Sök

Idag är då sista dagen då kråkorna är lovliga i norra delen av landet och därmed även sista dagen för kråkbloggen för Svensk Jakts räkning då kampanjen avslutas idag. För tidningen så kommer det att rulla på ett tag till med ett omfattande jobb att sammanställa alla inskickade bidrag men några fler kråkor fångas eller skjuts inte. När jag ser tillbaka på alla texter och bilder så måste jag säga att det inte är utan en smula stolthet, riktigt roligt att ha dokumenterat ett år så här! Ännu roligare hade det kanske varit om man varit mer noga med att dokumentera alla fällda kråkor, hade varit skoj att sammanställa något slags resultat men det känns helt omöjligt så det får vara.

Något som går att räkna är hur många besökare bloggen haft. Dessvärre haltar detta något, verktyget för att räkna besökare var inte helt installerat från början men lite siffror har jag lyckats få tag på. Sedan vi började räkna så har runt 30.000 sidor öppnats och tittats på och trafiken har fullkomligt logiskt varit som mest intensiv i starten och kanske framför allt nu under vårens kråkjakt. En dag här i början av mars var över 300 personer inne och läste på bloggen!

Jakten då, hur har det gått? Kan väl säga att det är som vanligt, det är jakt vi pysslar med och givet det så finns det inga förutsägbara resultat. Den här vårsäsongen snöade inne totalt, tror inte jag skjutit så få kråkor på säkert 10 år! Och detta då givetvis när man ska skriva om det.. Höll räkningen för två år sen en vår och konstaterade när sommaren kom att jag skjutit strax över 600 kråkor. Några sådna siffror är jag inte ens i närheten av denna säsong vilket helt och hållet tillskrivs den envisa och brutala vintern.

Bloggandet har varit otroligt roligt och tidvis väldigt intensivt! Vet någon eftermiddag här i mars där jag satt framför datorn och hade bloggbesökare som kontaktat mej via telefon, chattade med två olika besökare via facebook samtidigt och coachade folk via mail, bloggen och på forumet jaktsnack.se där jag finns under signaturen Hipshot. Otroligt och det har helt klart givit resultat för folk. Fått mail och pm där två saker varit tydliga, dels att det lönar sig att lägga ned energi och arbete på att få till en bra uv samt att uppmärksamhet på vindriktning vid jakt påverkar resultatet positivt!

Nu överlåter jag åt tidningen att förvalta bloggen, texter och bilder för kommande säsonger. Med så mycket text och bilder så borde det rimligen finnas ett och annat gott tips värt att fiska upp även framledes för hugade kråkjägare som söker vägledning i sin jakt. Bloggen kommer att ligga kvar ännu ett tag i alla fall även om möjligheten att kommentera stängs av. Mailen kommer jag nog även framledes att ha koll på i någon utsträckning.

Avslutar med att tacka alla som varit behjälpliga med denna resa, fått bra hjälp av ett flertal människor i samband med detta. Det har gällt nya marker, folk som ställt upp och låtit sig "hängas ut" i bloggen, tagit föredömlig regi i samband med fotografering och skytte osv osv listan kan göras lång!

Nu tar jag ned uven åtminstone i denna publika form och ser fram emot mässan på Tullgarn samt höststräcket!

/ Rikard Lewander

Det drar ihop sig till avslutning av Svensk Jakts viltvårdskampanj Kråkjakten! Kampanjen pågår bara några dagar till så länge kråkorna är lovliga i norra halvan av landet och sen behöver tidningen lite tid att sortera och sammanställa alla resultat. Såvitt jag förstått så har det skjutits och fångats rejäla mängder småpredatorer till gagn för vårt småvilt, det hade varit riktigt spännande om vi kunnat mäta den viltvårdsnytta som detta genererat! Min tro är att den är påtaglig och jag vet att det gör stor nytta. 

