När jag äntligen fick möjlighet att ge mej ut här i veckan så inföll påsken. Det gjorde att de tilltänkta ställena sprack, skrev om det tidigare. Vill ogärna smälla på i närheten av sommarstugeägarna ute i skärgården speciellt inte under påsken då jag vet att varenda stuga är full av folk som kört ut för att få lugn och ro.
Så det fick bli en ny resa till Huddinge och Tobbe.
Den här morgonen valde vi att prova ett nygammalt ställe där uven inte kommer fullt så högt som sist. Sen tog jag en annan uv för att se om det gick att se någon skillnad i kråkornas reaktion. Den här morgonen var så ruskigt skön om man bortser från klättringen upp på berget i snön med all utrustning, bloggandet kostar på då man måste baxa runt på kameror och stativ och elände.Hur som, vi var på plats och klara i god tid innan fåglarna började röra sig och äntligen så fick man uppleva den här känslan som jag försökt förmedla tidigare i bloggen. Allt klart, bössan laddad, masken samt hörselskydden på och så spiller man upp en mugg kaffe och NJUTER!
Resultatet vart helt ok givet förutsättningarna. Snön börjar försvinna vilket gör att kråkorna finner föda på fler ställen än på tippen. Detta gjorde att det var påtagligt färre fågel i omgivningen. I gengälld så fick vi in betydligt fler fåglar, tappade några direkt på morgonen men då gick jag upp och sänkte uven något. Därefter fick vi in dem bättre. Tobbes skytte är rejält skolat, de få gånger han skjuter bom så ser det faktiskt ut som det egentligen skulle varit ett paket men att just dessa två skott saknade hagel. Nedan kråka är ett utmärkt exemel :-)
Bom bakom..
Bom bakom :-)
Ny chans..
..med sedvanligt resultat
Mor och son skötte hämtandet.
När vi bröt vid 11-tiden så hade vi 32 kråkor nere.
Vad är det som avgör om en kråkjaktsmorgon varit bra eller dålig?
Är det antalet fällda fåglar? Antalet skottillfällen? Eller har det att göra med huruvida man lyckats överlista dessa varska fåglar över huvudtaget? Upplevelserna?
Ung havsörn spanar in uven
Var ut tillsammans med kompisen Torbjörn Jägerup på lördag morgonen. Han är med i det jaktlag som arrenderar jakten kring en större avfallsanläggning söder om Stockholm och har därför en oförskämt bra kråkjakt! Jagat där ett flertal tillfällen tidigare innan jag lärde känna Torbjörn och då skjutit riktigt mycket kråka några mornar. Förväntningarna var därför höga då vi klättrade upp för det höga berg som kråkorna gärna landar i innan frukost bland soporna. Strax var uven uppe och skyddet modifierat och kråkorna började singla in. Konstaterade omedelbart att den friska vinden ställde till det, kråkorna hamnade snurrandes 30-50 meter ned i vind från uven. Många valde att ignorera uven till och med, osäker på om det kan ha med uven att göra faktiskt. Haft anledning att misstänka att den uv jag hade med för dagen inte var riktigt så bra som man kan förvänta sig. Oavsett vad så konstaterade jag snabbt att jakten för dagen inte fungerade. Visst, vi sköt kråkor men de där svavelosande anfallen som knappt upphörde förekom inte. Vid i princip varje tillfälle som vi fick skjuta så sköt vi singelfåglar, sköt en endaste kråkdubblé på hela morgonen. Med tanke på den mängd fågel som rör sig kring anläggningen så är detta helt otroligt konstigt men jag misstänker som sagt dålig uv och för mycket vind.
Skydd och uv, man ser hur vinden kommer hårt från höger
Torbjörn skjuter ytterligare en singelfågel
Helt fel tillfälle att greppa kameran, ett av få dubblélägen.
Min känsla av dagen var tveklöst att det inte fungerat och att det varit en dålig dag men Torbjörn höll inte riktigt med och då vi räknade ihop antalet skjutna fåglar så fick han vatten på sin kvarn. 48 kråkor i säcken som vart för tung för att man skulle kunna bära den!
