att få liv i dessa tingestar och få dem att fungera? Givetvis!
 

Sökt runt bland de kreativare kråkjägarna på Internetforumet jaktsnack.se och funnit en hel del bilder på riktigt fina omgjorda plastuvar!

Den här uven har ägaren skurit av halsen på och vinklat upp huvudet en smula.

Ovan uv är ett hemmabygge helt igenom, fungerar helt klart!

 
Den här uven är klädd helt i päls och även det kan fungera utmärkt!

Alla dessa uvbulvaner fungerar bra såvitt jag vet, de ger alla ett mer levande intryck än den första plastuven och detta betalar sig direkt i en roligare jakt. Några timmar med en limpistol och en påse fjäder är allt vad som krävs. Fjäder är bäst men skinn eller till och med lämpliga tyger kan fungera faktiskt. Nedan är min egen plastuv i två olika varianter, tror den är omgjort 5-6 gånger under åren..

Det knepiga kan vara att få tag på lämpliga fjädrar för att kunna fixa till uven. Norrut i landet finns tillgång på skogsfågel, fjäderskruden från två tjäderhönor eller några orrhönor räcker nog långt. Här i mina trakter är det lättare att få tag på fasanfjäder eller varför inte rapphönsvingar? Tror inte det finns något facit avseende "rätt" och "fel" fjäder utan man får improvisera lite. Är man lite fel ute färgmässigt så finns sprayburkar med färg som fungerar att justera nyanser med. Ska man ha något slags facit så är det bara att plocka fram en bild på en berguv. 

Detta som en av signaturerna på jaktsnack gjort, att skära av huvudet och vinkla upp det något tror jag är en synnerligen god idé! Nästa inlägg här blir en enkel bruksanvisning om hur man kan göra det på ett smidigt sätt.

En otroligt viktig sak att tänkta på! När man limmat dit fjäder och skinn från fågel så måste man fundera på hur man ska förvara dem. Låter man uven stå i garaget i någon månad så riskerar man att få den förstörd. Det finns någon insekt, någon liten fjärill, vars larver mumsar skinn eller fjäder jag vet inte vilket. De förstör uven snabbt om de får hållas. När uven inte ska användas på ett tag så brukar jag helt fräkt stoppa den i viltfrysen. Där kommer insekterna inte åt den och de som möjligen redan hittat uven dör i kylan.
 

Sen vill jag tacka alla de medlemmar på Jaktsnack som låtit mej använda bilder av deras skapelser här i bloggen!

Var iväg här i veckan en morgon med uven då jag tyckte det ökat med aktivitet på kråkfågel i den närmsta anläggningen här hemma. Har haft lite span på stället, varit där och jagat en hel del trut, men det har hitintills varit väldigt lugnt med kråkor. Men den sista veckan tyckte jag nog att det ökat lite och då Jörgen varit förbi så har han rapporterat att det varit en del kråkor i anläggningen. Hade tänkt jaga i en rejält hög gran en bit in i anläggningen men ett regnväder under natten gjorde att jag förutsåg en promenad på några hundra meter i rejält högt blött gräs så jag valde en fast koja som jag har där i en lite mindre het kant.
 

Uven var uppe vid 4-tiden på morgonen och där fanns gott om tid till att dricka kaffe och filosofera. Just den här tiden när allt är klart med uv och utrusning är lite magisk tycker jag, otroligt mysigt att stå där med höga förhoppningar och vänta och bara vara!
 

Fram emot 5-tiden fick jag höra något som torde vara en kull nötskrikor på runt 150 meters håll. De lät rätt mycket om dem, vet inte om de hade något internt bråk eller om de sett något som de inte uppskattade men livat var det. Greppade skatpipan och lockade, arg och skadad skata var väl tanken.. Vet inte hur nötskrikorna upplevde det men effekt hade det. Strax satt en skrika i en tall till höger om uven och det var bara att smyga upp automaten och vänta. Några sekunder senare kom ytterligare en och precis innan den landade i samma tall sköt jag den första och hann även ta den andra då den drog. Konstaterade då att man även kan locka nötskrika med denna pipa förutom kråka! Undrar när man lyckas lura en skata?
 

Sen rullade det på, någon fågel att tala om dök aldrig upp. Tror jag såg tre kråkor under hela morgonen, den första trodde jag att den skulle snurra kring uven så jag valde att greppa kameran. Visade sig vara fel val, kråkan fortsatte i lugn och ro och jag fick varken blid eller skott på den.. tämligen irriterande, fick in den på otroligt bra håll. De två andra kråkorna fick jag dock, den ena efter ett riktigt fint sökarbete av hustruns labbehane Argo som var med fördagen.
 

Hade en del korp på uven med, skjuter dem enligt skyddsjaktsparagraf i anläggningen och det blev två singelfåglar samt en dubblé. Även där fick Argo glänsa lite då den ena krävde ett bra sökarbete och den andra var inte helt död när Argo fick tag på den.
 

Förutom detta så blev det några kajor med men inte något mer. Det var verkligen påtagligt lugnt med fågel, varken såg eller hörde något direkt så mina insatser med diverse lockpipor går inte att värdera. Finns där ingen fågel så är det svårt att få någon kläm på locket.
 