Bland annat så har man på Öland sedan en tid haft ett samarbete med flera aktörer i syfte att begränsa stammarna av predatorer då man konstaterat att ett flertal arter haft stora problem med boplundrare vilket satt sina spår i vikande stammar. Nu är jag inte uppdaterad på några resultat av detta projekt men såvitt jag förstått så kommer det att fortsätta flera år för att få ett säkrare resultat. Redan nu märks dock en positiv utveckling för markhäckande vilt men då har man haft hjälp av rävskabb som brutit ut på ön. Man har i alla fall kunnat konstaterat att det med hjälp av jakt och fällfångst går att påverka kråkstammarna! Sen är det givetvis svårt att värdera vad som orsakat den påvisade framgången för de häckande fåglarna, det är inte bara kråkor och korp som plundrar reden utan de har en del grävling i området även. Ska helt klart bli spännande att se hur det går med projektet, hittade en del spännande information på länsstyrelsen i Kalmars hemsida. 

Svensk Jakts kråkkampanj kommer officiellt att avslutas på Tullgarns mässan 28-30 maj där vinnarna kommer att erhålla sina välförtjänta priser. Vidare så kommer tidningen att arrangera Tullgarns Kråkan, en tävling där man har möjlighet att skjuta till sig ytterligare priser! På mässan kommer även jag att vara och hålla till i Svensk Jakts monter där det kommer att pratas kråkjakt. Har under våren filmat lite så jag tänkte visa detta samt lite annan utrustning.

Foto: Magnus Rydholm

Så välkomna att titta förbi montern!

Noterat att fågeln hittat in i de olika sopstationerna igen, varit ett vakum där när snön försvann då all fågel sökte föda där de ska dvs ute i åkermarken. För att försöka förhindra en del sopspridande så har jag dels en fälla ute i en anläggning och dels har jag testat en morgon med snurran där i syfte att plocka bort lite trut och någon kråka. 

Fällan med lockfågel


Snurran och 6-7 riggade trutar 

Fällan fungerar ok, vid två tillfällen så har en fångstlucka varit stängd utan fågel i men vid några tillfällen så har det suttit kråka där med! Det blir sällan några mängder men nöter man på så här innan häckningssäsongen sätter igång på allvar och fällorna ska in så blir det några stycken kråkor i alla fall.

Sista morgonen med snurran var mysig utan tvekan. Man står så fint i en ungskog invid en askhög precis bredvid snurran och trutarna singlar in på kupade vingar ned mot kompisarna som verkar ha hittat något smaskens i askhögen. Enkla och säkra skott på gråtrut och havstrut som annars kan vara rejält svåra att lura. Man har dessutom all tid i världen att se så det inte är några fridlysta silltrutar som singlar in mot bulanerna. Vet inte varför just det här stället är så trevligt att jaga på, tror det har att göra med att man har riktigt god uppsikt över hela anläggningen och ser i god tid då fågel är på väg in. 

Enbent gråtrut påväg in

Annars är det stiltje här nere i Roslagen nu, vi nöter på i byarna och skjuter kajor som bygger bo för fullt. Desto fler vi kan skjuta nu på våren desto lugnare blir det förhoppningsvis i höst då ungarna är ute på allvar. Har ett litet experiment på ingång när det gäller just detta med. Beställt en 17HMR pipa till min 22-studsare, tror att den kommer att underlätta hanteringen en del. Dels en lättare kula som löper mindre risk att ställa till med något om den skulle landa på fel ställe och dels en rakare kulbana. Kajorna har nu lärt sig att bilar som stannar inom ett visst avstånd är farliga så jag räknar med att kunna ta dem på 60-100 m håll med den här pipan givet att den skjuter som den ska. Blir ruskigt spännande att testa bara licensen kommer.

I ett tidigare blogginlägg avslutade jag med lite funderingar kring borrningen på bössan vid kråkjakt. 

Blogginlägget

Tanken var att testa full choke i bössan under en säsong för att se hur det skulle fungera. Risken med det är att man gör skyttet onödigt svårt, man riskerar bom/dålig träff vilket kan vara nog så irriterande och tidskrävade om man tvingas iväg på eftersök.

Har nu skjutit något hundratal kråkor och säkert över det med fullchoken i och jag kan bara konstatera att det har fungerat ruskigt bra! Visst, kan tycka att det tidvis blir onödigt svårt speciellt om man står och skjuter kajor en dag, men när man jagar kråka så har det fungerat över förväntan. Fram till sista helgen när jag var till Högby Torp så tror jag inte jag tappat en enda kråka på grund av borrningen faktiskt, vet att jag vid tidigare försök upplevt att det tidvis kunnat bli en och annan obegriplig bom men det har fungerat väl. Tror i och för sig att det har mycket att göra med att jag är rejält kompis med min halvautomat men även med den så har jag tidvis tagit fåglar som jag känt att jag legat fel på.