Gossarna hade det tungt i snön och fick jobba en hel del
Trut ständigt i luften kring oss
Som något luttrad kråkjägare börjar tankarna genast fladdra.. hur hade det sett ut om allt fungerat? Vi hade fått in alla fåglar kring uven, smällförbannade. Skyddet något högre och mer patroner med? Jo vi sköt faktiskt slut på skott den här morgonen. Hur många fåglar hade vi då haft med oss hem? Jag vet inte men vad jag vet är att det är just det som driver åtminstonde mej när det gäller den här jakten, jag vill att det ska fungera! Visst är jag nöjd över resultatet den här morgonen men det hade tveklöst varit roligare om det fungerat som det skulle! Därför blir det helt tveklöst ett nytt försök eller vad säger du Torbjörn?
Efter att ha träffat Henrik Svensson som jobbar som viltmästare på Wittskövle så fick vi ytterligare marker att söka intressanta platser på. Detta resulterade i att vi hittade en minkfarm insprängd i de marker vi hade och denna minkfarm hyste en hel del fågel och detta var synnerligen intressant. Efter ett telefonsamtal med en markägare så fick vi tillträde till farmen (stort tack för det!) och vi gav oss in i en 15-20 år gammal tallplantering där det satt några hundratal fågel.
Riktigt svårt! Tallarna planterade samtidigt dvs alla var lika långa och alla saknade grenar en bit ned på stammen vilket är en förutsättning för att jag ska ta mej upp. Fågelmängden gjorde att vi sökte grundligt för nu hade vi rätt höga förväntningar på måndagmorgonen. Fann tillslut en tall som såg ut att fungera med hjälp av lång stege och vi fixade snabbt ett skydd. Högarna med tomhylsor som vi hittade piskade upp ännu mer förväntningar och snart hade vi fixat ett riktigt bra skydd faktiskt!
Skyddet utifrån
Skyddet inifrån där Anders ville prova en Benelli
Måndagmorgon börjar med strul. Tallen visade sig vara en utmaning för 90 kg kråkbloggare stegen till trots. Dessutom visade det sig att varenda kråka valt att övernatta i "vår" plantering vilket gjorde att vi körde väck varenda fågel när vi kom. De är inte dummare än att de fattar vad som komma skall så det vart dessvärre en ganska lugn morgon. I den bästa av alla världar övernattar fåglarna långt bort och flyger in mot maten portionsvis så man hinner med att få så många som möjligt men så icke här. Medan jag krigade med uvstången så fick jag glada rapporter från marken om kråkor som snurrade kring uven vilket rörde till det ytterligare. När allt var klart och kråkbloggaren var åter på jorden började det ösa in vitfågel återigen och de första som kom höll trevlig höjd vilket kostade några gråtrutar livet. Har som ambition att direkt på morgonen hålla igen på kajor och annat i syfte att få in just kråka men trutarna var svåra att låta bli ärligt talat.
Uvtrassel
På plats!
En ensam kråka dök i alla fall ned på uven. Avgjort irriterad och flög flera varv, vi hade milt sagt straffsparksläge på den! Men vad gör man inte för konsten? Gav mej fan på att kråkan skulle skjutas över uven för att göra sig bra på bild och såna ambitioner brukar inte sällan straffa sig. Alltså flög morgonens absolut finaste kråka iväg och lever än idag förmodar jag för vinden gjorde att den snurrade på sidan om uven precis över oss men inte vid uven.
Ytterligare en kråka skulle filmas. Filmaren, ska inte nämna några namn, meddelade efter att jag skjutit kråkan att.. "jag fick det på film"! Kul!! När filmaren kollade filmen senare upptäckte filmaren att denne inte tryckt igång kameran då jag sköt utan kameran startades då filmaren trodde sig stänga av den efter skott. Så vi fick i alla fall ett glatt "jag fick det på film"..på film!