Ska göra ett nytt försök redan i morgon tänkte jag. Verkar som fåglarna söker föda här fram på dagen så i morgon förmiddag så kör jag tillbaka och riggar uven i den höga granen i stället i hopp om att det droppar i en del fågel runt lunch eller något? Aldrig testat det så det blir lite spännande!

Gav mej ut i måndags morse i syfte att prova två av de tre beställda lockpiporna som jag fått hem. Upplägget var väl inte optimalt om man tänker sig att verkligen ge sig på lockeriet och resultatet vart väl därefter. Finns väl egentligen inte speciellt mycket alls att säga om detta äventyr förutom möjligen en radda punkter om hur man INTE ska göra..

-         Uven ska inte sitta monterad med en planka en meter över toppen på någon slybuske!

-         Uven bör sitta på runt 20 meters håll, inte 8 (!) som den satt denna morgon.

-         En rutinerad kråkjägare med förmåga att planera en smula hade valt en bössa med  cylinderborrning och inget annat.

-         En rutinerad kråkjägare hade givetvis valt en bössa som han eller hon brukar använda vid kråkjakt och inte fått någon hybris samt valt en bössa som kräver mer svängrum.

-         En person som tagit fler än 3 bilder med systemkamera hade insett att ett 200 mm objektiv INTE fungerar vid dessa tillfällen.

-         En jägare, vilken som dessvärre, hade insett att för att locka något krävs övning.

Sen är jag nog ingen lysande kråkbloggare.. Hur lätt är det att greppa en kamera och försöka plåta när man har en förbannad kråka 15 meter över huvudet?

Det blev trots allt 4-5 kråkor och två skator samt en bunt kajor och tamduvor. Det enda värt att nämna angående just locket var att den pipa som sägs locka skator.. om man tränat alltså.. fungerade helt ok att dra in kråkor på. Den fågeln som jag har på bild var ställd förbi mej men med hjälp av några ångestfyllda serenader i lockpipan så ändrade den riktning rätt emot mej. Vidare så lurade man kajor med den ganska lätt men kajorna lurar å andra sidan vem som helst med i stort sett vad som helst.

Denna tog snällt ett varv efter fotograferingen

Kajor över uven

Lärkfalk som uppvaktar uven samt en tamduva.

Fått en del frågor om detta både i bloggen och i mail så den här jakten får ett eget inlägg. 

Vår djurhållning drar till sig vilt, i detta fallet kajor, som skaffar sig tillgång till fodret antingen i samband med foderhanteringen eller då korna fått maten. Det verkar som fåglarna under vissa perioder är helt galna i kross för de tar verkligen risker för att få tag på det då de kryper in under skjutdörrar eller igenom små springor mellan tak och vägg. Vid just detta tillfälle när vi sköt så pass många kajor hade vi lite tur, det ungdjursstall som kajorna invaderat var rätt bra byggt, deras möjligheter att ta sig in och då även ut var begränsade. Trots det så var byggnaden helt full av fågel då vi kom, kikade in och uppskattade att det var en 400-500 fåglar minst inomhus.

Initialt var här 400-500 fåglar!

När jag började med var det kanske 150 kvar eller något, omöjligt att uppskatta 

Planen var att jordbrukaren Björn skulle glipa på skjutdörrarna och släppa ut dem portionsvis men vi insåg snabbt att det var helt optimalt som det var med något fåtal fåglar åt gången som tvingade sig ut antingen under skjutdörrarna eller i taknocken. På så vis hann vi med att ladda om och kunde då ta fler fåglar. Sen var det bara att nöta på, tog några minuter innan vi hade strategin klar för oss. Vi tappade tex väldigt många fåglar på bortre gaveln innan Jörgen och jag kom dit men när vi väl stod där så fick vi skott på varje fågel som flög ut. Enda begränsningen var att bössorna måste laddas om samt att patronerna tog slut rätt kvickt. Ingen av oss hade kunnat förutse detta, de 25 patronerna jag hade i en ask samt ytterligare 20 i ett patronbälte tog rätt snart slut.
 

Efter ett tag gick Björn in och började stöka runt inomhus då det visade sig att några hundra ungfåglar inte behagade ge sig ut över huvud taget. I kombination med detta så glipade vi lite på de båda skjutdörrarna på gavlarna men vi fick väl ingen direkt effekt av detta, fåglarna for fram och tillbaka inomhus i nocken på byggnaden.
 

Då for jag hem efter mitt luftgevär som jag lämnat hemma. Tanken var att jaga med hagel hela dagen så tja det blev kvar hemma. Samtidigt fick jag med mer vätska åt hustruns labbe som verkligen fick jobba och vätska samt mer ammunition åt oss.
 

Med luftgeväret gick jag sen in och sköt något 100-tal fåglar till. Fanns ett fåtal platser inomhus som kunde utgöra kulfång och det var i princip bara att skjuta då kajorna gärna landade där. Under hela tiden stod Lasse, Jensa och Jörgen utanför och sköt på fågel som tog sig ut samt även fågel som kom för att ta sig in trots smällandet!
 