Vinsten med full choke är att man har lite bättre effekt med klena hagel och att man faktiskt skjuter säkert på något längre håll än med öppnare borrning. Några antal meter vågar jag mej inte på att spekulera om då det inte kan bli annat än en uppskattning men visst når man längre. Sen handlar det i vanlig ordning om att träffa, hagelskyttet på dessa kråkor inom 20 meter är sällan speciellt svårt. När hållen börjar bli längre så blir skyttet så påtagligt mycket svårare och detta oavsett borrning. Får man bara kläm på det så tycker jag att jag har en klar vinst av trängre choke än brukligt.

Så nu har jag beställt en lite bättre choketub, sportskyttarna använder ofta Briley, några av de olika Beretta tuberna samt Teague och det måste finnas något skäl till det. När jag själv testade berettas förlängda tuber så upplevde jag en klar förbättring faktiskt jämfört med standard tuberna så nu har jag beställt en förlängd och portad fullchoke från Teague på skoj.

Teagues hemsida

Tror den kommer att bli rejält välanvänd!

Den vanliga jakten är över nu sedan några dagar i södra delen av landet och då kommer funderingarna på hur det gått och vad man kan göra annorlunda till nästa säsong. Krasst sett så känns det inte som man jagat över huvudtaget på sträcket, de gånger jag varit ute har varit lätt räknade på grund av snöeländet. Vet inte om jag nämnt det tidigare i bloggen men min tanke har ju varit att så länge vi har haft denna mängd snö så har fåglarna inte kunnat flytta över huvudtaget då det inte funnits mat för dem på vägen. Konstaterat ett flertal gånger att jag haft fel, det måste helt enkelt ha sträckt och vi har sett det själva då vi varit ute på andra övningar.

Så sträckjakten har nog aldrig varit så här usel, kan ärligt talat inte påminna mej om något liknade år. Har man kunnat jaga så har man även fått utdelning så länge man hållt sig mellan 15 mars och 15 april. Visst, vissa dagar så har de inte flyttat, så kan det vara, men då har man oftast haft en del bra jakter trots det på lokala förmågor eller på fåglar som gjort uppehåll i flytten för att äta.

Många gånger så tror man att de första fåglarna som kommer på morgonen är just hemmakråkor och visst stämmer det ofta men inte alltid. Minns en morgon för två år sen då jag skrev ett reportage för Svensk Jakt. När uven var uppe så formligen öste det in fåglar som rimligen borde ha varit hemmakråkor. Men mängden stämde inte, hade jagat där någon vecka innan och kanske skjutit något knappt 10-tal på morgonen innan sträckfågeln kom och den här morgonen var vi närmare 20 och över det till och med innan första sträckfågeln singlade in. Alltså måste det ha varit flyttfåglar som valt att stanna några dagar i den miljön då där fanns föda och möjlighet att ta det lungt innan de fortsatte norrut.

Men i år så har det inte blivit något vettigt uträttat över huvud taget. Gav mej på att rigga en koja på ett nytt ställe och den är jaktbar nu även om den inte är färdig men vad hjälper det då de inte är lovliga längre? Det får bli premiär där i höst då kråkorna ska söder ut för att övervintra. Ska bli intressant att se hur det ser ut, jakttrycket torde ha varit obefintligt denna vår på dem. I gengäld så har de nog haft svårt att finna föda så en hel del har nog strukit med.

Jag kommer i alla fall att nöta på här ett tag via skyddsjaktparagrafer. Vi var ute i norra delen av kommunen i morse och jagade i samhällena, rätt knepigt i den friska vinden men det blev en del fågel i alla fall. Sen har vitfågeln hittat in i våra sopstationer har jag noterat så jag tror det blir en sväng där så fort schemat medger det.