Madeleine och Fancy påväg åter efter ett eftersök
Kråkor i mängd fortsatte att tjoa i vår omgivning, vi såg rätt stora mängder men de höll sig runt anläggningen på alla sidor utom där vi stod. Med all säkerhet så hade vi fuskat i förberedelserna, de måste ha haft fler vägar in i området där de flög. Morgonen var dock inte på något sätt bortkastad! Solen började värma och vi hade det riktigt trevligt i vårt skydd och ett antal kajor och några kråkor fick vi skjuta i alla fall.
Söndag morgonen jagade vi precis utanför Nymölla, tanken var att kunna dra lite nytta av den fågel som rör sig konstant runt byn. Vi hade förutom detta sett rejält med trut som drog in från havet strax intill så tja det var intressant helt klart. Skyddet var iordningställt dagen innan så det var bara att gå upp med uven och krypa in samt greppa fikat.
Nu skulle vi då på allvar börja pröva tesen med att kråkorna i Skåne är ointresserade av uven. Kan väl redan nu avslöja att förutsättningarna för detta var minst sagt usla, en ruskigt kall vind från norr gjorde att fåglarnas vilja att slåss med uv var starkt begränsad. Det här vädret fungerar inte speciellt bra någonstans känns det som.
Vi hade en hel del vitfågel kring uven och över oss men de fick oftast vara av olika skäl, silltruten är fridlyst och jag har lite svårt att motivera mej att skjuta fiskmås om det inte finns skäl för det. Lite nu och då var det dock gråtrut med i flockarna av fågel som flög förbi och de hade inte samma gräddfil över oss. Morgonens behållning var en ung gråtrut som redan på inflygningen mot oss vinklade nedåt rätt mot uven och dök. Rikard tänkte väl inte helt klart där, sköt försent, så truten smackade i uvstången bara någon halvmeter under uven! Det hade kunnat gå riktigt illa då de kommer med hyfsad fart i dyket. Men helt tveklöst så skulle uven få sig en duvning av truten som sedermera visade sig vara ringmärkt i Finland någonstans.
Kråkor då? Jodå visst såg och sköt vi kråkor. Och visst reagerade de på uven men inte mer än att de tog en sväng över den vilket i och för sig räcker. Vågade inte låta dem snurra och bli arga för risken är då att de bara dragit. Vi hade någon på morgonen som var lite på G men när den var hos oss så var varken jag eller Madeleine klara med bössor och hörselskydd så där hann vi inte med. Sen hade vi både råkor och kajor runt uven ett flertal gånger, för oss upplänningar är det lite kul med de där helpuckade råkorna. De flyger väldigt nära uven och skränar så olikt kråkorna.. Hur som, osäker på jakttiderna där har för mej att det bara är skyddsjakt på dem så oavsett vad så fick de vara. Kajorna däremot sköt vi på och Madeleine avslutade morgonen med ett riktigt snyggt skott på en kaja.
Dessvärre så hade jag lyckats tappa min MID-pipa och jag hade ingen annan lockpipa med ut så där tappade vi en del fågel. Det fanns tveklöst fågel i närheten som jag är helt säker på att jag dragit in men icke. Jag förmodar att lockpipan ligger under något träd som jag klättrat runt i för borta är den. Vädret ville inte riktigt ge sig, kallt och blåsigt så vi bröt efter några timmar. Är fullkomligt övertygad om att man kan jaga hela dagen för oavsett vart man tittar så är det fågel i rörelse hela tiden.
Tvingades även revidera lite tankar kring förberedelser i jakten. Konstaterat att Skåne saknar gran i princip helt och hållet. De fåtal granar man såg stod oftast inne på tomter och där kan man varken såga uvstång eller hänga upp uven. Henrik Svensson på Wittskövle som fick i uppdrag att fixa uvstång inför måndagens jakt såg lite lätt plågad ut då Kråkbloggaren beställde gran som uvstång. När vi körde runt och rekade där så insåg jag varför. En annan lite försvårande omständighet är att väldigt mycket av den skog som finns är planterad. Det gör den lite tråkig och svår att göra något vettigt av men mer om det när det gäller måndagmorgonens äventyr.