Detta problem med fågel inomhus går i perioder. Veckan efter midsommar då ungfåglarna precis är ute så är de som tokiga, de är som råttor som Björn beskrev dem när vi sköt, de tar sig in över allt. Sen kan det lugna ned sig några veckor för att sedan återigen smälla till så är de tokiga i fodret igen. Har varit på ett antal sådana här resor tidigare, sköt 230 kajor en morgon ute på en liknande gård förra året. Då tog de sig inte in i någon utsträckning utan de åt ur en blandarvagn som den jordbrukaren blandade djurens foder i. Då sköt vi dem runt en uvbulvan som jag hängt upp bakom ladugården för att styra fåglarna. De fanns i otrolig mängd kring gården, enda syftet med uven var att få in fåglarna på ett speciellt ställe där vi kunde skjuta fritt utan att behöva lägga hagel över gården.

Resultatmässigt så har jag otroligt goda erfarenheter av dessa avskjutningar. Vi var tex tillbaka en dag senare hos Björn men då fanns inte en fjäder inomhus. Vid andra tillfällen när man skjutit dessa stora mänger så har bönderna rapporterat att problemen i princip upphört helt efter att vi varit där. Fåglarna lär sig snabbt och brutalt att det är osunt att söka föda i den här miljön och ev smittspridning förhindras därmed. Vidare så ligger många av dessa gårdar förhållandevis nära tätbebyggt område vilket innebär att det är samma fåglar som vi jagar med luftgevär/22 lr från bil i städerna men att avskjutningen med hagelbössa är så otroligt mycket mer effektiv.

Nope har inte somnat helt men dock en veckas semester! I den miljö där jag befinner mej sker inget jaktligt direkt, gjort några lama försök att decimera en kull kråkor med Cyclonen här men har ännu inte lyckats.

Fått en del frågor och funderingar kring byggandet av uv och storlek på den. Har lite material kring detta som jag egenligen tänkt vänta med att publicera men då många frågor handlar om just uven så ska jag försöka skriva ihop något vettigt om det så fort jag kommer hem.

Kan dock berätta att innan jag for på semester hade jag några kompisar uppe på besök över en helg. Det har blivit till en tradition detta och jag hoppas att det ska kunna rulla på även kommande år. Detta året var deras besök för tidigt för att vi på allvar skulle kunna beskatta Roslagens kråkbestånd men vårt kajbestånd har fått sig en rejäl omgång. Under lördagen sköt Lasse, Jensa, Jörgen och jag över 300 kajor! Ska se om jag kan trixa in någon bild dessvärre havererade objektivet till ena kameran så bilden är inget bra.

Vad mer? Beställt 3-4 olika lockpipor med. Hoppas att de finns hemma när jag kommer från semestern, tror stenhårt på två av dem åtminstone. Ska bli riktigt kul att prova dem.

Haft några skator här som specialiserat sig på att hacka sönder soppåsar som de når då sopkärlen är överfulla samt om man, gud förbjude, är lite trött och ställer ut soporna på trappan för att ta dem till kärlet vid tillfälle. Tröttnade på detta och plockade hem en Trolle-Ljungbyfälla som pyntades med lite bröd i fällan samt skräp runt om varpå den laddades. Tog 10 minuter så satt den första och troligen värsta marodören på plats!
 

Den fick då flytta in i lockbåset varpå fällan flyttades till baksidan av kåken och laddades på nytt. Nu tog det nog säkert två timmar innan den första skatan satt och fällan stod så jag såg den från datorn så jag reste mej, gick upp i köket och lämnade kaffekoppen och gick ut. Väl ute så hade även den andra fångstluckan gått igen såg dock ingen skata i den direkt. När jag kom fram så såg jag att skatan hade fastnat mellan ramen på luckan samt fällkonstruktionen så det var tur att fällan stod nära och att man hade koll på den!

Tog väck två och sparade den ena då far min aviserat att han behövde låna fälla. Far bor invid en sjö och har under en tid matat två andhonor med sina 12 respektive 4 ällingar på tomten. En dag såg han hur en skata gick tillsynes helt oskyldigt och käkade bröd någon meter från andhonan med de 4 små ällingarna. Anden jagade väck skatan som bara flög bort några meter för att sedan åter närma sig brödet. När anden gjorde ett nytt utfall mot skatan lyfte den rätt upp, passerade över andhonan och sedan ned och nappade åt sig en av ällingarna! Far hämtade fällan och rapporterade morgonen efteråt att den ena av de två skatorna var avdagatagen, nu väntade han bara på att den andra skulle gå i.

Hela den här hanteringen med fällor kan vara nog så effektiv. Tror det kan löna sig för den som har lite ambitioner att skydda småviltet mot predatorer att skaffa Bernt Karlssons bok om fällfångst, med boken följer ritningar på tex Trolle Ljungbyfällan och utförliga beskrivningar om hur man ska använda den. Just Trolle Ljungbyfällan är verkligen otroligt lätt att använda!