Var ut för några dagar sedan på en gård i närheten av Älmsta och syftet den morgonen var väl främst kajor. Visade sig på plats att det flög en hel del kråka även så i morse var vi tillbaka för att försöka lura dem med bulvaner i stället för uv. En serie återbud strulade till det lite, hade gärna sett att jag haft ytterligare en eller två bössor med ut men jobb och annat gjorde att det hela slutade med att jag och kära far gav oss iväg strax före 03 på morgonen.

På plats riggade jag två kråkor i varsin vagga och monterade i toppen av en torrgran. Far petade ut några plastkråkor i en hög ensilage och förhoppningen var då att vi skulle lyckas lura in kråkorna och kajorna över oss och det måste jag säga att det fungerade. I dag flög det dessvärre inte lika mycket fågel kring gården men väl runt om, sett en bit över 100-talet sträckkråkor på väg norrut! Här tappade vi mycket fågel just på grund av brist på skyttar, hade vi varit två eller tre till så hade någon kunnat hissa uven någon kilometer bort utmed havet och det hade idag givit +20 kråkor lätt så pass mycket flög det!

Hur som, fixade ett skydd som vart helt ok åt far och alternerade själv mellan att skjuta och ta bilder. Detta var svårt dels fibblade ena objektivet och dels greppade man i regel fel instrumet varje gång det kom fågel. När det kom kråkor nedifrån ängarna där jag hade som bäst möjligheter att fota så stod man med Comforten i näven medan andra kråkor bomsköts och klarade sig då en Nikon inte förmår städa bomskjutna kråkor.

Sen är det här ett annat skytte, man får i princip bara en chans på dem och den måste man ta oavsett hur de flyger så det är tveklöst svårare. Far vevade på med sin gamla Berettabock i alla fall och när vi gav oss så hade vi lagt ett knappt trettio-tal fågel varav ungefär hälften var kråkor. Vart en hel del hundjobb även, en kråka sprang helt enkelt ifrån Far och innan jag fick veta detta så hade den hunnit långt. Såg på inflygade kråkor hur de reagerade över något nere på en äng och drog slutsatsen att fars springare måste ha tagit sig så pass långt. Väl där så plockar Snaps mycket riktigt kråkan. Kändes bra att få tag på den!

Men konceptet fungerar helt klart! De här kråkbulvanerna ser efter lite pyssel med stripes riktigt bra ut och då drar de bättre än vad plastbulvanerna någonsin kommer att göra. Egentligen så tror jag att man ska investera i 3-4 uppstoppade kråkor, tror det skulle göra en rejäl skillnad vid såna här tillfällen. Tesen är att har man hittat ett bra ställe att jaga på så gör redan 2 bra bulvaner större nytta än tjugo felplacerade!

Var iväg i lördags till Älmsta med tre andra kommunjägare och tanken var att vi skulle röja i kajbeståndet där men tyckte vinden var lite för frisk för att skjuta klena 22-kulor så jag drog till en gård i anslutning till byn. Det är samma kajor men det känns lite tryggare att ta dem där med hagel i stället för med kula i byn. Visade sig att det flög en hel del kråka så helt utan hjälpmedel, varsig bulvaner eller uv, så sköt jag en helt ok hög med kråkor samt en massa kajor. Detta gav mersmak, kommer att återvända för ett bulvanrace där på onsdag morgon om min planering stämmer.

Söndagen tänkte jag ägna åt ett eventuellt kvarvarande sträck men efter telefonkontakt med jakträttsinnehavaren som rapporterade noll fågel så hamnade jag tillsammans med Pigge på Högbytorps tippen. Var på plats i god tid, skulle köra ett för mej nytt ställe så inget var förberett men det fixade sig galant!

Argo på sin vakt


Skyddet utifrån

Visade sig när det det började röra sig att vi hamnat i princip mitt i trutens inflygningsväg men att kråkorna gärna höll 300 m till höger om oss. Raskt beslutades att Pigge skulle rigga sin uv på annat ställe så vi fick slag på dessa fåglar med. Tog inte speciellt lång tid innan det började smälla hos honom så han hamnade helt rätt!

Pigge på plats

Problemet denna morgon stavas kråkbrist. Där fanns trut, mås och kaja och korp i mängd men kråkorna hade flyttat sitt födosök ut på åkrarna. Trots att vi bet oss fast orimligt länge så blev det inte fler än 14 kråkor för oss tillsammans och det är ett genuint uselt resultat på den här platsen.