Gjorde ett nytt försök på stortippen tillsammans med kompisen Anton samt Grabbarna Grus, Henrik och Mattias som ingen vet vem det är men däremot namnet Pigge är mer bekant förmodar jag. Strategin var att rigga en snurra för trut uppe på deponin samt två uvar på andra platser i anläggningen. Planen var väl rätt ok rent teoretiskt men Anton fick inte riktigt fart på kråkorna nere där han satt, de var för höga och för dagen inte speciellt griniga på hans uv. Henrik och Pigge hade inte riktigt flyt med snurran heller. Fågel fanns i mängd men något gjorde att de inte gärna ville lämna sina trygga höjder.
Själv hade jag spanat in en talldunge mitt i anläggningen till vilken jag trodde att alla länets kråkor skulle för att sitta och fundera innan de började söka föda i anläggningen. Tror jag hamnade helt rätt även om länets kråkor inte hittat dit riktigt denna morgon men de som kom höll mej dock sysselsatt. Två positiva saker och det var dels att kråkorna för dagen var rätt sura på uven tillskillnad mot de två-tre sista svängarna då de varit lite svala och loja och dels att locket fungerade tillfredställande. Platsen var som sagt ny för dagen för mej och jag insåg snart att jag kunde lämna alla mina 28 grams plugg i bilen, fick in kråkorna på ruskigt fina håll. Hittade en kartong med div 32 grams skeet samt 24 grams trap och det räckte gott och väl för det var inga svåra skott denna dag.
Morgonens första anfall var hyfsat läckert. Det kom ett 60-70 tal kråkor och landade i en mast 150 meter från uven där jag, Pigge och Henrik stod och surrade innan fåglarna drog igång. Någon fågel snurrade lite runt masten och strax gick larmet. Meddelade eldförbud på den ensamma kråkan och inom 2 minuter hade vi hela gänget ilsket vrålande kring uven! Makalös upplevelse, synd att man inte riggat filmkameran.. När jag tyckte att vi hade tillräckligt många fåglar inom bra håll tände jag på Comforten och pekade ned två kråkor och jag tror Henrik och Pigge fick ned några de med. Men sicket liv de förde, inte helt vanligt att man får in så pass många fåglar kring uven!
Något senare när jag lockade med MID pipan så plockade jag in anläggningens hela skatbestånd kring uven. Förstod att deras tjatter ganska snart skulle dra in kråka och mycket riktigt. Innan kråkan kom och dessvärre innan jag började filma så testade jag att locka lite försiktigt med MID pipan medan skatorna levde om som värst.. Helt galet, fick skator att landa i samma enbuske som jag stod i! När kråkan som anlänt började slå på uven med klorna så vart jag tvungen att stänga av kameran och greppa automaten för att freda uven och det gick bra för uven men inte för kråkan.
Tror att den här platsen är ett toppenställe utan tvekan så där ska det monteras en uvstång samt stege så man tar sig upp snabbt och lätt på morgonen. Ser redan fram emot nästa sväng!
I söndags provade Wäppling och jag ytterligare ett nytt ställe i en större avfallsanläggning strax söder om Bålsta i Uppland. Jag har varit där flera gånger förut och då man får till det så kan man skjuta väldigt stora mängder, tror jag sköt strax över 70 fågel första morgonen. Men efter det så har det mest gått dåligt. Provat runt i anläggningen men nja, det har inte fungerat. Nu skulle vi prova ytterligare ett nytt ställe där fåglarna flög bra sist vi var där och stod på fel ställe.
Uven uppe i god tid!
Trädet som vi skulle använda var helt oförberett så vi var där i god tid för att ragga uvstång och förbereda allt. Kråkor brukar inte saknas så förhoppningarna var på topp! Vart delvis ett antiklimax i vanlig ordning, vi såg stora mängder fågel men dels så flög de i en annan del av anläggningen och dels så var de som vanligt i denna anläggning inte speciellt sura på uven.
Kan för mitt liv inte begripa varför.. Förra gången vi var där så flög de rejält där Wäppling och jag nu valt att testa, denna morgon så flög de i en annan del av anläggningen. Detta är våndan av att jaga i en för stor anläggning helt klart.Vi fick i alla fall skjuta en hög kråkor även om vi tappade rysligt mycket fågel.
