Var ut med kompisen Ludde här om dagen på marken där han jobbar utmed Norrtäljeviken. Ludde hade piskat upp både sina egna och mina förväntningar då han beskrev mängden fågel som provianterade på strandängarna. Till saken hör att platsen där vi jagar är en synnerligen strategiskt placerad kulle ur sträcksynpunkt så tanken var även att få se om det sträckte något.

Uven på plats och halvdana skydd riggade, vi förlitade oss på våra lövcamojackor och hade väl inga riktiga skydd. Singlade in en och annan fågel, var väl inget större drag direkt och Ludde var lite lätt missnöjd med mängden fågel. När den femte kråkan skulle dräpas så vinglade jag till det och lyckades skamma den. Tog mina två spanieler för att gå över isen till skogsdungen där jag sett kråkan flyga in och i huvudet ekade Luddes utlåtande att isen minsann skulle ligga några veckor till samt att den lätt höll att gå på.

Kom 50 meter innan isen brast!

Ropade på Ludde samtidigt som jag började försöka kravla mej upp, hade kniven som jag kunde använda som isdubb men behövde inte använda den. Smecket som låg på isen gick att få tag på så jag var snart uppe. Kröp någon meter innan jag reste mej för att genast gå igenom igen. Proceduren upprepade sig men väl uppe denna gång kröp jag lite längre innan jag reste mej och gick iland. Väl där hör jag Ludde undra om jag ropat på honom? Kul kille :-)

Givetvis singlar det in ett flertal kråkor när jag står där under uvgranen och fryser så jag hoppar. Ludde var på väg upp för att ta ned uven men beviljas tillstånd att avbryta för att skjuta kråka i stället och han hinner med två innan jag känner att det nog är läge att ge sig.

Inga bilder för dagen dessvärre, förutom badet så fanns inte så mycket minnesvärt med denna resa så det kan kvitta.

I morgon far jag ut i skärgården men kommer inte att jaga nere vid havet, tänker inte ens gå i närheten av is på ett tag, utan det blir på en gård någon knapp km från vattnet och jag förmodar att det blir huvudsakligen kajor skjutna.

Pratat med Wäppling idag även. Han rapporterade att flyttkråkorna nått så pass högt upp i landet som Sveg för han hade haft sträckfågel där nu i två-tre dagar. Emotser rapport på söndag eller måndag morgon då han kommer att jaga!

Söndag morgonen jagade vi precis utanför Nymölla, tanken var att kunna dra lite nytta av den fågel som rör sig konstant runt byn. Vi hade förutom detta sett rejält med trut som drog in från havet strax intill så tja det var intressant helt klart. Skyddet var iordningställt dagen innan så det var bara att gå upp med uven och krypa in samt greppa fikat. 

Nu skulle vi då på allvar börja pröva tesen med att kråkorna i Skåne är ointresserade av uven. Kan väl redan nu avslöja att förutsättningarna för detta var minst sagt usla, en ruskigt kall vind från norr gjorde att fåglarnas vilja att slåss med uv var starkt begränsad. Det här vädret fungerar inte speciellt bra någonstans känns det som.

Vi hade en hel del vitfågel kring uven och över oss men de fick oftast vara av olika skäl, silltruten är fridlyst och jag har lite svårt att motivera mej att skjuta fiskmås om det inte finns skäl för det. Lite nu och då var det dock gråtrut med i flockarna av fågel som flög förbi och de hade inte samma gräddfil över oss. Morgonens behållning var en ung gråtrut som redan på inflygningen mot oss vinklade nedåt rätt mot uven och dök. Rikard tänkte väl inte helt klart där, sköt försent, så truten smackade i uvstången bara någon halvmeter under uven! Det hade kunnat gå riktigt illa då de kommer med hyfsad fart i dyket. Men helt tveklöst så skulle uven få sig en duvning av truten som sedermera visade sig vara ringmärkt i Finland någonstans.