I våras gjorde jag ett försök att fånga kajor och kråkor här i byn med en fälla. Victor Carlsson som jobbar som viltmästare på Adamsbergs gård här utanför byn hade under sin elevtid använt en fälla som heter "Håll truten" som han fångat just trut med. Min tanke var då att testa om det skulle gå att ta kajor och kråkor i den även?

Fällan består av en fyrkantig ram ca 50 cm hög som man monterar ihop som en kvadrat. Ihopmonterad så är den drygt 7x7 meter. På varje sida så har man strutar av hönsnät som leder in i fällan. Man fodrar sen hårt i fällan och när man har riktigt bra tryck på fågeln i den så slår man ett nät över som tak och tanken är då att fågeln ska knalla in igenom strutarna för att sedan inte hitta ut igen.

Mitt försök med fällan genererade fritt ur minnet totalt 6-7 kajor, 3 skator, 3 fiskmås samt 35 gräsänder. Kajorna och skatorna togs av daga men måsen och änderna släpptes. Misstaget jag gjorde var att rigga fällan för sent, det var barmark och kajorna och kråkorna hade så gott om föda ute på åkrarna så de blev aldrig speciellt intresserade av att äta i fällan.

Kompisen Ludde lånade fällan då han hade riktigt stora mängder med kråka och kaja vid ett viltvatten där han utfodrar änder. Han byggde ihop fällan samt fodrade i den under en veckas tid kanske och så natten till idag slog han ett nät över den. I dag mitt på dagen körde jag och Wilda dit för att hjälpa honom vittja. Förhandsbeskedet var att det nog var ett 20-tal kajor i och kanske några kråkor, han vågade inte gå fram för att se efter.

På plats konstaterade vi att det nog trots allt var lite mer kajor, jag gissade på något 40-tal och Ludde trodde att nog var det 50 i alla fall? Rätt svårt att uppskatta då de for omkring hela tiden. Nåväl, öppnade ett hörn och in kröp Ludde med en fiskhåv samt min dotter Wilda som definitivt skulle hjälpa till. En god stund senare hade Ludde avlivat 147 kajor!

Dessvärre så hade kajorna farit runt så pass i fällan så de trampat ned strutarna som leder in vilket kan förklara att där inte var fler fåglar och inte heller en endaste kråka dessvärre. Äventyret var dock tankeväckande, ska tveklöst göra ett nytt försök med den här fällan i vår innan snön smälter bort då tillgången på mat för fåglarna är begränsad.

Den planerade svängen i fredags morse tror jag det var ställdes in, spöregnade då telefonen ringde vid 3-tiden på morgonen. Drog iväg till en liten omlastningsstation i lördags morse i stället ensam med labben, automaten och snurran. På det stället brukar kråkjakten bli bra i början av augusti men nu är där mest trut som ska hållas efter. Men i lördags morse så var det påtagligt lugnt, sköt 6-7 stycken bara. Dock lyckades jag faktiskt skjuta en kråka! Lite lätt irriterande, Jägareförbundets kråkbloggare skjuter allt annat än just kråka..

Var en del kråka i anläggningen men dem lurar man ingalunda med en snurra apterad med två gråtrutar. En kappa kom tillslut rätt på mej och rundade mej för att sedan gå upp mot vinden en bra bit nedanför snurran. Trots långt håll så hade jag bra tag på fågeln så det kändes inte speciellt svårt att skjuta den med fullchoke.

Hoppas kunna börja med kråkorna på allvar nu om några veckor så det blir lite mer ordning på detta!

Detta att välja den optimala beväpningen för kråkorna är något som jag funderat mycket på under åren. De första åren höll man kanske mest på att laborera med olika patroner, sköt då uteslutande nästan med min gamla hagelbock som faktiskt står kvar i vapenskåpet omen i ett skick som går att ifrågasätta. Då köpte vi den patron, vilken som helst nästan, som vi fick tag på billigt och under åren så har vi gått igenom Husqvarna Fågeljakt, Danarms trap (28gram), Nike, någon variant av Olympic som hette Hunter, Bajkal, Winchester och gud vet allt. Bäst av dessa gick nog Nike Winchester och Danarms faktiskt, saknar dessa patroner än idag.

Har en kasse med gammal ammunition, ovan är några av de man använt..

När Jaguargruppen bildades och började ta in RC och Rio så fanns få andra patronförsäljare som kunde konkurrera prismässigt så de sista åren så har man jagat mest med Rio. Hagelstorlek och laddning då? Något som alltid fungerar är vanliga 32grams laddade us 6, det är liksom standardrekommendationen samt en bössa med halvchoke i. Med detta kommer man ruskigt långt utan tvekan, man når de lite styvare fåglarna utan bekymmer och har bra effekt dvs döda kråkor givet att man själv sköter sig.

Har man dock en rätt hög konsumtion på skott så ruttnar man rätt kvickt på priserna och börjar titta på billigare alternativ. Kan man tex klara den är jakten med 24gram traphagel? Det går helt klart men kräver en del omdöme och tur. Minns en morgon ute på Väddö ... 