Kråka i motskott, Wäppling gör anläggning..
Trots att kräven ligger väl långt fram så blir det en kärnträff!
Kråkan faller.
Tror vi lyckades skrapa ihop 25 kråkor tillslut men det var mindre än en tiondel av vad vi såg. Det som förbryllar mest var att de inte var det minsta sura på uven, tror vi sköt 3 fåglar som skrek på uven innan skott, resten singlade mest in för att kolla. Påfallande många hade ambitionerna att landa i träden runt uven även vilket inte är speciellt vanligt. Vi funderade på om detta hade med väderomslaget att göra, denna morgon var påtagligt kall och stilla.
Givetvis triggade detta igång planeringen inför nästa jakt i anläggningen, den där jakten då allt stämmer och himlen blir svart av galna kråkor och automaternas pipor glöder. Jag vet nu hur jag ska göra nästa gång, det ska riggas uv på minst två olika platser. Vi har förberett med uvstång på ett ställe och när denna plan sjösätts så skjuter vi tresiffrigt antal kråkor.. eller inte :-)
Det är data från Naturhistoriska riksmuseet hämtat från forskningen kring ringmärkta kråkor. Om man studerar dokumentet så ger det en hel del intressant information om vart man kan förvänta sig bra kråkjakt och även när på året. Fåglarna påbörjar nu flytten och här i Roslagen sträcker det som intensivast i oktober. Det lynniga med höststräcket är att fåglarna flyttar bara då de har gynnsamt väder, var de än befinner sig då vädret är dåligt så har de mat där på grund av barmark och ett ännu så länge aktivt jordbruk. Jag har trots många års jakt ännu inte lyckats förstå mej på just vilken typ av väder de föredrar så jakten nu under hösten är lite lotteribetonad. Prickar man rätt så brukar man kunna skjuta riktigt mycket kråka och ha otroligt trevlig jakt. Temperaturen är behaglig och mornarna behöver inte bli så där hiskeligt tidiga då ljuset inte kommer förrän runt 5 på morgonen och senare på säsongen blir det givetvis ännu senare.
Hur ska man då jaga dem? Tidigare jagade vi intensivt med hjälp av åtel här i Roslagen. Ute i kusten hade vi riktigt stora mängder fågel som passerade och de låg ofta på lite för hög höjd för att vi skulle nå dem med uven. Tillgång på åtelmaterial och annat har dock försämrats så nu återstår bara två alternativ, uv och bulvaner. Just bulvaner är spännande, var ute och jagade duvor på Hargs Bruk för två år sedan och hade då en duvsnurra ute på en stubbåker. Under den eftermiddagen sköt vi lika många kråkor faktiskt som duvor! Kråkorna gick ned högst påtagligt på snurran, förmodar att de tolkade det hela som att om duvorna finner föda på denna åker så fanns föda för kråkorna med. Så vet man med sig att man har kråksträck i odlingslandskapet där man har jakträtt eller kan skaffa sig jakträtt för just kråka så är snurra och några bulvaner ett hett alternativ. Jag kommer att prova det senare när det är helt påtagligt att de flyger, nu har jag bara sett sporadiskt sträck ännu så länge så här finns egentligen inget underlag för att jaga på sträck enbart ännu.
Såvitt jag sett så flyger fåglarna dels en period på morgonen för att sedan slå sig ned och vila samt söka föda. Strax efter lunchtid så fortsätter de flyga så har man jakträtt där man har kråksträck så tror jag definitivt att det kan löna sig att jaga även efter lunch och en bit in på eftermiddagen. Det som gör höststräcket lite svårare än på våren är att de verkar flyga lite mindre regelbundet eller vad jag ska säga, man kan se dem komma kavande lite var som helst. Det gör jakten svår, man måste komma nära sträcket oavsett vilken metod man använder för att kunna lura dem. Trots att Roslagen där jag bor är en sträcklokal så innebär inte det att man kan hänga upp uven eller rigga en snurra på vilken plats som helst utan man måste helt enkelt hitta rätt ställe. Här har jag vid några tillfällen haft stor hjälp av älgjägare faktiskt, vet ett jaktlag som jag hade kontakt med som rapporterade att de såg stora mängder fågel under älgjakten. Luskade runt i omgivningarna där och hittade snart ett antal riktigt bra platser att jaga på och just det jaktlaget hade inga som helst bekymmer med att man stod mitt i deras jaktmark och sköt något 30-tal kråkor vid några tillfällen under deras älgjakt. Dit ska jag några mornar i oktober!
