Signaturen Fransson ställde en fråga som en kommentar till ett tidigare inlägg kring apporterande hundar kontra kråkjakt och då i synnerhet unghundar.

Tyra med en enkel apport då husse skött sig
 

De här fåglarna som vi jagar ställer riktigt stora krav på våra apportörer då de alltid försvarar sig om man vingskjutit en fågel. För en orutinerad apportör kan det ställa till det ganska rejält, sett många hundar som faktiskt helt och hållet ignorerat en nedskjuten kråka eller trut då den funnit den vid liv.

Tydligast var en labbehane som jag och en kompis lånat en morgon när vi skulle ut, ägaren var en ambitiös hundmänniska som startat på ett flertal jaktprov och även deltagit i praktisk jakt i någon utsträckning. Vi konstaterade dock rätt snart att hunden aldrig tidigare varit med och jagat kråka. Jycken som såvitt jag vet faktiskt hade några jaktprovsmeriter fungerade bra initialt men fick sig väl någon törn under morgonen varpå hunden helt krasst slutade att ta fåglarna. Så den morgonen fick vi lösa dessa apporter själva.

Den här hunden hade några år på nacken, minns inte men 5-6 år var han i alla fall och trots det så fick han problem. De måste alltså lära sig att handskas med dessa fåglar oavsett om de är äldre och rutinerade eller om de är unghundar.

Otto tog kråkorna oavsett

Fransson undrar lite om hur länge en hund ska ha apporterat innan man ska ställa den inför kråkjakt med dess utmaningar? Tror ärligt talat inte att det finns något facit för den frågan, när hunden är stabil i sin apportering samt har varit med och lärt sig ta duvor och änder som är skadade så torde man kunna prova med kråkfågeljakt.

För att få lite mer grund att stå på i frågan så ringde jag upp Anders Carlsson som har Carmals kennel (http://www.carmals.se) och är uppfödare till vår tik Fancy. Anledningen till att jag ringde just Anders är att jag vet att han är en minst sagt flitig jägare samtidigt som han är en otroligt framgångsrik hundförare. Anders rekommendation var att vara försiktig i början när det gällde skadad kråkfågel innan man sett och visste hur just den egna hunden löste det. Många hundar tar skadad fågel även om de var elaka men att det finns helt klart hundar som behöver hjälp i någon utsträckning.

Ser Anders att en kråka är pigg och inte gärna låter sig apporteras samt att hunden skyggar eller helt ignorerar fågeln så kallar han in hunden, skjuter kråkan, för att omedelbart skicka hunden igen. När hunden då kommer fram till kråkan så rör den sig oftast fortfarande men är inte i skick att göra motstånd varpå hunden kan greppa och leverera in fågeln. Sitter apporteringen som sådan bra genom tidigare träning och jakt så vet hunden mycket väl vad som krävs av den men behöver lite tid och framför allt erfarenhet för att lära sig att lösa problemet självständigt utan att husse ska behöva assistera varje gång.
 

Med tiden så lär sig hundarna dock detta. Antingen så lär de sig att uthärda den smärta som kråknäbben eller klorna åsamkar dem eller så utvecklar de diverse olika tekniker att greppa fågeln så fågeln inte kommer åt att göra dem illa. Fancy som jag nämnde ovan uthärdar det onda utan tvekan, vet inte hur många gånger jag sett henne komma in med fågel som tagit ett fast tag i skinnet runt nosen eller på halsen.

Fancy med bra tag om arg kråka!
 

När man tar emot en hund med en levande kråka eller trut i munnen så måste man vara försiktig! Inte sällan så har fågeln tagit tag i hunden med näbb eller klor och då man har tag om fågeln och kommenderar loss så gör sig hunden illa då den lösgör sig från fågeln. Här brukar jag försiktigt lösgöra hunden från fågelns grepp innan jag kommenderar loss för att helt enkelt skona hunden.
 

Hur de handskas med elakt vilt är olika från hund till hund och det är otroligt viktigt att man kommer till rätta med det om hunden har problem. Krasst sett kan man faktiskt själv gå och hämta de döda fåglarna, det är de skadade som måste in fort och säkert och då fungerar det inte i längden att jyckarna vägrar ta dem just då när de så väl behövs!

Argo med gott grepp om pigg korp

Vår labbehane Argo verkar inte bry sig det minsta om det han apporterar lever eller ej han bara greppar och kutar in oavsett. Ibland kan han tvingas släppa men söker då genast ett nytt grepp om fågeln och löser i princip alltid uppgiften. Hans bror Snaps är precis tvärtom, han behöver stöd ännu men jag är helt övertygad om att han kommer att lära sig handskas med dessa fåglar inom kort.

Det är som sagt väldigt olika från hund till hund. Både spanieln och wachtel kan bjuda på kortare eller längre ståndskall innan de greppar kråkfågel som är vid liv och det är helt ok tycker jag huvudsaken är att de markerar fågeln och inte kutar vidare och söker på andra ställen där det är lite mindre obehagligt.

På sikt så tror jag problemet löser sig ändå, hunden får mer och mer rutin och vana att få bra grepp. Många hundar utvecklar diverse märkliga metoder att lösa det på. En labbetik som jag såg för många år sedan som skulle apportera en vingad trut på vattnet lyfte helt enkelt upp en framtass och tryckte ned truten under vattnet och tog den där. En annan labbetik som jag hade under min uppväxt la ned huvudet och halsen på fågeln tryckte ned den mot marken för att sedan greppa när kråkans näbb pekade åt något annat håll. Huvudsaken jycken är inställd på att viltet ska in till husse oavsett, hur de sedan löser det är lite upp till hundens egen problemlösningsförmåga.