Kråka med förvuxen undernäbb

 
Eller för kort övernäbb, ser konstigt ut.

Så nu får uven vara, de få dagar som är kvar av kråkjakten här i södra delen av landet kommer jag att jaga med bulvaner med start onsdag morgon som sagt. Uvarna är inburna i garaget och får nu vänta tills i oktober tror jag.

Onsdagens upplägg tror jag stenhårt på förövrigt! Har en anordning inköpt från England avsedd för att montera skjuten duva i så den ser levande ut. Denna "cradle" eller vagga tänkte jag montera kråka i samt dra fast med stripes i lämpligt träd. Inbillar mej att jag inte behöver fler än två bara de ser riktigt bra ut så lär vi kunna lura varenda kråka som passerar. Är det samma mängd som i helgen så borde vi rimligen kunna skjuta ett riktigt bra resultat bara vi fixar att gömma oss och träffa det som är inom håll. Ska bli kul!

Vad mer?

Säsongen är som sagt över snart i den södra halvan av landet. Tid att plocka revirkråkorna med Trolle-Ljungbyfällan alltså, just de här kråkorna som på allvar gör nytta för fältviltet att få väck! Min fälla som jag tänkt köra vidare med nu på vårvintern börjar väl först nu titta fram från snötäcket som den legat begravd under. Ludde som hade fällan sist har gjort ett antal försök att ta sig ut och hämta den men misslyckats, inte ens fyrhjulsdrivna traktorer har tagit sig fram här. Så vi får väl se hur det blir med fällan, har lite tankar på att rigga den i en anläggning utanför byn.

Var ut med kompisen Ludde här om dagen på marken där han jobbar utmed Norrtäljeviken. Ludde hade piskat upp både sina egna och mina förväntningar då han beskrev mängden fågel som provianterade på strandängarna. Till saken hör att platsen där vi jagar är en synnerligen strategiskt placerad kulle ur sträcksynpunkt så tanken var även att få se om det sträckte något.

Uven på plats och halvdana skydd riggade, vi förlitade oss på våra lövcamojackor och hade väl inga riktiga skydd. Singlade in en och annan fågel, var väl inget större drag direkt och Ludde var lite lätt missnöjd med mängden fågel. När den femte kråkan skulle dräpas så vinglade jag till det och lyckades skamma den. Tog mina två spanieler för att gå över isen till skogsdungen där jag sett kråkan flyga in och i huvudet ekade Luddes utlåtande att isen minsann skulle ligga några veckor till samt att den lätt höll att gå på.

Kom 50 meter innan isen brast!

Ropade på Ludde samtidigt som jag började försöka kravla mej upp, hade kniven som jag kunde använda som isdubb men behövde inte använda den. Smecket som låg på isen gick att få tag på så jag var snart uppe. Kröp någon meter innan jag reste mej för att genast gå igenom igen. Proceduren upprepade sig men väl uppe denna gång kröp jag lite längre innan jag reste mej och gick iland. Väl där hör jag Ludde undra om jag ropat på honom? Kul kille :-)

Givetvis singlar det in ett flertal kråkor när jag står där under uvgranen och fryser så jag hoppar. Ludde var på väg upp för att ta ned uven men beviljas tillstånd att avbryta för att skjuta kråka i stället och han hinner med två innan jag känner att det nog är läge att ge sig.

Inga bilder för dagen dessvärre, förutom badet så fanns inte så mycket minnesvärt med denna resa så det kan kvitta.

I morgon far jag ut i skärgården men kommer inte att jaga nere vid havet, tänker inte ens gå i närheten av is på ett tag, utan det blir på en gård någon knapp km från vattnet och jag förmodar att det blir huvudsakligen kajor skjutna.

Pratat med Wäppling idag även. Han rapporterade att flyttkråkorna nått så pass högt upp i landet som Sveg för han hade haft sträckfågel där nu i två-tre dagar. Emotser rapport på söndag eller måndag morgon då han kommer att jaga!