...men inte i morse! En av de segare tillställningarna på länge faktiskt. Hade tänkt köra ut i skärgården men den karamellen vill jag suga lite på och framför allt få med någon till bössa så man kan ta lite bilder förhoppningsvis. Hamnade således på en kommunal omlastningsstation för sopor där det tidvis i augusti kan vara riktigt mycket fågel. Dock inte idag som sagt men det var kul, fick tid att bekanta mej med kamerans olika funktioner.
Hade en del besök både i skyddet och kring uven trots lugnet..
Denna gynnare kom klivande och kollade in de skjutna fåglarna
Ytterligare en insekt på besök
En hackspett kollade så jag inte fuskat med montering av uv
Den här kritiska gästen fick bita i gräset
Denna gynnare var som närmast 20 cm från uven! Ung havsörn.
En kaja som fick följa med hem.
En av dessa likaså, kajor på besök.
Nötväcka som hade stora bekymmer kring fjäderhögen högst upp på stången.
Riktigt arg kråka!
När jag bröt så hängde det trots lugnet en acceptabel mängd fågel i snaran hur märkligt det än verkade. Tycker det är så rätt ofta, man tycker inte det flyger någon fågel men trots det så upptäcker man då man bryter att man faktiskt fällt en del.
En förutsättning för att få upp uven bra är en bra uvstång. Att finna den kan ibland ta lite tid men med tålamod och en bra såg så brukar det lösa sig. Alla mina uvstänger är av gran då de flesta andra trädslag ruttnar eller likt tall smäller av otroligt lätt. Tanken är att bruka samma uvstång rätt långe så jag är omsorgsfull när jag hämtar ny stång till ett ställe.
Söker alltid efter undertryckt gran dvs de granar som stått tätt ihop och därmed skjutit iväg på höjden för att få ljus. Dessa granar är sällan några problem att få ta heller för markägaren då de i alla fall kommer att gallras bort. Har man riktig tur så kan man hitta någon undertryckt gran som självdött redan, då är den redan torr och fin samt lätt att handskas med. När jag funnit rätt gran så tar jag ned den och kvistar den otroligt noga för minsta kvist gör att det tar stopp när man hissar eller tar ned uven framledes.
Hur man sen väljer att resa sin uv är lite olika, några väljer lägre träd där man med en lång stång når att få upp uven bra från marken. Andra väljer att bygga diverse anordningar för att hissa uv med hjälp av block och talja och huvudsaken är att det fungerar. Själv klättrar jag upp och har gjort iordning uvträden så det är lätt att ta sig upp, röjt bort lite grenar som suttit ivägen samt fixat en bekväm och säker plats att sitta på när jag monterar och hissar uven.
På väg upp
Sitter säkert med båda händerna fria
I varje uvträd där jag jagar så har jag en uvstång på plats redan. På så sätt så behöver jag bara hänga uven i säck med snöre över axeln samt klättra upp. Väl på plats monteras uven och därefter lösgör jag spännbanden och hissar upp uven. Jag kan då justera riktning och se till att uven inte lutar åt något håll. När jag är nöjd med placeringen drar jag fast stången mot stammen eller i någon gren och fixerar därmed uven på det sätt som jag vill ha det.
Det spartanska skyddet duger när det gäller ungfågel
Rätt trist morgon på ett sätt, sköt 8 kråkor på 15 minuter. Strax efter 05 på morgonen upphörde de att flyga. Därefter kom några omgångar med kajor, blev 8 skjutna. Rätt ok morgon skyttemässigt, 16 fåglar på 17 skott. Pekade fel när jag skulle ta den tredje av fåglarna på bilden ovan..