..där vinden var lite väl frisk vilket gav en del höga fåglar.. där hade man tveklöst fått problem om man tittat i patronväskan och funnit uteslutande 24gram blyhagel. Där hade jag inte kunnat kompensera med att ratta i en trängre choke i bössan då hållen vart rejält långa. Motsatsen, en annan kul video,



hade jag uven i en väldigt låg tall ca 12 meter framför näsan. De kråkorna hade jag med lätthet skjutit helt säkert med en cylinderborrad bössa och 24grams trap. Det jag kommit att använda mest på senare år och det som jag nu vet att det fungerar är just 28 grams laddad trap. Köpte några tusen och har nu faktiskt dragit iväg större delen av det partiet och jag måste säga att det räcker väldigt långt i dessa sammanhang. Speciellt när jag fick tag på och började använda en uppstoppad berguv i jakten, fick då påtagligt mycket bättre håll i snitt på fåglarna än tidigare med min gamla plastuv.
Körde hela förförra säsongen med en halvautomat och kvarts choke och det fungerade tveklöst. Rattade i halvchoke förra säsongen för att testa om det gjorde någon skillnad och jag tycker nog faktiskt att det gjorde det, fåglarna skjutna på lite längre håll vart något mer döda då jag fick in dem i skyddet. Endast i undantagsfall, på platser där jag kunde förvänta mej trut in över uven, sköt jag med grövre och fler hagel dvs 32grams laddade 6:or.

Just truten på lite längre håll kräver bättre hagel än de här 2,41 mm traphaglen tycker jag. 28:orna fungerar men skillnaden är att hundarna får mer jobb med fåglar som inte är helt döda när de ska apporteras och det blir en etisk fråga där jag hellre väljer det kraftigare alternativet och får då fler fåglar döda i luften på väg ned.

Här börjar vapenvalet bli intressant med. Automaten har bara en pipa, en borrning och en patron i loppet. Vinsten är det tredje skottet och den säkerhet i skyttet som en bössa man trivs med ger. Nackdelen är att man inte kan välja pipa. Bocken kan man lätt skifta pipa om man får in en ensam lite osäker kråka över uven, peta över pipväljaren till överpipan och skjut kråkan säkert med en us 6 i en halvchokad pipa. Nästa fågel som attackerar med vild frenesi tar man lätt med den kvartborrade underpipan och 28 gram hagel. Bocken ger bättre möjligheter att anpassa vapnet till just den fågel som man får in över sig medan automaten ger möjlighet att skjuta tripplar samt bättre möjlighet att följa upp dåliga skott. 
 

Den här säsongen har jag bestämt mej för att testa med fullchoke på skoj. Kråkjakten över uv har inte kommit igång ännu riktigt men jag har skjutit en hel del fågel över snurra med fullchoke. Risken med den här borrningen är att skyttet blir onödigt svårt, vinsten är att man får bra effekt även på stora avstånd.
Här ser jag helt klart nackdelen med automaten! En trut som dyker med på kupade vingar mot snurran gör att man skjuter sönder fågeln fullständigt på under 20 meter. Allt vilt går till olika privatpersoner och hundklubbar som tränar sina hundar eller använder viltet på prov. Är inte helt säker på att de uppskattar en trut som släpper fjäder värre än en ringduva men vi får väl se, har inget hört ännu efter att ha skickat iväg några omgångar fågel.
Vinsten med fullchoke är att även truten åker ned, bestämt, med mina kära 28:or. Det fungerar helt enkelt väldigt bra och bara vid ett tillfälle har jag tappat en fågel på grund av för träng borrning. Detta är mest en koncentrationsfråga faktiskt, om man tänker sig för och har i åtanke att kräven är liten så fungerar det helt klart.
 

Ska i alla fall testa vidare med fullchoke. Ska bli kul att börja jaga med uven här framöver och se hur det fungerar där. Förstaskottet är sällan några problem, ostörd fågel som flyger i ett känt mönster kring uven, men när man ska ta nummer 2 så är skyttet avgjort mer drivet. Vi får se hur det går förmodar att jag lär återkomma till det.

I morgon bär det iväg igen, vi kommer att använda både uv och snurra i en sopsorteringsanläggning i kommunen. Sen ska jag se hur helgen ser ut, börjar bli sugen på att ha en lite mer riktad kråkpremiär!

Vi har under några dagar tampats med beslutet att ta bort en av våra hundar då hon vid snart 14 års ålder fått en elak knöl, cancer troligen, på ena bogbladet. Idag när vi vaknade såg vi att Ella hade ont konstant så idag fick Ella ge sig ut på sin sista jakt.
Åkte ut på en gård där vi jagat väldigt mycket jag, Ella och Madeleine (hustrun) och grävde en grav. När det var klart så tog jag en skata som jag sköt när vi kom dit Ella och jag och så kopplade jag Ella samt hivade iväg skatan. Trots att hon hade så ont så skulle hon iväg och hämta den.. Höll emot i kopplet och så fick hon somna in med stenkoll på skatan, på jakt.