När jag äntligen fick möjlighet att ge mej ut här i veckan så inföll påsken. Det gjorde att de tilltänkta ställena sprack, skrev om det tidigare. Vill ogärna smälla på i närheten av sommarstugeägarna ute i skärgården speciellt inte under påsken då jag vet att varenda stuga är full av folk som kört ut för att få lugn och ro.

Så det fick bli en ny resa till Huddinge och Tobbe.

Den här morgonen valde vi att prova ett nygammalt ställe där uven inte kommer fullt så högt som sist. Sen tog jag en annan uv för att se om det gick att se någon skillnad i kråkornas reaktion. Den här morgonen var så ruskigt skön om man bortser från klättringen upp på berget i snön med all utrustning, bloggandet kostar på då man måste baxa runt på kameror och stativ och elände.Hur som, vi var på plats och klara i god tid innan fåglarna började röra sig och äntligen så fick man uppleva den här känslan som jag försökt förmedla tidigare i bloggen. Allt klart, bössan laddad, masken samt hörselskydden på och så spiller man upp en mugg kaffe och NJUTER!

Resultatet vart helt ok givet förutsättningarna. Snön börjar försvinna vilket gör att kråkorna finner föda på fler ställen än på tippen. Detta gjorde att det var påtagligt färre fågel i omgivningen. I gengälld så fick vi in betydligt fler fåglar, tappade några direkt på morgonen men då gick jag upp och sänkte uven något. Därefter fick vi in dem bättre. Tobbes skytte är rejält skolat, de få gånger han skjuter bom så ser det faktiskt ut som det egentligen skulle varit ett paket men att just dessa två skott saknade hagel. Nedan kråka är ett utmärkt exemel :-) 

Bom bakom..


Bom bakom :-)


Ny chans..


..med sedvanligt resultat


Mor och son skötte hämtandet.

När vi bröt vid 11-tiden så hade vi 32 kråkor nere.

Detta känns helsurt men jag undrar om jag inte missat sträcket totalt här i Roslagen?

Varit inne på det tidigare i bloggen, att snön skulle trassla till det och nu undrar jag om man inte kan dra slutsatsen att så är fallet. Då jag varit ute själv så har sträckfåglarna varit lätt räknade och när man sen har kontakt med kompisar runt om i landet så verkar allt peka på att sträcket för denna säsong är i princip helt över i södra och mellersta delen av landet. Detta borde rimligen innebära att kråkjägarna längre norrut nu har primetime? Håller på och söker få det bekräftat.

Trots det sura i att ha missat årets sträck så kan man faktiskt dra vissa slutsatser av detta. Funderat och diskuterat lite med kompisar om vad som styr sträcket och min självklara gissning innan var att snödjupet och den födobrist som detta innebär hejdat sträcket... med facit i hand verkar det som detta var fullkomligt fel! I detta sammanhang står det klart hur smarta dessa så kallade kulturgynnade arterna är. Saknas brist på föda pga snö så finns alltid våra soptippar..

Innan snön försvann var det lika mycket kråka!

Alltså är det ljuset som styr, då det börjar våras och dagarna blir längre så drar fåglarna oavsett om de kan få tag på mat eller ej.

Vi var ute en morgon för två veckor sedan och sköt kajor på en gård och när jag for på morgonen var det 12 grader kallt och ett snödjup på 60-70 cm ute. Trots detta såg vi sträckande kråkor!

Apportören för dagen, Zacko.

 Nu har äntligen snön givit upp, de bara fläckarna ute på åkrarna blir större och större och det är rätt kul att se faktiskt. På väg till jobbet har jag en vall som ligger i en sydsluttning, när vallen kom i dagen så flockades gäss, svan, duvor, vipor, lärkor, starar, kajor och kråkor kring de torra stråna likt en knottsvärm som funnit en oskyddad nacke på norrlänsk blötmyr!

Oavsett brist på sträck eller ej så ska jag ut i veckan efter påsk, har ett flertal riktigt bra ställen som är helt ojagade denna säsong och det har inte hänt på tio-talet år kan jag lova. Vid den här tiden brukar man snarare se tecken på att ens favoritplatser är utnötta, de lokala förmågorna förmågorna tenderar tagga ned sina ambitioner att bråka med uven. Nåväl, återkommer om detta i veckan!