Labbarna hemma, spanieln Hamilton och wachteln Fimpen fick sköta hämtandet av fåglar vilket de skötte riktigt bra faktiskt.
Var iväg här i veckan en morgon med uven då jag tyckte det ökat med aktivitet på kråkfågel i den närmsta anläggningen här hemma. Har haft lite span på stället, varit där och jagat en hel del trut, men det har hitintills varit väldigt lugnt med kråkor. Men den sista veckan tyckte jag nog att det ökat lite och då Jörgen varit förbi så har han rapporterat att det varit en del kråkor i anläggningen. Hade tänkt jaga i en rejält hög gran en bit in i anläggningen men ett regnväder under natten gjorde att jag förutsåg en promenad på några hundra meter i rejält högt blött gräs så jag valde en fast koja som jag har där i en lite mindre het kant.
Uven var uppe vid 4-tiden på morgonen och där fanns gott om tid till att dricka kaffe och filosofera. Just den här tiden när allt är klart med uv och utrusning är lite magisk tycker jag, otroligt mysigt att stå där med höga förhoppningar och vänta och bara vara!
Fram emot 5-tiden fick jag höra något som torde vara en kull nötskrikor på runt 150 meters håll. De lät rätt mycket om dem, vet inte om de hade något internt bråk eller om de sett något som de inte uppskattade men livat var det. Greppade skatpipan och lockade, arg och skadad skata var väl tanken.. Vet inte hur nötskrikorna upplevde det men effekt hade det. Strax satt en skrika i en tall till höger om uven och det var bara att smyga upp automaten och vänta. Några sekunder senare kom ytterligare en och precis innan den landade i samma tall sköt jag den första och hann även ta den andra då den drog. Konstaterade då att man även kan locka nötskrika med denna pipa förutom kråka! Undrar när man lyckas lura en skata?
Sen rullade det på, någon fågel att tala om dök aldrig upp. Tror jag såg tre kråkor under hela morgonen, den första trodde jag att den skulle snurra kring uven så jag valde att greppa kameran. Visade sig vara fel val, kråkan fortsatte i lugn och ro och jag fick varken blid eller skott på den.. tämligen irriterande, fick in den på otroligt bra håll. De två andra kråkorna fick jag dock, den ena efter ett riktigt fint sökarbete av hustruns labbehane Argo som var med fördagen.
Hade en del korp på uven med, skjuter dem enligt skyddsjaktsparagraf i anläggningen och det blev två singelfåglar samt en dubblé. Även där fick Argo glänsa lite då den ena krävde ett bra sökarbete och den andra var inte helt död när Argo fick tag på den.
Förutom detta så blev det några kajor med men inte något mer. Det var verkligen påtagligt lugnt med fågel, varken såg eller hörde något direkt så mina insatser med diverse lockpipor går inte att värdera. Finns där ingen fågel så är det svårt att få någon kläm på locket.
Ska göra ett nytt försök redan i morgon tänkte jag. Verkar som fåglarna söker föda här fram på dagen så i morgon förmiddag så kör jag tillbaka och riggar uven i den höga granen i stället i hopp om att det droppar i en del fågel runt lunch eller något? Aldrig testat det så det blir lite spännande!
Gav mej ut i måndags morse i syfte att prova två av de tre beställda lockpiporna som jag fått hem. Upplägget var väl inte optimalt om man tänker sig att verkligen ge sig på lockeriet och resultatet vart väl därefter. Finns väl egentligen inte speciellt mycket alls att säga om detta äventyr förutom möjligen en radda punkter om hur man INTE ska göra..
- Uven ska inte sitta monterad med en planka en meter över toppen på någon slybuske!
- Uven bör sitta på runt 20 meters håll, inte 8 (!) som den satt denna morgon.
- En rutinerad kråkjägare med förmåga att planera en smula hade valt en bössa med cylinderborrning och inget annat.