Ella har hämtat bra många hundra av mina kråkor och hennes specialité vart de svåra, de skammade som kutat iväg. Man skickade henne på sök och såg snart att hon drog iväg.. en stund senare fick man höra ett kortare ståndskall bort igenom som snabbt tystnade. Något senare kom en skitkaxig vorsthetik med högt huvud och en synnerligen död kråka som inte gärna kunde levereras som apporteringsvilt till någon hundklubb :-) Men död var den och inlevererad med stolthet av en sann jaktidiot!
Ska ta nya tag i alla fall, varit ut lite här hemma och skjutit lite fågel men det är inget som manat till stordåd vid tangentbordet direkt. Nästa planerade grej är nu på fredag morgon.
Sen har jag en intressant lockpipa på gång! En helt nyframtagen sak som jag hört en hel del positiva rapporter om. Ska bli spännande att se vad en novis som jag i dessa sammanhang kan uträtta med den när jag väl får tag på den.
Sen tänkte jag redan i morgon försöka skriva lite om vapen, borrningar och val av patroner för kråkjakten. Finns en del tankar och framför allt väldigt mycket erfarenhet av olika experiment som jag tänkte dela med mej av.
Men det är i morgon det i kväll ska vi unna oss att vara ledsna och sörja Ella!

 Totalt stiltje här avseende just kråkjakt specifikt. Varit runt och kollat lite men ungkråkorna har inte blivit så kaxiga så de börjar flyga runt och söka föda utan föräldrarna. Jakten blir så mycket bättre då, man skjuter singelfåglar som kommer in i knapp styrfart över uven utan de mer varska och försiktiga vuxna fåglarna. Nu får man in en familjegrupp, skjuter två-tre i bästa fall, sen är de väck. Kanske finns skäl att ompröva den här tanken, kompisen Anton var ut och riggade sin uv 1/7 och sköt 10 kråkor där han bor och det var tveklöst ett bra resultat! 

Försökte dock igår att fixa poäng i kråkjaktskampanjen! Vi var ute i en anläggning och sköt väck strax över 30 trut med hjälp av en duvsnurra apterad med urbröstad gråtrut för att snurran ska klara vikten.

Jag stod första timmen i ett hörn av anläggningen där kråkorna brukar flyga in enbart för att spräcka denna irriterande nolla.. Icke! Såg EN kråka på hela morgonen, det var uteslutande vitfågel som flög in i anläggningen den morgonen. Bara några dagar innan sköt Jörgen och Ludde 9 kråkor på samma ställe. Besynnerligt men det pekar på hur viktigt det taktiska operativa underrättelsearbete är. Skulle tro att någon jordbrukare i närheten slog en vall eller harvade ett träda bara dagen innan och att detta drog alla bygdens kråkor.

Har tittat lite på hur det såg ut förra säsongen. I början av augusti var ungfågeln rejält i stöten, hade en sån här magisk morgon med 50+ skjutna för uven och då var det helt uppenbart att många var årsungar som var ute på egna äventyr. Dessa fåglar är så otroligt lätta att lura med en bra uv eller något annat som gör dem arga eller nyfikna.

I väntan på att kråkorna ska bli riktigt i stöten är så finns annat att pyssla med dessvärre. Har några gårdar som är hårt ansatta av kajor som ska jagas av. Vi brukar vänta in i det längsta sen kör vi ett riktigt seriöst race med två-tre bössor per uv och otroliga mängder patroner med ut.

Sen är ungtruten på vingarna och vi börjar se dem komma in i anläggningarna nu. Inga stora mängder men inom en två-tre veckor skulle jag tro så har vi högsäsong för den här jakten. Upplägget är enkelt, ut i svinottan och rigga snurran och fixa bra gömslen. Sen är det bara att nöta på så länge det flyger. Brukar bli senare delen av juli samt några dagar in i augusti. I slutet av den här perioden börjar man se rätt bra med kråka och då är det som balsam för själen att kunna åka ut och ställa sig i en ren och icke illaluktande kråkkoja och bara resa en uv och sen ha några timmars primetime! Man skjuter sällan några resultat liknande de rena skyddsjakterna i anläggningarna men den jaktliga upplevelsen av en uvmorgon slår faktiskt allt!

Jaha i morgon startar kampanjen och kråkorna blir lovliga i större delen av landet!
Hoppas och tror att det ska lockas, resas uvar och pluttra och smälla lite överallt i den delen av landet där det nu blir tillåtet med kråkjakten. Själv är jag dessvärre lite begravd i arbete inför semestern men en och annan nyttighet har jag hunnit med ändå. Var igår och sköt kajor inne i Älmsta mitt på dagen i stort sett, rätt intressant att tuffa runt bland sommargäster och lokalbefolkning med signalväst, bössa och hund och skjuta kajor. Man konstaterar snabbt att man där som jägare är ruggigt populär och eftertraktad! Folk har enorma problem med kajor i mängd som väcker dem strax efter 03 på mornarna samt skitar ned något gränslöst..