Var iväg här i veckan en morgon med uven då jag tyckte det ökat med aktivitet på kråkfågel i den närmsta anläggningen här hemma. Har haft lite span på stället, varit där och jagat en hel del trut, men det har hitintills varit väldigt lugnt med kråkor. Men den sista veckan tyckte jag nog att det ökat lite och då Jörgen varit förbi så har han rapporterat att det varit en del kråkor i anläggningen. Hade tänkt jaga i en rejält hög gran en bit in i anläggningen men ett regnväder under natten gjorde att jag förutsåg en promenad på några hundra meter i rejält högt blött gräs så jag valde en fast koja som jag har där i en lite mindre het kant.
 

Uven var uppe vid 4-tiden på morgonen och där fanns gott om tid till att dricka kaffe och filosofera. Just den här tiden när allt är klart med uv och utrusning är lite magisk tycker jag, otroligt mysigt att stå där med höga förhoppningar och vänta och bara vara!
 

Fram emot 5-tiden fick jag höra något som torde vara en kull nötskrikor på runt 150 meters håll. De lät rätt mycket om dem, vet inte om de hade något internt bråk eller om de sett något som de inte uppskattade men livat var det. Greppade skatpipan och lockade, arg och skadad skata var väl tanken.. Vet inte hur nötskrikorna upplevde det men effekt hade det. Strax satt en skrika i en tall till höger om uven och det var bara att smyga upp automaten och vänta. Några sekunder senare kom ytterligare en och precis innan den landade i samma tall sköt jag den första och hann även ta den andra då den drog. Konstaterade då att man även kan locka nötskrika med denna pipa förutom kråka! Undrar när man lyckas lura en skata?
 

Sen rullade det på, någon fågel att tala om dök aldrig upp. Tror jag såg tre kråkor under hela morgonen, den första trodde jag att den skulle snurra kring uven så jag valde att greppa kameran. Visade sig vara fel val, kråkan fortsatte i lugn och ro och jag fick varken blid eller skott på den.. tämligen irriterande, fick in den på otroligt bra håll. De två andra kråkorna fick jag dock, den ena efter ett riktigt fint sökarbete av hustruns labbehane Argo som var med fördagen.
 

Hade en del korp på uven med, skjuter dem enligt skyddsjaktsparagraf i anläggningen och det blev två singelfåglar samt en dubblé. Även där fick Argo glänsa lite då den ena krävde ett bra sökarbete och den andra var inte helt död när Argo fick tag på den.
 

Förutom detta så blev det några kajor med men inte något mer. Det var verkligen påtagligt lugnt med fågel, varken såg eller hörde något direkt så mina insatser med diverse lockpipor går inte att värdera. Finns där ingen fågel så är det svårt att få någon kläm på locket.
 

Ska göra ett nytt försök redan i morgon tänkte jag. Verkar som fåglarna söker föda här fram på dagen så i morgon förmiddag så kör jag tillbaka och riggar uven i den höga granen i stället i hopp om att det droppar i en del fågel runt lunch eller något? Aldrig testat det så det blir lite spännande!

Vi har under några dagar tampats med beslutet att ta bort en av våra hundar då hon vid snart 14 års ålder fått en elak knöl, cancer troligen, på ena bogbladet. Idag när vi vaknade såg vi att Ella hade ont konstant så idag fick Ella ge sig ut på sin sista jakt.
Åkte ut på en gård där vi jagat väldigt mycket jag, Ella och Madeleine (hustrun) och grävde en grav. När det var klart så tog jag en skata som jag sköt när vi kom dit Ella och jag och så kopplade jag Ella samt hivade iväg skatan. Trots att hon hade så ont så skulle hon iväg och hämta den.. Höll emot i kopplet och så fick hon somna in med stenkoll på skatan, på jakt.

Ella har hämtat bra många hundra av mina kråkor och hennes specialité vart de svåra, de skammade som kutat iväg. Man skickade henne på sök och såg snart att hon drog iväg.. en stund senare fick man höra ett kortare ståndskall bort igenom som snabbt tystnade. Något senare kom en skitkaxig vorsthetik med högt huvud och en synnerligen död kråka som inte gärna kunde levereras som apporteringsvilt till någon hundklubb :-) Men död var den och inlevererad med stolthet av en sann jaktidiot!
Ska ta nya tag i alla fall, varit ut lite här hemma och skjutit lite fågel men det är inget som manat till stordåd vid tangentbordet direkt. Nästa planerade grej är nu på fredag morgon.
Sen har jag en intressant lockpipa på gång! En helt nyframtagen sak som jag hört en hel del positiva rapporter om. Ska bli spännande att se vad en novis som jag i dessa sammanhang kan uträtta med den när jag väl får tag på den.
Sen tänkte jag redan i morgon försöka skriva lite om vapen, borrningar och val av patroner för kråkjakten. Finns en del tankar och framför allt väldigt mycket erfarenhet av olika experiment som jag tänkte dela med mej av.
Men det är i morgon det i kväll ska vi unna oss att vara ledsna och sörja Ella!