- En rutinerad kråkjägare hade givetvis valt en bössa som han eller hon brukar använda vid kråkjakt och inte fått någon hybris samt valt en bössa som kräver mer svängrum.
- En person som tagit fler än 3 bilder med systemkamera hade insett att ett 200 mm objektiv INTE fungerar vid dessa tillfällen.
- En jägare, vilken som dessvärre, hade insett att för att locka något krävs övning.
Sen är jag nog ingen lysande kråkbloggare.. Hur lätt är det att greppa en kamera och försöka plåta när man har en förbannad kråka 15 meter över huvudet?
Det blev trots allt 4-5 kråkor och två skator samt en bunt kajor och tamduvor. Det enda värt att nämna angående just locket var att den pipa som sägs locka skator.. om man tränat alltså.. fungerade helt ok att dra in kråkor på. Den fågeln som jag har på bild var ställd förbi mej men med hjälp av några ångestfyllda serenader i lockpipan så ändrade den riktning rätt emot mej. Vidare så lurade man kajor med den ganska lätt men kajorna lurar å andra sidan vem som helst med i stort sett vad som helst.
Totalt stiltje här avseende just kråkjakt specifikt. Varit runt och kollat lite men ungkråkorna har inte blivit så kaxiga så de börjar flyga runt och söka föda utan föräldrarna. Jakten blir så mycket bättre då, man skjuter singelfåglar som kommer in i knapp styrfart över uven utan de mer varska och försiktiga vuxna fåglarna. Nu får man in en familjegrupp, skjuter två-tre i bästa fall, sen är de väck. Kanske finns skäl att ompröva den här tanken, kompisen Anton var ut och riggade sin uv 1/7 och sköt 10 kråkor där han bor och det var tveklöst ett bra resultat!
Försökte dock igår att fixa poäng i kråkjaktskampanjen! Vi var ute i en anläggning och sköt väck strax över 30 trut med hjälp av en duvsnurra apterad med urbröstad gråtrut för att snurran ska klara vikten.
Jag stod första timmen i ett hörn av anläggningen där kråkorna brukar flyga in enbart för att spräcka denna irriterande nolla.. Icke! Såg EN kråka på hela morgonen, det var uteslutande vitfågel som flög in i anläggningen den morgonen. Bara några dagar innan sköt Jörgen och Ludde 9 kråkor på samma ställe. Besynnerligt men det pekar på hur viktigt det taktiska operativa underrättelsearbete är. Skulle tro att någon jordbrukare i närheten slog en vall eller harvade ett träda bara dagen innan och att detta drog alla bygdens kråkor.
Har tittat lite på hur det såg ut förra säsongen. I början av augusti var ungfågeln rejält i stöten, hade en sån här magisk morgon med 50+ skjutna för uven och då var det helt uppenbart att många var årsungar som var ute på egna äventyr. Dessa fåglar är så otroligt lätta att lura med en bra uv eller något annat som gör dem arga eller nyfikna.
I väntan på att kråkorna ska bli riktigt i stöten är så finns annat att pyssla med dessvärre. Har några gårdar som är hårt ansatta av kajor som ska jagas av. Vi brukar vänta in i det längsta sen kör vi ett riktigt seriöst race med två-tre bössor per uv och otroliga mängder patroner med ut.
Sen är ungtruten på vingarna och vi börjar se dem komma in i anläggningarna nu. Inga stora mängder men inom en två-tre veckor skulle jag tro så har vi högsäsong för den här jakten. Upplägget är enkelt, ut i svinottan och rigga snurran och fixa bra gömslen. Sen är det bara att nöta på så länge det flyger. Brukar bli senare delen av juli samt några dagar in i augusti. I slutet av den här perioden börjar man se rätt bra med kråka och då är det som balsam för själen att kunna åka ut och ställa sig i en ren och icke illaluktande kråkkoja och bara resa en uv och sen ha några timmars primetime! Man skjuter sällan några resultat liknande de rena skyddsjakterna i anläggningarna men den jaktliga upplevelsen av en uvmorgon slår faktiskt allt!