Stannade även till och kollade hur det gick för Jörgen och Ludde som var ut och sköt i ena anläggningen här i kommunen i förrgår morse. De var ute i god tid milt sagt, lite för god tid uppenbarligen för det gjordes en del fynd i soporna som förströelse innan fågeln började röra på sig.. Ok de kan ha fått lite hjälp :-)

De var riktigt fina gossarna, uppklädda i säsongsriktiga kläder (päls)

 Det intressanta denna morgon var deras taktik för jakten. Jörgen hade tillverkat en rävbulvan lite snabbt och såvitt jag förstod på dem så hade den fungerat otroligt bra på kråkorna. Att de skulle få problem att lura trut förstod jag men kråkorna hade nappat rätt bra på räven. Ska se om jag kan få möjlighet att återkomma till detta, konceptet är ganska välkänt och trots försök så har jag själv aldrig fått det att fungera men då har jag inte haft någon fin konstgjord räv..

Jörgens räv som nog kommer att få lite mer stoppning här framöver.

 Räven hänger på bambustavar såvitt jag förstod så Jörgen får räven att vippa upp och ned med hjälp av ett snöre. Klart finurligt! Som sagt, hoppas kunna återkomma till detta senare vid tillfälle.

 Alla metoder där man lyckas lura dessa smarta fåglar är roliga men jag undrar om inte bulvanjakten hör till dem som som är mest utmanande och rolig då det går bra?
När man får in fågel på fågel kring en uv så skjuter man ändå mot en hyfsat snabb fågel och har man otur med vinden eller missat vinden helt så kan skyttet bli en rejäl utmaning med en del bomskott som följd.

Jagar man över bulvaner och lyckas så får man in fåglar över lockbilden med knapp styrfart i lugna trygga motskott. Har man tur och får in fler fåglar på en gång så har man helt givna dubblémöjligheter som oftast är ganska enkla att förvalta.

Mycket handlar om att finna rätt plats och rätt tillfälle för jakten, sök efter ansamlingar av fågel helt enkelt. Det kan vara vad som helst, jordbrukare som harvar ett träda, slår en vall eller kanske en inflygningsväg till någon kommunal avfallsanläggning. Erfarenhetsmässigt så skulle jag säga att all jordbruksmark i anslutning till byar och städer är heta då fågeln ofta söker föda ute på åkrarna under dagtid.

Precis som vid duvjakten så är vinden viktig för hur man ska placera bulvanerna. Alltid sträva efter att ha vinden i ryggen om möjligt men om det inte går så får man betänka att fåglarna flyger in mot vinden och placera ut bulvanerna så man får inflygning på bra håll rakt utanför skyddet.  Målsättningen är att få in fågeln på riktigt bra håll för att få säkra skott samt tid för dubbléer. Några givna mönster för bulvanerna likt duvjakten har jag inte upplevt gjort någon skillnad utan ut med lockfåglarna bara. Sista bulvanen bör väl inte sitta längre bort än 20-25 meter om man har vinden i ryggen, även om man faktiskt skjuter en kråka på en bit över rekommenderat hagelhåll så finns ingen anledning att sätta ut lockfåglarna på allt för styvt håll. Dessutom så blir skyttet påtagligt mycket svårare och man riskerar tidsödande och bökiga eftersök.

Har man vinden i ansiktet så kommer man att få frånskott på fåglarna. Då måste bulvanerna ut på ganska rejält håll lite beroende på hur pass kraftig vinden är. Här måste man även vara redo att hastigt korrigera lockfåglarna, kanske flytta dem ytterligare lite längre ut så eller något.

Antalet bulvaner? Minst 10 men det fungerar nog med färre även. Tror det handlar om planeringen av jakten, har man funnit en åker som fåglarna flyger på så ska de dit oavsett. Finns bara 5 kråkor på plats då de kommer så får man in dem där ändå. Ska man jaga på en åker där man ska försöka dra ned fågel som bara passerar så bör man ha fler bulvaner. Vartefter man skjuter så fyller man givetvis på med bulvaner även. De skjutna fåglarna samlas upp i skyddet och där monterar man dem genom att ta en gärna torr och hård pinne ca 20 cm lång och trycka igenom halsen och igenom skallen så huvudet blir fixerat. När man sedan har några klara i skyddet går man ut och placerar ut dem alla samtidigt i stället för att gå ut efter varje fågel. Ju mindre spring bland bulvanerna desto bättre.. Detta gör man med fördel direkt efter skott då det är lugnt i luften och ingen ny fågel på ingång.

Här jagade vi på en åker mellan två platser som höll bra med fågel.

Vad mer att tänka på? Skyddet, lock, vapen och ammunition samt tidpunkt på året samt på dygnet och vad det nu kan vara. Får återkomma till det annars blir det för mycket text!

 Tvingade Jörgen att ta lite bilder under morgonen, konstaterade senare att Jörgen är mer bekväm med ett kikarsikte och hårkors än sökare i en kamera :-)

Några kajor åt frukost på uteserveringen vid en restaurang i byn, två av dem vart kvar..

Lite udda miljö utan tvekan.. 

Fancy får rycka in på de svårare apporterna. Den här kajan fick jag dirigera henne fram till igenom grinden innan hon kunde hitta den. Snaps har en bit kvar på sin utbildning innan han blir styrbar så Fancy måste alltid vara med och reda upp de lite svårare apporterna.

Vart ett 30-tal fågel tillslut.