Kråkor då? Jodå visst såg och sköt vi kråkor. Och visst reagerade de på uven men inte mer än att de tog en sväng över den vilket i och för sig räcker. Vågade inte låta dem snurra och bli arga för risken är då att de bara dragit. Vi hade någon på morgonen som var lite på G men när den var hos oss så var varken jag eller Madeleine klara med bössor och hörselskydd så där hann vi inte med. Sen hade vi både råkor och kajor runt uven ett flertal gånger, för oss upplänningar är det lite kul med de där helpuckade råkorna. De flyger väldigt nära uven och skränar så olikt kråkorna.. Hur som, osäker på jakttiderna där har för mej att det bara är skyddsjakt på dem så oavsett vad så fick de vara. Kajorna däremot sköt vi på och Madeleine avslutade morgonen med ett riktigt snyggt skott på en kaja. 

Dessvärre så hade jag lyckats tappa min MID-pipa och jag hade ingen annan lockpipa med ut så där tappade vi en del fågel. Det fanns tveklöst fågel i närheten som jag är helt säker på att jag dragit in men icke. Jag förmodar att lockpipan ligger under något träd som jag klättrat runt i för borta är den.
Vädret ville inte riktigt ge sig, kallt och blåsigt så vi bröt efter några timmar. Är fullkomligt övertygad om att man kan jaga hela dagen för oavsett vart man tittar så är det fågel i rörelse hela tiden.

Tvingades även revidera lite tankar kring förberedelser i jakten. Konstaterat att Skåne saknar gran i princip helt och hållet. De fåtal granar man såg stod oftast inne på tomter och där kan man varken såga uvstång eller hänga upp uven. Henrik Svensson på Wittskövle som fick i uppdrag att fixa uvstång inför måndagens jakt såg lite lätt plågad ut då Kråkbloggaren beställde gran som uvstång. När vi körde runt och rekade där så insåg jag varför. En annan lite försvårande omständighet är att väldigt mycket av den skog som finns är planterad. Det gör den lite tråkig och svår att göra något vettigt av men mer om det när det gäller måndagmorgonens äventyr.

Fått lite problem här, våren var i antågande med plusgrader helgen som var. Dessvärre hade min kära mor fått för sig att flytta den helgen så alla ambitioner och planer på att jaga gick omintet. Riktigt surt, hade kontakt med flera kompisar som passade på och sköt rätt ok med kråka.

Men det var bara att bita i det sura äpplet och greppa flyttkartongerna, tanken var att jaga i början av denna vecka. Tjena! Snön öste ned och rejält med minusgrader. Verkar bli en sen vår iår.

Haft lite mailkontakt med bloggläsare och Anders strax utanför Borås rapporterar att de haft sträckande fågel helgen som var. Har inga som helst skäl att ifrågasätta Anders intryck, han har jagat kråka  länge och verkar ha bra koll på detta. Funderar lite på vad som styr fåglarnas flytt norrut givet detta? Tror att man med gott samvete kan stryka detta med födotillgång, det finns helt enkelt inget att äta för dem ute i reviren nu. Rimligen borde då sträckande fåglar flyga norrut och mellanlanda där det finns mat dvs runt djurbesättningar och kanske framför allt avfallsanläggningar.

Så frågan är om man ska jaga vädret till trots? Kan inte med bästa vilja i världen säga att det är lockande att ge sig ut nu, för dagen minus 9 grader i Roslagen. Som flitig besökare på yr.no, smhi samt foreca så kan jag konstatera att något väderomslag ännu inte är i sikte heller. Hur frustrerande är inte det då? Anders rapporterar sträck och möjligheter till bra jakt medan vintern biter sig kvar..

Blir till att behärska sig och sikta in sig på kommande helg i Skåne. Minusgrader även där såvitt jag kan se men då spelar det ingen roll, då ska jag prova i alla fall!

I söndags fick vi se sträckfågel på allvar. Vår planerade raid ute i skärgården gick om intet dessvärre, på tok för mycket blåst och risk för regn gjorde att vi valde att jaga på ett ställe närmare hemmet. Även där blåste det lite för mycket vilket gjorde att vi valde ett lite mindre hett ställe ur sträcksynpunkt ihopp om att det skulle flyga lokala förmågor där. Visst sköt vi kråkor, vart 7 kråkor och en nötskrika, men det vart ruskigt tydligt hur valet av plats sänkte vårt resultat. Var ur skyddet vid några tillfällen och stod då och såg hur det flög fåglar konstant över den andra kanten där jag velat att vi skulle jaga. Där är dock uvträdet rejält högt och det var inte speciellt lockade att gå upp där i så pass hård blåst som det ändå var. Vi sköt som sagt 7 fåglar och fick allt vi sköt på i princip, under 5 minuter då jag stod och spanade på den andra kanten så såg jag säkert något 10-tal sträckfåglar som passerade andra stället. Duktigt frustrerande, lite mindre vind och vi hade med lätthet skjutit över 20 fåglar på söndagmorgonen!

Så nu är sträcket igång även här i Roslagen så ut och jaga kråka!!

Inlockad nötskrika.

Morgonens kråkor.

Nu är det dags att tagga upp ambitionerna med kråkorna!

Fotograf: Roland Östermark

Denna tid på året börjar fågeln röra sig söderut eller i sydvästlig riktning såvitt jag förstått efter att ha läst detta synnerligen intressanta dokument!

http://www.nrm.se/download/18.2476e3d911dfbb97d418000631/Kr%C3%A5ka.pdf

Det är data från Naturhistoriska riksmuseet hämtat från forskningen kring ringmärkta kråkor. Om man studerar dokumentet så ger det en hel del intressant information om vart man kan förvänta sig bra kråkjakt och även när på året. Fåglarna påbörjar nu flytten och här i Roslagen sträcker det som intensivast i oktober. Det lynniga med höststräcket är att fåglarna flyttar bara då de har gynnsamt väder, var de än befinner sig då vädret är dåligt så har de mat där på grund av barmark och ett ännu så länge aktivt jordbruk. Jag har trots många års jakt ännu inte lyckats förstå mej på just vilken typ av väder de föredrar så jakten nu under hösten är lite lotteribetonad. Prickar man rätt så brukar man kunna skjuta riktigt mycket kråka och ha otroligt trevlig jakt. Temperaturen är behaglig och mornarna behöver inte bli så där hiskeligt tidiga då ljuset inte kommer förrän runt 5 på morgonen och senare på säsongen blir det givetvis ännu senare. 

 Hur ska man då jaga dem? Tidigare jagade vi intensivt med hjälp av åtel här i Roslagen. Ute i kusten hade vi riktigt stora mängder fågel som passerade och de låg ofta på lite för hög höjd för att vi skulle nå dem med uven. Tillgång på åtelmaterial och annat har dock försämrats så nu återstår bara två alternativ, uv och bulvaner. Just bulvaner är spännande, var ute och jagade duvor på Hargs Bruk för två år sedan och hade då en duvsnurra ute på en stubbåker. Under den eftermiddagen sköt vi lika många kråkor faktiskt som duvor! Kråkorna gick ned högst påtagligt på snurran, förmodar att de tolkade det hela som att om duvorna finner föda på denna åker så fanns föda för kråkorna med. Så vet man med sig att man har kråksträck i odlingslandskapet där man har jakträtt eller kan skaffa sig jakträtt för just kråka så är snurra och några bulvaner ett hett alternativ. Jag kommer att prova det senare när det är helt påtagligt att de flyger, nu har jag bara sett sporadiskt sträck ännu så länge så här finns egentligen inget underlag för att jaga på sträck enbart ännu.

Såvitt jag sett så flyger fåglarna dels en period på morgonen för att sedan slå sig ned och vila samt söka föda. Strax efter lunchtid så fortsätter de flyga så har man jakträtt där man har kråksträck så tror jag definitivt att det kan löna sig att jaga även efter lunch och en bit in på eftermiddagen. Det som gör höststräcket lite svårare än på våren är att de verkar flyga lite mindre regelbundet eller vad jag ska säga, man kan se dem komma kavande lite var som helst. Det gör jakten svår, man måste komma nära sträcket oavsett vilken metod man använder för att kunna lura dem. Trots att Roslagen där jag bor är en sträcklokal så innebär inte det att man kan hänga upp uven eller rigga en snurra på vilken plats som helst utan man måste helt enkelt hitta rätt ställe. Här har jag vid några tillfällen haft stor hjälp av älgjägare faktiskt, vet ett jaktlag som jag hade kontakt med som rapporterade att de såg stora mängder fågel under älgjakten. Luskade runt i omgivningarna där och hittade snart ett antal riktigt bra platser att jaga på och just det jaktlaget hade inga som helst bekymmer med att man stod mitt i deras jaktmark och sköt något 30-tal kråkor vid några tillfällen under deras älgjakt. Dit ska jag några mornar i oktober!