Oftast i tätbebyggt område använder jag ett bra luftgevär då man många gånger tar skott mot himlen. Någonstans landar kulan och det känns lite mindre otrevligt om jag vet att kulan som kommer ned väger strax över ett gram bara. Rätt ofta skjuter man inomhus även och trots att det kan smälla till rätt kraftigt så går inte strax över ett gram luftgevärskula i 180 m/s igenom ett 4 mm plåttak.

Såg en av förklaringarna till att vi får ett antal påringningar till kommunen ang skator i samhällena förövrigt. Ett sopkärl var överfullt och locket lämnade en bra glipa in till soporna. Satt ett antal skator runt sopkärlet och en hängde på kanten och slet ut sopor från närmsta påsen i jakten på mat. Hann dessvärre inte med med kameran där men vi fick dock tag på just den skatan som listat ut att där fanns mat i soporna.

Lasse.. Såg din fråga, lovar att återkomma till den inom kort. Frågeställningen kan göras hur stor eller liten som helst så det förtjänar ett lite mer seriöst svar.

Blir skyddsjakt i morgon. 

Här i Roslagen så har kajornas ungar lämnat bona vilket fått till följd att samordnaren för oss kommunjägare blivit nedringd av människor som störs av ungfåglarnas intensiva tjatter då de uppvaktar föräldrarna för att få mat.

Vi har sedan en tid tillbaka ett rätt påtagligt problem med dessa fåglar här i kommunen. Trots att vi under våren lagt ned rätt mycket tid på att skjuta och fånga samt förstöra häckningsmöjligheter för fåglarna så verkar det som de trots detta är talrika. Ännu har de inte flockat ihop sig ordentligt utan är ute familjevis vilket gör det lättare för oss jägare att skjuta bort ungfågel nu. När de om några veckor dragit hop sig till de här flockarna med tusentals fågel så är det lönlöst nästan att jaga dem.

Vi bor i ett odlingslandskap så kajor ska vi ha utan tvekan, i själva verket så är det en rätt harmlös fågel sett ur ett rent viltvårdsperspektiv, men problemen uppstår då de blir allt för talrika. Då blir de till ett stående uppdrag för oss kommunjägare.

Även om avskjutningen sker inom tätbebyggt område så är en apporterande hund helt nödvändig så i morgon blir det Snaps som får tjänstgöra.

Jägare som kategori av människor kan beskrivas på många sätt och många tänker sig nog en äldre, lätt grånad herre, med en studsare på axeln och iklädd någon grön fiberpälsjacka samt en konstant dragandes drever i långt koppel utmed någon grusväg i skogen. Mannen är medlem i ett jaktlag och spenderar en eller två helger per månad totalt sett i skogen tillsammans med sitt jaktlag med en ohotad närvarotopp andra veckan i oktober då de tilldelade älgarna skall skjutas.

Därutöver finns den regelbunda arbetshelgen inför just älgjakten där passen skall iordningställas, jaktstugan ska rustas samt vapen provskjutas. De flesta jaktlag har även krav på medlemmarna att de ska ha en viss förmåga att träffa rätt. Så i samband arbetshelgen så har man abonnerat den lokala skjutbanan några timmar för att alla ska kunna skjuta godkänt på löpälgen.

Så här långt är nog den allmänna uppfattningen något så när med när det gäller gruppen jägare. De av oss som jagar själva eller har jägare i sin omgivning vet att ovan signalement inte är helt ovanligt men känner även till att gruppen jägare numera är en rejält mycket brokigare skara. Ett idag faktiskt inte ovanligt sätt att kategorisera en jägare kan vara en ung man eller kvinna boendes mitt i staden med ett genuint intresse för konceptet jakt med allt vad det innebär. Denna person jobbar kanske inom It-branchen och har stenkoll på de nya medium som uppstår via tekniken. Personen spenderar långt mycket mer tid i skogen med eller utan bössa än den äldre mannen med drevern och den yngre personen är otroligt vetgirig, läser allt den kommer över och jobbar hårt med att etablera ett jaktligt nätverk av kontakter som i sin tur genererar kunskap om jakten och viltet samt möjlighet att få komma ut och jaga.

Att blogga om jakt i allmänhet och just kråkjakt i synnerhet skulle nog vara ganska lönlöst om jägarkåren enbart bestod av den äldre mannen med sin drever, åtminstone om man har en ambition att bli läst, men då bilden av medeljägaren nu mera är otroligt svår att definiera så kanske det kan vara meningsfullt i alla fall?

I den här bloggen kommer jag att skriva om allt som rör kråkjakten då den ligger mej närmast om hjärtat. Jag kommer att beskriva hur man tillverkar en fungerande uv, hur man planerar sin jakt, bygger skydd, utrustning och en massa annat. Jakt med hjälp av fällor samt lock är något som jag är tämligen grön på men där tänkte jag dra nytta av andra som är kunnigare och skriva om det. Vidare kommer jag givetvis att skriva om mina egna svängar i skog och på andra platser, själv eller i sällskap med kompisar. En del saker som jag pysslar med när det gäller fågeljakt kan te sig lite annorlunda för de flesta men det kan ju förhoppningsvis vara lite spännande att läsa om!